tisdag 30 juni 2009

Aha,,Ett helt myggfönster!

En helt fantastisk dag vid Marma beach idag med tjejerna från Uppsala och deras medföljande småtjejer. De kom med tåget på förmiddagen och vi hade det trevligt i solen till eftermiddagen. Som vanligt fegade jag ur när det gäller att doppa hela kroppen trots flera vittnesmål om att det var riktigt varmt i vattnet.
Faktiskt så var inte vattentemperaturen problemet idag, utan jag rör mig som ett klumpigt kassaskåp helt enkelt. Hur tar man sig ner i vattnet från en brygga när man inte kan sätta sig på kanten eller ens gå nerför stegen på ett vettigt sätt?
Nä då skiter man i det och skyller på att det är för kallt.

Maken lyckades äntligen ruska fram ett myggfönster som är mer helt än trasigt och satt i det i sovrumsfönstret. Sista prövningen blir nu att försiktigt lägga ner kroppen som svider som attan, i sängen och hitta en ställning som funkar att sova i. Klantigt att bränna sig så :-(

Tack ändå tjejer! Nu hittar ni till Marma.

lördag 27 juni 2009

The King of pop


Nej, det blev inget blogginlägg om Michael Jackson igår och idag känns det inte så angeläget direkt.

MJ var inte min stora idol även om jag gärna lyssnar på hans musik. Han var helt enkelt för udda för mig. Eller nej,,,inte udda, han var inte ärlig och det gillar inte jag. Bleka huden och operera både det ena och det andra och påstå att saker har förändrats liksom av sig själv.
Att gifta sig och göra barn med hjälp av läkare och skriva avtal om barnen är inte heller i min smak. Hur det egentligen var med fru och barn vet jag förstås inte säkert, men inte var det sant och äkta hur det än var. Hans sätt att hantera sina barn ligger långt utanför mina egna förnuftsmässiga ramar, även om jag inte själv är den perfekta föräldern. Masker, hållas utanför balkongräcket och privata lärare hemma i den egna lekparken är... nja, inte rätt sätt att fostra sunda och självständiga barn.
Det värsta är nog ändå alla anklagelser om andras barn och de påstådda sexuella utnyttjandet av dessa barn. Historier som vi nog aldrig får veta den verkliga sanningen om utan rykten och spekulationerna kommer att fortsätta. Även jag bidrar ju till att sprida dem genom detta blogginlägg.

Nej, jag var ingen fan av människan Michael Jackson.

Artisten däremot får min fulla respekt och honom kommer jag att sörja tillsammans med stora delar av denna värld.

fredag 26 juni 2009

Föräldraansvar och samhällsansvar

I går skrev jag om protester mot nedläggningen av polisstationen i Skutskär. Man kan i dag i kommentarerna till artiklarna se att jag inte är ensam om min syn på det hela. Det är alltid skönt att se att det finns fler som tänker på ungefär samma sätt.

När jag nu på morgonen sitter i min hammock och dricker morgonkaffet, lyssnar på fågelkvitter och läser Arbetarbladet får jag snabbt inspiration till dagens ena blogginlägg. Idag måste man väl kommentera Michael Jacksons inte helt oväntade bortgång, men det kommer i ett eget inlägg.

Det är flera artiklar i morgontidningen som berör samma område. Nämligen vad gör polisen men framförallt, vad gör föräldrarna?
I Hagfors har två 15- åriga tjejer roat sig med att med moppe först jaga och sen helt avsiktligt kört ihjäl en katt. Polisen fick fatt i dem och en har erkänt medan den andra nekar. Här gjorde polisen precis det som förväntades av dem men jag frågar hur det var möjligt för detta att överhuvudtaget ske??!!
Vilken förmåga har dessa tjejer till att känna empati? Till att förstå var gränsen dras för något innan en kul grej går över styr? Tjejen som nekar, hur tänker hon? Är hon rädd för vad hon har gjort eller skiter hon helt enkelt i det? Vad har dessa barn fått med sig i bagaget hemifrån kan man undra. En sak är säker och det är att en av de som ofta ropas efter när det händer saker gjorde sitt jobb medan andra inte har gjort sin del av det förebyggande.

