tisdag 19 januari 2010

Anders Olsson har gjort det igen!


För andra gången har han blivit utnämnd till ”Årets idrottare med funktionshinder” i Sverige, den förra utmärkelsen fick han för Idrottsåret 2007.

Anders fick under stort jubel ta emot utmärkelsen i gårdagens TV-sända Idrottsgala. Anders dricker varje dag Tahitian Noni juice som en del av sin träning och säger så här i en kommentar när TNI ringer och gratulerar;
”Det känns fantastiskt! Jag trodde aldrig att jag skulle kunna vinna priset igen och kände mig inte på något sätt som favorit. Alla de andra nominerade var verkligen värda att vinna. Så det var en rolig och glad överraskning när de läste upp mitt namn. Idag har telefonen gått varm då journalister och gratulanter velat byta några ord. Det känns härligt och inspirerande. Fick jag sända en hälsning till alla produktkonsulter runt om i Sverige så skulle jag trycka på det jag själv är ett levande bevis på: Fortsätt kämpa, din belöning kommer när du minst anar det. Ge aldrig upp.”


GRATTIS ANDERS!

Hejar vi på Skutskär? Ja det gör vi...!



Bilderna togs av Patrik Blom.
Skutskärs IF tog ikväll emot Tillberga hemma på naturisen på IP. Det var en riktigt rolig match att titta på och den slutade rättvist 6-6.
Före annandag jul hade jag inte sett en enda minut av en bandymatch och trodde inte att jag skulle göra det heller. Men nu är det ju som det är med kommunen vs bandyn i Skutskär och jag är ju som jag är. Får någon oförtjänt stryk i någon form så rycker jag ju genast ut och ska vara med och stötta.
Så är det med bandyn och jag har ikväll varit på min tredje bandymatch. Det är nog mest stämningen bland publiken som fascinerar för Skutskär har en fantastisk hemmapublik, den så kallade Blossa-kören. Det är sambatakter när de eldar på laget med trummor och andra "instrument"
Dessutom älskar jag när laget efter matchen ställer upp sig framför oss och tackar genom att knacka klubborna i isen och "klappa händerna" åt oss med klubban mot handsken. Det gillar jag som fan :)

Röd/grön sjukförsäkring förvillande lik alliansens

Idag presenterar den röd/gröna oppositionen sitt förslag till sjukförsäkring. Ett förslag som är förvillande likt regeringens beslutade och genomförda reform. De människor som funderar på att rösta på något av de röd/gröna partierna borde ta sig en allvarlig funderar på vad de egentligen får om det blir ett regeringsskifte.
Ett stycke ur deras debattartikel ser ut som följer

Förtida pension ska bara kunna vara ett alternativ för den som är över 58 år först när inga åtgärder återstår som kan öka en persons möjligheter till anställning på den öppna arbetsmarknaden och när det heller inte är möjligt med en anpassad arbetssituation. Det ska alltid vara möjligt att bryta en förtida pension för att arbeta.

En person med en permanent nedsatt arbetsförmåga ska alltså inte kunna få sjukersättning förrän han eller hon har fyllt 58 år? Hur har de tänkt här? Har de tänkt över huvud taget? Den människa som är under 58 år och som inte har någon som helst arbetsförmåga, och kanske heller aldrig har haft det, kommer alltså att stå utan ersättning från Försäkringskassan och kommer att tvingas ut på en arbetsmarknad som inte står till deras förfogande eller så kommer de att vara helt beroende av bidrag från de sociala myndigheterna i kommunen.
Jag bävar för att vakna upp i ett röd/grönt Sverige dagen efter valet.

Även gamla hundar kan lära nytt

Vilken känsla det är att 33 år efter avslutad mentalskötarutbildning, få skakas om och lära något helt nytt!
Jag sitter på ett seminarium som handlar om samarbete socialtjänst - psykiatri. En tjej med diagnos Borderline berättar om sin återhämtning från sjukdomen och jag märker att jag får stänga munnen ibland då hakan har ramlat ner av förvåning.
Att kunna återhämta sig från svåra psykiska sjukdomar är större än jag under alla dessa år har trott varit möjligt. 2/3 av de med schizofreni återhämtar sig och det hade jag aldrig kunnat gissa om jag hade fått frågan.

Regeringen satsar nu 230 miljoner 2009 - 2011 för att öka kunskaperna bland personal inom psykiatri och de inom socialtjänsten som arbetar med målgruppen. Tyvärr är jag nog inte ensam i att tro att får du en psykisk sjukdom så är det i princip kört. Därför är denna utbildningssatsning bland personal oerhört viktig för att ge sjuka människor en möjlighet att komma tillbaka till livet och fortsätta sitt liv på samma sätt som den som bryter sitt ben kommer tillbaka efter sin återhämtning.

