Barnkonventionen som svensk lag!

JAAAAAAA,,,,klockan 24:30 klev Barbro Westerholm upp i talarstolen på Folkpartiets landsmöte och meddelade att partistyrelsen beslutat att jämka sig i frågan om att göra barnkonventionen till svensk lag. Det innebär att min motion och tre andra med samma syfte gick igenom. Äntligen tar ett parti tag i frågan och Folkpartiet blir alltså först med att försöka få igenom i riksdagen att barnkonventionen ska göras till svensk lag.
Rädda Barnen och UNICEF har länge arbetat för detta och nu får de alltså stöd av Folkpartiet. Jag är så glad över detta för barnens skull. Tack partistyrelsen och ombuden på landsmötet!

Mitt parti sviker barnen II

Med tanke på hur lång tid det tog att övertyga de övriga ledamöterna i nämnden om det kloka i att inte stänga av barn från förskolan som jag skrev om i går, så får man ha viss förståelse för det omöjliga i att omvända andra, om än liberaler på några få minuter. Jag hade nog behövt ett par timmar ändå.
Däremot har jag ingen som helst förståelse för hur liberaler i Uppsala län kan ställa sig bakom partistyrelsens svar vad det gäller motionen om att göra barnkonventionen till svensk lag. Svaret från ps är så undflyende och vagt att man undrar hur det är ställt med de raka ryggarna och pratet om att stå på de små och de svagas sida.
Motionerna L13, L14, L15 och L16 yrkar alla på att barnkonventionen
ska antas som lag i Sverige. Barnkonventionen
är central för att skydda barns rättigheter och påvisa övergrepp
på barn över hela världen – och i Sverige. Sverige rati-
ficerade konventionen 1990 vilket betyder att vi förbundit oss
att följa den. När det gäller hur internationella konventioner
uppfylls i det enskilda landet så finns det olika rättstraditioner.
Sverige, och många andra europeiska länder, använder
sig oftast av så kallad normharmonisering. Det innebär att
man i stället för att anta själva konventionen som lag, anpassar
sina egna lagar så att de uppfyller konventionens krav. Det
har Sverige gjort. Samtidigt är det viktigt att betona det viktiga
arbete som Barnombudsmannen och en mängd enskilda
organisationer gör för att bevaka att konventionen efterlevs
på rätt sätt samt påpeka om det behövs ytterligare lagändringar
för att den ska vara uppfylld. Partistyrelsen föreslår
därmed motionerna L13–L16 vara besvarade.
Än mer förvånad blir jag när jag ser att det finns tre motioner till med samma yrkande varav en är undertecknad av en Uppsalabo med relativt hyfsat inflytande i rikspolitiken. Ändå väljer hon att vara nöjd med att motionerna anses vara besvarade. Besvarade med vad? Att vi folkpartister inte vågar sätta ner foten och göra som Norge har gjort och som Rädda Barnen, Unicef, Barnombudsmannen mfl kräver att Sveriges riksdag ska göra? Nämligen att göra barnkonventionen till svensk lag i syfte att stärka barnets rättigheter och skydd.
Samtliga närvarande på vårt minilandsmöte verkade tro att folkpartiets partistyrelse är bättre skickad att se vad som är bäst för landets barn än vad organisationer som jobbar dagligen med de här frågorna är. De tyckte att det är bra att barnombudsmannen och andra organisationer håller koll på att barnkonventionen efterlevs. Men nu brister det i efterlevnad i en skrämmande stor andel av landets kommuner och BO och Rädda Barnen kan inte göra ett skit åt det. Det händer inte ett dugg om en kommun inte tar hänsyn till barnkonventionen! BO har inga nypor och sanktioner att ta till. Inte Rädda Barnen heller.
De flesta som var på minilandsmötet är verksamma i kommunpolitiken, eller har varit. De VET hur det ser ut. Cecilia har undertecknat en motion som kräver att konventionen ska bli lag och ändå väljer samtliga att känna sig nöjda med ett svar som inte säger någonting mer än att Folkpartiet inte är beredda att fullt ut ställa sig på barnens sida. Vi sviker barnen denna gång också.

En dag, ett liv

Oj då! En hel vecka har gått utan ett enda blogginlägg från mig! Anledningen är enkel. Hela veckan har varit en räcka av extremlånga dagar. I väg tidig morgon på ett möte som har avlösts av ett annat och sen hem med sena tåget.
Då räcker inte alltid tiden till för att blogga.

Igår var jag hela dagen i Sundbyberg på utbildningsdag med Rädda Barnen. Jag hade valt temat "Barn på flykt" och det var mycket intressant och givande.

När jag var klar där sammanstrålade jag med äldste sonen, en kompis till honom och den nya flickvännen(?) på Bishops Arms. Det är en kul känsla att befinna sig i Stockholm - jo för mig är Sumpan Stockholm!- och kunna sammanstråla med sonen som befinner sig bara två stationer därifrån.
Vi drack ett par öl och jag åkte sen hem.

Idag har jag mailat en jurist på SKL angående gode mäns arbete. I morgon får jag nog ringa henne för jag kollade på Uppdrag granskning på webben och programmet om överförmyndare. En riktigt vidrig historia som säkert inte är unik för Vetlanda.