Jag vänder ett blad i tidningen och tar mig från Hagfors till Karlskrona. Till min stora förvåning läser jag att två av de unga killar som dömdes för hemfridsbrott vid den tragiska händelsen i Rödeby 2007 nu är misstänkta för fortsatta trakasserier mot samma familj. Sonen i familjen har gjort en anmälan om att några har försökt att preja honom av vägen och polisen misstänker att de skyldiga är de killar som tidigare utsatte familjen.
Men hallå! Har dessa snorungar inte lärt sig ett skit? Räcker det inte med att en kamrat skjuts till döds och att de själva dömdes av domstol för att inse att gränsen är nådd? Vi pratar ju inte om brottslingar som återfaller i brott för att ”klara sin försörjning”. Vi pratar om ungar som roar sig med att trakassera andra. Som finner ett nöje i att preja någon av vägen. Var finns empatin och förståelsen för hur man beter sig i ett civiliserat samhälle? Återigen har polisen och domstolen gjort sitt. De fick fast och dömde de skyldiga och mer kan inte förväntas av dem. Men var är föräldrarna och var är det övriga samhället? Hur kunde föräldrarna till alla de som ingick i det rätt stora gänget tillåta det som pågick? De kan omöjligt ha varit ovetande om vad deras barn höll på med.

Mordet i Stureby på den 15-åriga flickan på skolavslutningen. Hur kunde det ske? Möjligen, men bara möjligen hade det kunnat förklaras med fylla, bråk, tjafs och hastigt skeende. Men det var inte i stridens hette som det tragiska skedde. Det var planerat sedan länge och enligt media så hade flera fått frågan innan den unge mannen trädde fram och anmälde sig villig.
Hur kan det vara möjligt att unga människor fullföljer en så idiotisk idé som att mörda en jämnårig kamrat och tydligen på grund av en skitsak? Varför var inte dessa barn vaccinerade med empati och förnuft så att de själva, eller någon av de andra tillfrågade, inser att detta är fel och projektet ska läggas ner?
Polisen grep samma kväll de skyldiga och de kommer att dömas. Var var vaccinationspatrullen?
Det är hårt att lägga ansvaret på föräldrarna, som tonårsförälder vet jag hur tufft det kan vara. Men jag pratar inte om brott som handlar om att göra bus och dumheter. Jag pratar om brott som en stor dos av empati och insikter i vårt samhälles förväntningar på människorna, kan förhindra.
Där är det föräldrar eller annan vårdnadshavare som har det stora ansvaret och tyvärr aldrig kan komma undan. Skolan, sociala myndigheter och polis kan göra mycket men utan föräldrarna står de sig ganska slätt.

torsdag 25 juni 2009

Fångar en polisskylt bovar?

Nej det gör den naturligtvis inte, och det är väl ingen som direkt har påstått heller men ändå. Jag och miljöpartisten, tillika nämndeman, har inte samma uppfattning om vad en flytt av polisstationen från Skutskär till Tierp får för konsekvenser för Älvkarleby.
Han hävdar att tryggheten försvinner, att buset jublar och kommer att välla in över kommungränsen och han vet minsann att folk har utrustat sig med basebollträn för att kunna försvara sig.
Jag hävdar att det inte är lokalen utan organisationen av verksamheten som är viktig. Om alla poliser försvinner ihop med stationsskylten, ja då ligger vi risigt till men så är inte tanken.
Det är lite spännande också att läsa hur Ola och andra pekar på hur det ser ut idag och tar det som bevis för hur dåligt det kommer att bli sen. Till årsskiftet är det tänkt att en stor och ombyggd polisstation ska vara klar i Tierp och då ska poliserna som idag sitter i Skutskär flyttas dit.
Bättre organisation av arbetet, fler arbetskamrater och kunskapsutbyte ser jag. Längre utryckningstider och otrygga Skutskärsbor ser Ola. Då förutsätter han att polisen sitter på stationen och väntar på ett larm men så fungerar det inte. Det fungerar inte så idag och kommer inte att göra i morgon. Bilarna snurrar runt i länet och NäPo Tierp/Älvkarleby servar 2½ kommun vilket gör att de kan befinna sig var som helst när larmet går. Ledningscentralen gör en prioritering och avbryter mindre viktiga insatser och skickar en bil. Eller bedömmer larmet som lågprioriterat och låter annan insats gå före.
Ingen invånare kopplas direkt till en station för att själv larma ut en bil.
"Människor kommer inte att våga gå ut på kvällarna" sägs det som om Skutskär vore värsta Rosengård. Så är det genast glömt att den befintliga stationen slår igen klockan 16 och har bara öppet måndag till fredag. Var kommer skillnaden att vara för tryggheten under kvällspromenaden?

