Jag har gått ut i krig

Jag har gått ut i krig. Ett verbalt krig mot Arbetarbladets ledarskribenter. Idag har Kennet Lutti en ledare som jag kommenterar såhär:

Igår presenterade Jan Björklund under en lång presskonferens den nya skollagen. Den innehåller en hel del förändringar som syftar till att stärka barnens rättigheter och att höja kvaliteten på den svenska skolan. Lärarförbundet är tydliga i att de är mycket glada över beslutet om behöriga lärare.
Detta nämner inte Lutti med ett kommatecken utan Jenny W har en liten notis om den stora förändring som kommer att ske i en ytterst grundläggande verksamhet. Lutti ägnar hela sin ledare åt att göra ner Björklund för att han återigen vill se euro som valuta i Sverige. Något som knappast är nytt för någon som hört Björklund förut.
Vi får inte ens veta vilket vin Lutti har druckit under helgen, om han har längtan till Italien eller har någon förkylning på gång, utan hela ledaren handlar om Björklund och euron. Lutti är för förutsägbar sen flera år tillbaka och inspirerar sällan i sina ledare.

Igår hade Jenny Wennberg en ledare som ledde till några kommentarer som jag i min tur kommenterade så här:

Det är ingen regerings uppgift att skapa jobb. Det måste företagen göra.
Men visst är det guld värt för en opposition när en enorm global finanskris som inte har sitt motstycke sedan 30-talet härjar över världen. Hur en rödgrön regering hade klarat av att möta den får vi inte veta. Tack och lov har vi en regering som har klarat av krisen mycket bra. Den som har hyfsat gott minne minns hur det såg ut före krisen. Då växte jobben till och arbetsförmedlingarna talade om att de inte på ett stort antal år sett ett så stort inflöde av nya jobb. Ett stort antal av dessa jobb kom till utifrån de åtgärder som regeringen vidtagit så att företagen vågade anställa igen. Att bortse från allt detta och ta chansen för att få tillbaka en bidragsregering är oansvarigt. Höjd a-kassa skapar inga nya jobb. De rödgröna ser bakåt medan alliansen blickar framåt. Gud hjälpe oss om vi byter regering 2010

Kan du bjuda mig på något?

- Kan du bjuda mig på något, frågar kvinnan som sitter på bänken i vänthallen på Uppsala central när jag slår mig ner på bänken bredvid.
- Vad skulle det vara, frågar jag tillbaka då jag ser systemkassen bredvid henne.
- En korv, svarar hon och tar tag i halsen på flaskan som döljer sig i kassen.
Jag ger inga pengar till de som tigger och den här kvinnan var inget undantag. Efter en stund frågar hon vad klockan är och tjejen som har kommit och satt sig bredvid mig svarar att hon är tio i sju.
- Är det långt kvar till elva, frågar kvinnan och tjejen svara att det är fyra timmar. Jag gissar att vänthallen kanske stänger då och då måste hon leta en plats att sova på. Ändå såg hon inte ut som många uteliggare gör. Hon var hel och ren och hade en rätt snygg handväska. Var jag fördomsfull nu? Vet jag hur en typisk uteliggare ser ut? Nej det vill jag inte påstå. Det enda man kan vara hyfsat säker på är att den smutsige personen som är klädd i något slags lager på lager och verkar bära runt alla sina tillhörigheter i en bag, förmodligen är en uteliggare.

Kvinnan började nu, nästan rituellt dricka ur sin flaska. Jag tror det var något slags dessertvin. Att hon visste om att hon var tvungen att dosera vinet i lagom klunkar märktes tydligt.
Nu kom en man och satte sig på samma bänk som hon men i andra änden. Han fick samma fråga som jag fått och gav samma svar som jag. Han hade inga pengar. Däremot så började han prata med henne. Han ville att hon skulle slå ut vinet och köpa sig något att äta i stället. Det var då som att få igång ett gökur utan att kunna stoppa göken från att dyka ut och ropa ko-ko igen och igen.
- Ge mig en guldpeng, sa hon om och om igen. Och mannen fixade inte att stå emot utan han halade till slut upp sin plånbok och gav henne en guldpeng. Hon fick den i sin hand ihop med en uppmaning att hälla ut vinet. Jo tjena, tänkte jag. Vad är oddsen på att det ska ske?
När han väl hade fått fram en tia ville hon ha mer. Hon frågade efter fler eller en tjuga. Mannen envisas med att hon ska hälla ut vinet.
Till slut gav hon upp och reste sig för att leta efter fler guldpengar hos fler som inte pallar att se människor i nöd.
Jag pallar egentligen inte heller men bestämde mig för många år sedan att detta var en sak för landets sociala myndigheter och välgörenhetsorganisationer att ta hand om. Inte för mig och andra enskilda individer,det är helt enkelt inte hållbart. Dessutom lever jag under de omständigheterna att jag ibland helt enkelt inte har en guldpeng ens för eget bruk. Men det syns inte på mig.