Jag har formulerat en motion till vårt landsmöte i november om att FP ska verka för att Barnkonventionen görs till svensk lag. Får se om någon vill underteckna den med mig.

Jag har skrivit en insändare om att det är hög tid för kommunen att prioritera Marma och sluta behandla oss som andra klassens medborgare.

Kvällen avslutades med Agenda och Marit Paulsen vs Marita Ulvskog. 1-0 till Marit som väntat.
Nu väntar sängen. God natt

Hjälp Rädda Barnen att rädda barnen

Jag åkte tidigt till Tierp i går morse för att tillsammans med Bo, kassören i RB, åka till Uppsala och distriktets årsmöte för Rädda Barnen. Det var mycket folk och jag såg snabbt att 95% var kvinnor. Samma sak har jag noterat när jag har varit med på saker som ECPAT anordnar. Nästan uteslutande kvinnor där med. Vad beror detta på? Att kvinnor skulle ha en större empatisk förmåga låter inte riktigt troligt, men kanske det är så att kvinnor gör något av sin empati i större utsträckning än vad männen gör.

Vi fick via ett bildspel, följa med runt på gatorna i Gaza och besöka några av Rädda Barnens kontor. Den jämförelsen som vi fick med oss var att tänka oss Stockholms läns befolkning, eller 1,4 miljoner människor, instängda på en yta stor som en tredjedel av Öland. Ölandsbron avstängd och mineringar runt brofästet. En mur på landsidan och krigsskepp bevakandes kusten så att ingen kunde ta sig ut.
Rädda Barnen arbetar mycket med att i detta kaos skapa struktur och vardag. De har gjort barnsäkra platser genom att röja bort vapen och minor, satt upp färgglada väggar -typ partytält- och låter barn leka där. Allt i syfte att ge barnen en stund av flykt från krig och elände.
Det här är ett arbete som pågår i flera krigshärjade länder och där RB låter barnen få vara just barn. Hjälparbete är så otroligt mycket mer än matleveranser och filtar.

Vi fick också se bilder på ofattbara miljöer där barnen lever. Hängande elledningar kors och tvärs, hål i väggar och gator efter bomber och en fulhet som kändes mer än overklig.


Jag är väldigt stolt och glad att jag lyssnade på radion den där dagen för tre år sedan när jag satt i bilen på väg ner till Uppsala. De hade då ett inslag om RB i Tierp som då fyllde 40 år och hade haft samma ordförande hela tiden. Folkpartiet hade gjort en dåligt valresultat och jag hade i och med det möjlighet att engagera mig utanför politiken. Rädda Barnen var ett utmärkt ställe tyckte jag att lägga energi på. Idag är jag sekreterare i styrelsen i Tierp och vi har en hel del uppslag på hur vi ska göra för att bli fler. Rädda Barnen behöver allt stöd från medlemmar och andra givare för att kunna göra det de faktiskt är otroligt duktiga på. Nämligen att rädda barnen.
Bli medlem du med.

Ett sms går runt

”Dette starke ropet kommer från Mads Gilbert, den norske legen som hjelper till ved et sykehus i Gaza: De bombet det sentrale grönnsaksmarkedet i gaza by for to timer sidan. 80 skadde, 20 drept, alt kom hit till Shifa.Hades! Vi vasser i död, blod og amputater. Masser barn. Gravide kvinne. Jeg har aldri oppleve noe så fryktelig. Nå hörer vi tanks. Fortell videre, sens videre, rop det videre. Alt. Gör noe! Gör mer! Vi lever i historieboka nå, alle!”

Detta sms började gå världen runt 3 januari och jag fick det igår. Tankarna och känslorna far runt i mitt huvud, hjärta och kropp. Det är antagligen här det är tänkt att något klokt och insiktsfullt ska formuleras. Så många bloggar just nu om händelserna i Gaza och en del av dem anser sig veta exakt vad de tycker.
Det vet inte jag. Inte utifrån ett politiskt tänk menar jag. Däremot vet jag att jag som människa, världsmedborgare och mamma nästan förlamas av sorg. All denna förödelse. Allt dödande och all skräck som de instängda människorna utsätts för. Avsaknaden av vatten, mat och elektricitet. Det går inte att förstå fullt ut.

Vi svenskar sitter med våra vardagsproblem och fyller insändarsidorna med klagomål över indragna bussar, hundbajs och ludd i torktumlaren.
Jag vill inte förlöjliga svenskar men ibland önskar jag att vi kunde ställa oss lite vid sidan om och betrakta oss själva utifrån ett globalt perspektiv. Då tror jag att många av oss skulle må mycket bättre, kunna glädjas åt våra liv och se det goda runt om oss.

Israel har redan brutit mot den antagna FN-resolutionen anser arabländerna hör jag på radion. Israel och Hamas skyller på varandras ovilja. Allt medan människorna lider.

Jag är medlem i Rädda Barnen och uppmanar alla: Du kan stödja Rädda Barnen med 50 kr genom att skicka ett sms. Skicka ordet "KATASTROF" till 72 950