Som politiker är mitt ansvar att försöka få alla förändringar att bli så bra som möjligt. Jag måste informera mig och väga samman till en helhet. Finns det saker jag har funderingar runt talar jag med de som har kunskap och där jag kan förändra.
Är jag dessutom nämndeman borde jag ha en del kontakter inom polisväsendet och borde också känna till hur polisarbete fungerar. Ola har inte kontaktat mig som sitter i polisstyrelsen eller Erik Steen som är länspolismästare. Ingen kontakt med polisstyrelsens ordförande eller NäPo chefen i Tierp. Dessutom ingå han i Älvkarlebyalliansen och borde agera genom den som sitter i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott.
Ola lämnar sin protestskrivelse till....Gefle Dagblads redaktion!

Jag har fullt förtroende för polisledningen i Uppsala län och för NäPochef Niklas Hållqvist och hans medarbetare. Vad jag och andra seriösa politiker kommer att göra är att se till att den förändring som sker blir bra. Dyker det upp problem under vägen tar vi tag i dem tillsammans med de som är berörda. Det är det enda sättet att bedriva politik på om det ska göras seriöst.

måndag 22 juni 2009

Hemma igen

Ungarna gapade stort " Va är du hemma igen! Gick det bra? Nej det gjorde ju som bekant inte det.
Om jag nu fattade läkaren rätt, vilket jag alltså är tveksam till eftersom jag blev rätt paff när han meddelade att han inte tänkte operera, så finns det en rätt stor risk att själva diskbråcket har torkat upp. Då finns det inget att suga ur och då är en diskbråcksoperation helt värdelös. Att operera något som inte finns är korkat, so far so good.
Men det är det han sa sen som jag inte vet om jag fattade rätt. Det ej opererade diskbråcket har på något vis gjort åverkan på kotorna så att de är pajade. Han sa något om att bygga upp kotorna igen. Han pratade också om väldigt stela höfter. Därför står jag nu i för-förtur -finns det ordet?- för en ny MR och grundlig genomgång av symtom, status mm. Om jag förstod honom rätt så kommer jag alltså att opereras på ett mer omfattande sätt.
Har detta på något sätt orsakats av ett förbiseende och inkompetens av ortopederna på Gävle lasarett så kan jag lova att jag kommer leva en hel djävul. Var så säker. Mannen som låg i sängen mitt emot mig hade haft värk sedan i mars. I år! Jag har varit sjuk sedan januari -08. Hans diskbråck satt på samma kota som mitt, men Ackisläkarna bedömde prognoserna som goda. Mina läkare i Gävle bedömde det som inoperabelt och skickade mig inte vidare för en andra bedömning.
Veterinärer!

Nehej,,Inte det

När jag ligger här i sängen och väntar på att få komma ner på operation kommer min läkare in. Han ville undersöka mig lite innan. Det visar sig då att han är inte ett dugg intresserad av att operera mig då han tyckte att bilderna från magnetröntgen var för gamla. Det var inte säkert att mitt diskbråck är ett diskbråck längre tyckte han. Det blir ingen operation idag med andra ord.
Vad det blir istället har jag ingen aning om och det verkar ingen annan veta heller.
Fan,fan,fan det blev något surt som tillstötte.

