Byt inte blogg. Skaffa en till

Att blogga tycker jag är riktigt roligt. Ibland vill jag skriva fler än ett inlägg samma dag men det tror jag inte är så smart.
Därför gör jag som bankreklamen uppmanar oss. Jag byter inte blogg. Jag skaffar en till. Då har jag dessutom möjlighet att ha lite olika stuk på inläggen om jag skulle vilja det någon dag.

Bortsett från att pilla med en blogg till har min mesta kraft gått till att hålla mig vaken. Ögonlocken har verkligen påverkats av jordens dragningskraft. Till slut letade jag fram mitt ljusbad och satte mig framför det i 40 minuter.
Inbillning eller ej men nog 17 känner jag det lite lättare att hålla ögonen öppna.

Några reflektioner kring gårdagens möte har också hunnits med. De flesta jag pratat med är positiva till Inagårdens start i kommunen och det känns bra.

Kommunarkitekten har jag hunnit pratat med och han var positiv till det yttrande om översiktsplan som Folkpartiet har lämnat in. Det är alltid skönt att ha professionen på sin sida. Allrahelst i frågor som man inte hanterar dagligen.

Ett av dagens många samtal gav halv bekräftelse på det jag anat länge. Den är halv eftersom det aldrig kommer att gå att bevisa att jag inte får jobb i min kommun på grund av mitt politiska engagemang. Fel parti för att tala klarspråk. Dessutom är jag i total avsaknad av släktskap eller vänskapsband med de socialdemokrater och tjänstemän som är bra att vara släkt eller vän med. Åtminstone om du vill ha ett jobb och tycker att det är ok att få det på de grunderna.
Nu tycker ju inte jag att det är ok och därför blir jag så förbannad när jag dissas utan att ens få komma på intervju. Av 31 sökande har 5 intervjuats. Nu avbryts rekryteringen för att ingen av de intervjuade har varit lämpliga. Här gissar jag, men jag har svårt att se någon annan anledning. Den halva bekräftelsen stärker mig i min tro att "man" inte vill ha in mig i organisationen. "Man" vågar helt enkelt inte.
Jag säger fortfarande inte att jag borde fått jobbet, men jag är tillräckligt kvalificerad för att kallas på intervju.


Jag har också hunnit prata med en S-kvinna i Kalix och fått lite tips om hur de gjorde för att få ner sina insamlade strumpbyxor till Etiopien. Det visade sig att de inte var i närheten av min mängd strumpor, men det var kul att få prata med Kalix.

Den löpande tiken, ja inte nu längre, är hemma igen. Sonen och flickvännen ska till Stockholm i helgen så då lämnar de Tess här. Jag är övertygad om att Tess inte vill vara här längre utan vill bo i huset där barnen klappar henne länge och där hon får gå på flera långa promenader varje dag. Vår gamla tik är deprimerad helt enkelt. Både hon och jag väntar på att sonen ska hämta henne igen. Tess förtjänar en bättre ålderdom än vad vår familj kan ge henne.