Jag är glad över att jag fick den här sparken i baken och skäms lite över att jag inte har omprövat tanken för länge sedan.

söndag 17 januari 2010

Svagbegåvad?

Ställer mig en fråga i sena söndagstimmen; Räknas man som svagbegåvad om man har problem med att beställa varor från Ellos via Internet?
I vilket fall som helst så har jag givit upp och kommer att posta en beställning i morgon. Om jag hade beställt via nätet hade jag fått betala 99:- för ett täcke och kudde som är gratis enligt erbjudandet som kom i lådan i veckan. Fattar inte hur man ska göra för att få ta del av två erbjudanden i stället för ett. Men som sagt,,jag kanske har vissa intellektuella nedsättningar.
God natt

Jag vill ha en dag till!



När jag kommer in i riksdagen efter valet i höst så vet jag vad det första som jag kommer att göra är. Jag kommer stenhårt att driva och argumentera för att våra veckor ska innehålla minst en dag till. Den dagen får ingen arbeta, gå på sammanträden eller andra möten, eller faktiskt göra något annat än att bara umgås med sin familj eller med sig själv.
Orealistiskt!? Ja, jag vet,,,men ärligt talat är det inte särskilt realistiskt att jag ska komma in från min sjundeplats på listan heller.
Det är bara det att nästa vecka har jag faktiskt en mängd olika viktiga saker som jag behöver göra men krockarna är för stora för att jag ska ha en chans att få till det. Inte utan att slå fullständig knut på mig själv och helt skita i att jag har en familj. Jag vill ha en dag till!!

Hej då julen

Nu är julen urstädad ur det Larssonska hemmet för den här gången. Jaha,,tänker du, vad är det för häftigt med det då? Tja det häftiga är att det överhuvudtaget har skett och med ett totalresultat.
Det är klart att vi inte låter granen stå kvar till midsommar, men gardinerna har nog suttit ett helt år vid några tillfällen. Något pynt har också dröjt sig kvar långt förbi sommaren.
I år hade vi för första gången på 15 år en riktig gran, tidigare har den varit barrfri. Årets långt ifrån barrfria gran bidrog nog till att vi inte drog ut på att städa bort julen.
Jag minns ett år för en massa år sedan, då jag bodde själv och hade köpt en jättefin liten och fyllig gran. Den barrade inte ett dugg utan blev kvar hos mig till april då den började skjuta skott. Motvilligt kastade jag då ut den av rent estetiska skäl.

Göran och jag tog med oss Frasse på promenad och satte ungarna på städjobbet. Det visade sig vara ett smart drag för när vi kom hem så möttes vi av drivor av barr på trappan men inte en julgardin i ett enda fönster! Nu är det bara att invänta takdropp så att de gula vårgardinerna kommer upp. Tills dess så kör vi gardinlöst och det har jag verkligen inga problem med eftersom det lilla ljus som finns har chans att komma in ostört.
Tack ungar och hej då julen!

lördag 16 januari 2010

Som på film

Men du,,jag måste berätta :)
I veckan satt jag på jobbet vid skrivbordet och pratade i telefon. Jag ser rakt ut på gatan genom vårt fönster som är som ett skyltfönster. Det kommer fram en man till vårt fönster och jag tror att han är intresserad av Rädda Barnens verksamhet bara. Han går iväg och kommer snart tillbaka, tittar in på mig och håller upp sin polisbricka mot fönstret samtidigt som han knackar på det.
- Du, säger jag till den jag talar i telefon med, jag måste nog sluta nu för en polis vill mig något.
Gissa vad som hinner fara runt i mitt huvud innan jag får fram nyckel och kan låsa upp ytterdörren?!
Polisen ifråga är kriminalare och utreder ett i polisens ögon ett mycket fult och grovt rån. En ung tjej har i svinkalla natten blivit bestulen på sin dunjacka och nu kollar han runt lite på gatan där det skedde. Han hade då upptäckt att vi har en övervakningskamera fastsatt på huset och som är riktad åt det håll som rånet skedde. Han vill helt enkelt ta reda på om det finns något i kameran som kan hjälpa polisen.

Det som intresserar mig, förutom att jag har fått vara med om sånt som jag bara sett på film, är polisens stora engagemang i ett brott som inte har lett till att någon person har dött, blivit våldtagen eller misshandlad. Visst, det var -20 grader denna kväll men det skedde i centrala Uppsala. Hon kunde ändå komma inomhus utan att frysa ihjäl.
Så avtrubbad är jag men tack och lov inte polisen. De ser det som ett ovanligt hänsynslöst rån och det glädjer mig mycket.