Är på väg

Nu sitter jag på tåget ner till Uppsala och Akademiska. Om inget surt tillstöter kommer jag att om några timmar ligga på operationsbordet och få mitt onda diskbråck utsuget.
Det kan inte lämnas några garantier vid en operation, men jag hoppas att det ska gå bra och att jag snart kan gå klokt igen. Utan värk och utan att halta.
Så nu hoppas jag på att ingen blodbrist eller salmonellautbrott har drabbat Ackis under natten så att jag får min efterlängtade operation.
Återkommer

torsdag 18 juni 2009

Jag och mitt bloggande

Jag inser verkligen min begränsning! Livet rullar på för full runt omkring mig och jag är verkligen inte en sådan som säger " Äh..allt är som vanligt, inget särskilt har hänt sen sist" när någon frågar.
Det innebär att jag verkligen borde ta en ordentlig funderare över mitt liv som bloggare. Har jag möjlighet att uppdatera på ett sätt som intresserar folk?
Nej, förmodligen inte. Ger jag då upp? ÅHNEJ,,så lätt blir ni inte av med mig :-)

MEN,,alla ske veta att min blogg lever ett liv som är helt beroende av mina möjligheter, inte min lust, att uppdatera. OK?

torsdag 11 juni 2009

Jackpott för Folkpartiet i Uppsala

Nu rör det sig rejält i folkpartipolitiken. Efter ett mycket lyckat Europaparlamentsval som var en viktig mätare för Folkpartiet inför valet 2010, får det också effekter på politiken i Uppsala län.
Cecilia Wikström,
som sitter på ett riksdagsmandat från Uppsala län, kom in i parlamentet på det nya mandat som Folkpartiet vann i söndags. Hon byter nu sin riksdagsplats mot en parlamentsplats och ersätts i riksdagen av Erik Ullenhag.
Att Erik nu tar plats på riksdagsbänken innebär inte att han kommer att lämna sitt uppdrag som partisekreterare för Folkpartiet utan han kommer att kombinera dessa två tunga uppdrag.
För länsförbundet i Uppsala innebär Eriks återgång till rikspolitiken att vi får tillbaka honom som ordförande och det känns jättebra. Att gå in i en valrörelse för riks- kommun och landstingsvalet med folkpartiets partisekreterare som ordförande i länsförbundet blir riktigt spännande. Cecilia till Bryssel och Erik till Uppsala, det kallar jag jackpott!

Nyhetsrapporteringen har mycket handlat om att Lars Leijonborg har beslutat sig för att gå vidare i livet och lämna politiken efter drygt 40 år och 20 valrörelser. Lars har gjort ett fantastiskt bra arbete som högskole- och forskningsminister och då tänker jag förstås närmast på det viktiga EES-avtal som han nyligen rodde i land.
Det har redan börjat spekuleras om hans efterträdare bland bloggare runt om. En kandidat som flera talar om är andre vice ordförande och kommunalråd i Göteborg, Helene Odenjung. Det vore ett mycket bra val tycker jag, även om hon inte sitter i riksdagen. Det ska bli spännande att se vem det blir.





Lars Leijonborg

onsdag 3 juni 2009

Jag visste det


Sedan 10 januari 2008 har jag haft ont, väldigt ont av mitt diskbråck. När det i mars konstaterades att det var ett diskbråck så sa ortopeden i Gävle att det satt på ett sånt ställe att det var nästan omöjligt att operera. En annan läkare jag träffade i Gävle sa att det förmodligen var psykosomatiskt för han tyckte inte att jag var tillräckligt glad. Han frågade om jag ville träffa en psykiatriker i stället!?

Sen det besöket har jag vägrat att gå tillbaka till Gävle och har istället tjatat på min husläkare att skicka en remiss till Akademiska i Uppsala. Det var ingen idé fick jag veta, för de skulle säga samma som i Gävle.
För någon månad sen gjorde jag ett nytt försök med en ny läkare och se,,han nappade och skrev remissen!

Så idag var det dags att träffa en ortoped i Uppsala. En stor skärm visade mitt bäcken och nedersta kotor och man blir ju lätt fascinerad över att få kika in i sig själv så där.
- Du har ett riktigt stort diskbråck här sa han och pekade. Och här har du ett litet som förmodligen ger en del smärtpåverkan, sa han och pekade igen.
- Så det är inte psykosomatiskt då, frågade jag trots att jag visste svaret. Läkaren tittade förvånat på mig, och påpekade att den typen av skador aldrig syntes på en datorskärm.
- I Gävle säger de att det inte går att operera, sa jag och fick återigen en blick.
- Varför skulle inte det gå? Det här suger vi lätt ut, fick jag till svar.

Så nu står jag på väntelista för en operation och den kan bli när som helst. Ingen operation är riskfri men jag är ändå väldigt nöjd.