Jag går efter en stund ut till mitt tåg. Jag tittar mig runt och får till slut syn på kvinnan. Hon sitter på en ny bänk med en ny man men samma gamla flaska.
Jag suckar inombords och tackar min lyckliga stjärna att det inte är jag.

Vulgär debatt i riksdagen

- Leder de nya sjukskrivningsreglerna till ökad självmordsrisk? undrade LiseLott Olsson(V)i dagens riksdagsdebatt. Det var med anledning av att en man på åhörarläktaren under debatten ropade ut sin ilska som LiseLott Olsson hakade på och uttalade sig så vulgärt. Gunnar Axén(M) som hade replikskiftet med henne blev mycket irriterad och uppmanade henne att vara försiktig med orden och respektera alla de individer som debatten ändock handlade om.
Jag kan inte mer än hålla med honom

Kan vi lita på att socialdemokraterna ljuger?

- Det är inte hugget i sten att en rödgrön regering verkligen återinför förmögenhetsskatten vid ett regeringsskifte nästa år, säger Thomas Östros ekonomisk talesperson för Socialdemokraterna i en intervju idag. Tidigare har vi fått veta att steg två i jobbskatteavdraget kunde accepteras av S men inte steg tre. Sen hette det att de kunde tänka sig att acceptera steg tre men absolut inte steg fyra, men nu säger Östros på en fråga om hur viktigt det är för en S-regering att avskaffa steg fyra i jobbskatteavdraget att det inte finns något egenvärde i att höja skatterna.

Som vanligt är det med andra ord lite svårt att veta vad de rödgröna egentligen tycker och vad en rödgrön regering kommer att innebära för svenska folket. Vilka utlovade återställare kommer att realiseras och vilka kommer man inte att låtsas om?

Kan vi verkligen lita på att socialdemokraterna ljuger, som någon folkpartist så finurligt uttalat.

Uppsalautflykt och oflyt

Idag har jag oflyt. Riktigt mycket oflyt tycker jag även om jag erkänner att det är en del gnäll också.
I morse klev jag upp vid vanlig tid och som vanligt hatade jag min klocka gränslöst mycket. På med kläderna och ner i köket där jag fick på kaffet och tände i vedspisen. Råkade se mig själv i hallspegeln och den synen var inte direkt uppbygglig måste jag säga.
När kaffet var klart insåg jag att det var onsdag och att jag idag skulle börja arbeta 10 istället för 9. Åh nej!!!! Lite extra tid vid datorn blev det istället för mer sömn.
På Upptåget ner till Uppsala började jag känna mig ruggig och huvudet började växa. Jaha ja,,,börjar bli sjuk! Det kunde jag inte ha märkt innan jag klev på tåget? När jag kom ner till Uppsala insåg jag att det inte skulle funka att jobba. In på apoteket och handlade Alvedon och Ipren för att sen gå tillbaka till centralen och ta nästa tåg hem.
Inte kul men nu är jag snart hemma igen. Göran hämtar mig vid stationen och det ska han ha en kram för.

Stockholmsutflykt

Sitter på McDonalds på Östermalm i Stockholm och äter en juniorburgare. Jag har nyss konstaterat på Twitter att det är lite färglöst att gå på McDonalds när man för en gångs skull är i storstaden. Och en juniorburgare!? Är det verkligen lunch för en fullvuxen kvinna? Förklaringen är den att på min väg upp mot Riddargatan så passerade jag en massa julmarknadsstånd. I ett av dem såldes engelsk fudge i mängder. Så,,,dels åt jag mig proppmätt och dels spräckte jag helt min lunchbudget.

Nu ska jag gå vidare upp till Wellastudion för att få ny färg i håret. Jag hoppas att de klipper mig lite också.