Som ledamot i polisstyrelsen i Uppsala län, länsinnevånare och mamma till fyra ungdomar är jag förbannat glad över vår polis i länet. Allt är inte hundra, det är det sällan i någon yrkeskår, men jag är mycket stolt över det arbete polisen i Uppsala lägger ner. Den här upplevelsen var ett rätt tydligt bevis på det.

På väg hem

Det var värt att kliva upp i svinottan för att ta sig ner till Sumpan. Vi har haft en bra och lärorik dag på Rädda Barnens regionkontor. Nu ska jag hem och prata med styrelsen om hur vi ska lyfta vår verksamhet från sovstadie till vaket och alert tillstånd.
Barnen i Tierp och Älvkarleby ska veta att Rädda Barnen finns och att vi finns för dem.

Nu ska jag åka hem och dricka lite vin, om jag orkar. Risken är väl överhängande att jag somnar med näsan i glaset :)

Är jag klok eller...?

God fortsättning är väl lite sent att säga så de som börjar tröttna på att höra det får låta bli att läsa första meningen.

Vad är det för drift som gör att jag sitter på Upptåget klockan sju en lördagmorgon för att ta mig först till Upplands Väsby och sen därifrån till Sundbyberg? Jag får dessutom byta en gång till i Karlberg.
Jag ska på en skrivar- och inspirationsdag för Rädda Barnens räkning och det är i egenskap av sekreterare i Tierps lokalförening som jag åker. Tidig lördagmorgon när stora delar av befolkningen ligger kvar i sängen och njuter av sin lediga dag. Till skillnad från de som inte ligger kvar i sängen för att de är på jobbet så får inte jag en krona i ersättning mer än kanske resan.

När jag läser mina politiska vänners statusuppdateringar på Facebook så inser jag snabbt att jag är långt ifrån ensam om sådana här stolleprov. Ska inte folk på olika kurser eller möten så ska de kampanja eller läsa handlingar inför måndagens sammanträde. Det finns en massa aktivitet bland de icke politiskt aktiva också med sportaktiviteter och annat, ofta med barnen, men de är liksom för dem själva. Jag och många med mig, gör det för andra. Visst kan man kanske se det som samma sak ändå. Någon är engagerad i innebandy och jag är engagerad i samhällsfrågor.

Det som ändå förvånar mig många gånger är all skit som människor med ett samhällsengagemang så ofta får ta. Föräldrar som flänger runt på olika sportarenor är så duktiga, medan vi som flänger runt på möten, gator och torg är så...om inte onda så åtminstone lite benägna att ljuga, luras och gynna oss själva.

Nu ska jag nog blunda ett tag innan jag kommer fram till Väsby.

onsdag 16 december 2009

Jag har gått ut i krig

Jag har gått ut i krig. Ett verbalt krig mot Arbetarbladets ledarskribenter. Idag har Kennet Lutti en ledare som jag kommenterar såhär:

Igår presenterade Jan Björklund under en lång presskonferens den nya skollagen. Den innehåller en hel del förändringar som syftar till att stärka barnens rättigheter och att höja kvaliteten på den svenska skolan. Lärarförbundet är tydliga i att de är mycket glada över beslutet om behöriga lärare.
Detta nämner inte Lutti med ett kommatecken utan Jenny W har en liten notis om den stora förändring som kommer att ske i en ytterst grundläggande verksamhet. Lutti ägnar hela sin ledare åt att göra ner Björklund för att han återigen vill se euro som valuta i Sverige. Något som knappast är nytt för någon som hört Björklund förut.
Vi får inte ens veta vilket vin Lutti har druckit under helgen, om han har längtan till Italien eller har någon förkylning på gång, utan hela ledaren handlar om Björklund och euron. Lutti är för förutsägbar sen flera år tillbaka och inspirerar sällan i sina ledare.

Igår hade Jenny Wennberg en ledare som ledde till några kommentarer som jag i min tur kommenterade så här:

Det är ingen regerings uppgift att skapa jobb. Det måste företagen göra.
Men visst är det guld värt för en opposition när en enorm global finanskris som inte har sitt motstycke sedan 30-talet härjar över världen. Hur en rödgrön regering hade klarat av att möta den får vi inte veta. Tack och lov har vi en regering som har klarat av krisen mycket bra. Den som har hyfsat gott minne minns hur det såg ut före krisen. Då växte jobben till och arbetsförmedlingarna talade om att de inte på ett stort antal år sett ett så stort inflöde av nya jobb. Ett stort antal av dessa jobb kom till utifrån de åtgärder som regeringen vidtagit så att företagen vågade anställa igen. Att bortse från allt detta och ta chansen för att få tillbaka en bidragsregering är oansvarigt. Höjd a-kassa skapar inga nya jobb. De rödgröna ser bakåt medan alliansen blickar framåt. Gud hjälpe oss om vi byter regering 2010

torsdag 10 december 2009

Kan du bjuda mig på något?

