Byt inte blogg. Skaffa en till

Att blogga tycker jag är riktigt roligt. Ibland vill jag skriva fler än ett inlägg samma dag men det tror jag inte är så smart.
Därför gör jag som bankreklamen uppmanar oss. Jag byter inte blogg. Jag skaffar en till. Då har jag dessutom möjlighet att ha lite olika stuk på inläggen om jag skulle vilja det någon dag.

Bortsett från att pilla med en blogg till har min mesta kraft gått till att hålla mig vaken. Ögonlocken har verkligen påverkats av jordens dragningskraft. Till slut letade jag fram mitt ljusbad och satte mig framför det i 40 minuter.
Inbillning eller ej men nog 17 känner jag det lite lättare att hålla ögonen öppna.

Några reflektioner kring gårdagens möte har också hunnits med. De flesta jag pratat med är positiva till Inagårdens start i kommunen och det känns bra.

Kommunarkitekten har jag hunnit pratat med och han var positiv till det yttrande om översiktsplan som Folkpartiet har lämnat in. Det är alltid skönt att ha professionen på sin sida. Allrahelst i frågor som man inte hanterar dagligen.

Ett av dagens många samtal gav halv bekräftelse på det jag anat länge. Den är halv eftersom det aldrig kommer att gå att bevisa att jag inte får jobb i min kommun på grund av mitt politiska engagemang. Fel parti för att tala klarspråk. Dessutom är jag i total avsaknad av släktskap eller vänskapsband med de socialdemokrater och tjänstemän som är bra att vara släkt eller vän med. Åtminstone om du vill ha ett jobb och tycker att det är ok att få det på de grunderna.
Nu tycker ju inte jag att det är ok och därför blir jag så förbannad när jag dissas utan att ens få komma på intervju. Av 31 sökande har 5 intervjuats. Nu avbryts rekryteringen för att ingen av de intervjuade har varit lämpliga. Här gissar jag, men jag har svårt att se någon annan anledning. Den halva bekräftelsen stärker mig i min tro att "man" inte vill ha in mig i organisationen. "Man" vågar helt enkelt inte.
Jag säger fortfarande inte att jag borde fått jobbet, men jag är tillräckligt kvalificerad för att kallas på intervju.


Jag har också hunnit prata med en S-kvinna i Kalix och fått lite tips om hur de gjorde för att få ner sina insamlade strumpbyxor till Etiopien. Det visade sig att de inte var i närheten av min mängd strumpor, men det var kul att få prata med Kalix.

Den löpande tiken, ja inte nu längre, är hemma igen. Sonen och flickvännen ska till Stockholm i helgen så då lämnar de Tess här. Jag är övertygad om att Tess inte vill vara här längre utan vill bo i huset där barnen klappar henne länge och där hon får gå på flera långa promenader varje dag. Vår gamla tik är deprimerad helt enkelt. Både hon och jag väntar på att sonen ska hämta henne igen. Tess förtjänar en bättre ålderdom än vad vår familj kan ge henne.

Gärna ett behandlingshem, men inte här

Jag har precis kommit hem från mitt första möte där ortsbor varit inbjudna för att höra om planerna på att etablera ett behandlingshem. Jag visste inte riktigt vad som väntade men nog hade jag mina aningar allt.
Till viss del besannades de. Gärna ett behandlingshem för dessa individer, men inte här. Vi har ju flyttat ut från storstan för att få lugn och ro och så kommer detta!
Om det inte ger något positivt till orten ska vi säga nej. Vad händer med huspriserna? Ja ni känner igen tongångarna.

Människors oro och funderingar måste tas på allvar och man måste visa respekt för de känslor som en sådan här etablering väcker. Däremot får inte den typen av argument styra besluten. Ska man vänta på den ort som skriker Yes!!! Etablera er här, så lär man få vänta.
Inagården tar emot lätt förståndshandikappade med en eller flera diagnoser. De har funnits i Tärnsjö i elva år och har ett mycket gott rykte. Kön dit är lång och därför vill de öppna ett hem till.
Ikväll var alltså första mötet med ortsborna och jag tror inte det var det sista.
Själv kan jag bara se fördelar med deras önskan att komma till kommunen. Fler arbetstillfällen på en ort med hög arbetslöshet, ökad konsumtion i ortens butiker, ökade skatteintäkter är det jag kommer på just nu.
Men framförallt så ökar en orts förståelse för människor med sk avvikande beteende. Dessa människor blir en del av ett samhälle och det mjukar upp och ökar empatin. Den orten som lever med ett behandlingshem eller liknande i sin närhet tror jag blir mindre rädda för det nya, det avvikande och det samhället växer.

Nu väntar bygglovsförfarandet. Ramlar det på utan problem kan verksamheten köra igång i oktober. Jag är dock rädd för att det kommer till överklaganden och då fördröjs det. Det förhindras inte utan bara fördröjs och det leder bara till att människor hinner bygga upp en större rädsla. Rädsla är en värre känsla än tex ilska och kan plocka fram de riktigt dåliga sidorna hos en människa.

Ge Inagården,de som behöver deras vård,Älvkarleö och alla dess invånare en chans. Jag tror att många då kommer att upptäcka att de själva blev vinnare.