Ett sms går runt

”Dette starke ropet kommer från Mads Gilbert, den norske legen som hjelper till ved et sykehus i Gaza: De bombet det sentrale grönnsaksmarkedet i gaza by for to timer sidan. 80 skadde, 20 drept, alt kom hit till Shifa.Hades! Vi vasser i död, blod og amputater. Masser barn. Gravide kvinne. Jeg har aldri oppleve noe så fryktelig. Nå hörer vi tanks. Fortell videre, sens videre, rop det videre. Alt. Gör noe! Gör mer! Vi lever i historieboka nå, alle!”

Detta sms började gå världen runt 3 januari och jag fick det igår. Tankarna och känslorna far runt i mitt huvud, hjärta och kropp. Det är antagligen här det är tänkt att något klokt och insiktsfullt ska formuleras. Så många bloggar just nu om händelserna i Gaza och en del av dem anser sig veta exakt vad de tycker.
Det vet inte jag. Inte utifrån ett politiskt tänk menar jag. Däremot vet jag att jag som människa, världsmedborgare och mamma nästan förlamas av sorg. All denna förödelse. Allt dödande och all skräck som de instängda människorna utsätts för. Avsaknaden av vatten, mat och elektricitet. Det går inte att förstå fullt ut.

Vi svenskar sitter med våra vardagsproblem och fyller insändarsidorna med klagomål över indragna bussar, hundbajs och ludd i torktumlaren.
Jag vill inte förlöjliga svenskar men ibland önskar jag att vi kunde ställa oss lite vid sidan om och betrakta oss själva utifrån ett globalt perspektiv. Då tror jag att många av oss skulle må mycket bättre, kunna glädjas åt våra liv och se det goda runt om oss.

Israel har redan brutit mot den antagna FN-resolutionen anser arabländerna hör jag på radion. Israel och Hamas skyller på varandras ovilja. Allt medan människorna lider.

Jag är medlem i Rädda Barnen och uppmanar alla: Du kan stödja Rädda Barnen med 50 kr genom att skicka ett sms. Skicka ordet "KATASTROF" till 72 950