- Kan du bjuda mig på något, frågar kvinnan som sitter på bänken i vänthallen på Uppsala central när jag slår mig ner på bänken bredvid.
- Vad skulle det vara, frågar jag tillbaka då jag ser systemkassen bredvid henne.
- En korv, svarar hon och tar tag i halsen på flaskan som döljer sig i kassen.
Jag ger inga pengar till de som tigger och den här kvinnan var inget undantag. Efter en stund frågar hon vad klockan är och tjejen som har kommit och satt sig bredvid mig svarar att hon är tio i sju.
- Är det långt kvar till elva, frågar kvinnan och tjejen svara att det är fyra timmar. Jag gissar att vänthallen kanske stänger då och då måste hon leta en plats att sova på. Ändå såg hon inte ut som många uteliggare gör. Hon var hel och ren och hade en rätt snygg handväska. Var jag fördomsfull nu? Vet jag hur en typisk uteliggare ser ut? Nej det vill jag inte påstå. Det enda man kan vara hyfsat säker på är att den smutsige personen som är klädd i något slags lager på lager och verkar bära runt alla sina tillhörigheter i en bag, förmodligen är en uteliggare.

Kvinnan började nu, nästan rituellt dricka ur sin flaska. Jag tror det var något slags dessertvin. Att hon visste om att hon var tvungen att dosera vinet i lagom klunkar märktes tydligt.
Nu kom en man och satte sig på samma bänk som hon men i andra änden. Han fick samma fråga som jag fått och gav samma svar som jag. Han hade inga pengar. Däremot så började han prata med henne. Han ville att hon skulle slå ut vinet och köpa sig något att äta i stället. Det var då som att få igång ett gökur utan att kunna stoppa göken från att dyka ut och ropa ko-ko igen och igen.
- Ge mig en guldpeng, sa hon om och om igen. Och mannen fixade inte att stå emot utan han halade till slut upp sin plånbok och gav henne en guldpeng. Hon fick den i sin hand ihop med en uppmaning att hälla ut vinet. Jo tjena, tänkte jag. Vad är oddsen på att det ska ske?
När han väl hade fått fram en tia ville hon ha mer. Hon frågade efter fler eller en tjuga. Mannen envisas med att hon ska hälla ut vinet.
Till slut gav hon upp och reste sig för att leta efter fler guldpengar hos fler som inte pallar att se människor i nöd.
Jag pallar egentligen inte heller men bestämde mig för många år sedan att detta var en sak för landets sociala myndigheter och välgörenhetsorganisationer att ta hand om. Inte för mig och andra enskilda individer,det är helt enkelt inte hållbart. Dessutom lever jag under de omständigheterna att jag ibland helt enkelt inte har en guldpeng ens för eget bruk. Men det syns inte på mig.

Jag går efter en stund ut till mitt tåg. Jag tittar mig runt och får till slut syn på kvinnan. Hon sitter på en ny bänk med en ny man men samma gamla flaska.
Jag suckar inombords och tackar min lyckliga stjärna att det inte är jag.

onsdag 9 december 2009

Vulgär debatt i riksdagen

- Leder de nya sjukskrivningsreglerna till ökad självmordsrisk? undrade LiseLott Olsson(V)i dagens riksdagsdebatt. Det var med anledning av att en man på åhörarläktaren under debatten ropade ut sin ilska som LiseLott Olsson hakade på och uttalade sig så vulgärt. Gunnar Axén(M) som hade replikskiftet med henne blev mycket irriterad och uppmanade henne att vara försiktig med orden och respektera alla de individer som debatten ändock handlade om.
Jag kan inte mer än hålla med honom

Kan vi lita på att socialdemokraterna ljuger?

- Det är inte hugget i sten att en rödgrön regering verkligen återinför förmögenhetsskatten vid ett regeringsskifte nästa år, säger Thomas Östros ekonomisk talesperson för Socialdemokraterna i en intervju idag. Tidigare har vi fått veta att steg två i jobbskatteavdraget kunde accepteras av S men inte steg tre. Sen hette det att de kunde tänka sig att acceptera steg tre men absolut inte steg fyra, men nu säger Östros på en fråga om hur viktigt det är för en S-regering att avskaffa steg fyra i jobbskatteavdraget att det inte finns något egenvärde i att höja skatterna.

Som vanligt är det med andra ord lite svårt att veta vad de rödgröna egentligen tycker och vad en rödgrön regering kommer att innebära för svenska folket. Vilka utlovade återställare kommer att realiseras och vilka kommer man inte att låtsas om?

Kan vi verkligen lita på att socialdemokraterna ljuger, som någon folkpartist så finurligt uttalat.