Kommunikationens sköna konst

Att kommunicera är verkligen inte lätt. Det är inte bara vad du säger som har betydelse, utan även hur du säger det. Jag har otaliga gånger fått förklara mig en gång till. Det händer ofta att jag blir sittandes med hakan långt ner på bröstet helt förundrad över att folk verkar ha hört mig säga något helt annat än det jag själv hörde mig säga.
Vems är ansvaret för att samtalet leder till att bägge parter skiljs med samma syn på vad som har sagts? Själv tycker jag att jag under åren har lärt mig att jag ofta missförstås och därmed verkligen försöker att vara tydlig, men ofta är det helt förgjort. Som om folk vill att det jag säger ska vara elakt, dumt och korkat. Inte helt sällan har någon utomstående hört mig säga samma sak som jag tycker att jag sa, medan den som känner mig har hör något annat.

Ett lysande exempel är senaste sammanträdet med Kollektivtrafiknämnden. Efter att ha hört flera av ledamöterna nästan krampaktigt försöka hitta möjliga rabatter och undantag för den och den gruppen så begärde jag ordet. Jag sa att vi alla riskerar att fastna i rabatträsket istället för att vara stolta och glada över det mycket bra beslut om nytt biljett och zonsystem som vi har tagit. Jag kritiserade alla partier och betonade alla särskilt. Flera sa efteråt att mitt inlägg varit bra och uppfriskande.
Senare kom en debattartikel i UNT där ledamöter från S, V och MP bla skriver "Tillråga på allt riktade just Folkpartiets representant i nämnden ett hårt inlägg mot oss rödgröna om hur fel det är med rabatter för olika grupper!" Sånt agerande gör mig både förbannad, ledsen och förvånad.

Att män och kvinnor har olika sätt att kommunicera på är känt sen mycket lång tid.
För många år sedan satt jag och diskuterade just detta med några kvinnor och män. Den ena mannen berättade att de sedan en tid tillbaka hade problem med möss på deras vind. Just den här morgonen hade hustrun sagt när de åt frukost " Leif, hör du mössen på vinden?" Han visste, efter ett långt äktenskap, att frun egentligen sa "Leif, nu får du ta mig fan göra något åt mössen på vinden!" Men det var morgonkaffe han drack och han skulle iväg på ett möte så han svarade "Ja" Ett korrekt svar på en rakt ställd fråga, men det var inte det frun hade menat. Leif gick till mötet med lite dåligt samvete och förmodligen var frun inte helt glad åt sin slöa make den dagen.

Vem har ansvaret för att de inte var helt nöjda med samtalets utfall? Varför talar vi inte klarspråk utan lindar in saker i ord som vi sen förväntar oss att lyssnaren ska tolka på ett korrekt sätt?
I det här fallet visste ju Leif vad frun sa, men orkade inte bry sig just då. Kunde han inte ha sagt "Jag hör och jag lovar att ta hand om det när jag kommer hem"

Ja, vad säger frun egentligen? För mig är det glasklart. Både frun och mannen har rätt. Jag tycker det var tur för dem båda att hon inte sa "Har de ägg så köp sex" Det hade kunnat bli riktigt rörigt ;-)

Min farmor-en fantastisk förebild

Det är tufft nu. Jag vet inte riktigt vilken väg jag ska gå

En god vän sa, det finns inga situationer som lockar fram det sämsta hos människor som bodelningar, bouppteckningar och nomineringsprocesser. Jag delar den åsikten till fullo!

I går morse, medan jag klädde på mig, glodde jag ilsket på min nalle som jag fick när jag fyllde ett år och uppmanade honom skarpt att faktiskt ställa upp lite nu. Det är inte bara små barn som behöver tröst och stöd av sin nalle menade jag utan att få någon vidare respons.

Min blick fastnade då på fotot av min farmor, Andoli Katarina född 1886. Jag har alltid haft en mer nära relation och saknad efter min farfar och faktiskt inte tänkt så mycket på farmor. Nu blev jag stående och studerade fotot med lite andra ögon. Visst är jag stolt över min farmor men nu,,nu tog mina tankar helt nya banor.
Vad var det jag egentligen såg på fotot? En skidande kvinna i byxor? Nja, inte ens det är jag säker på, utan farmor kan mycket väl ha en kjol på sig.
Jag ser männens blickar och jag ser farmors hopbitna uttryck. Jag ser plötsligt en urstark kvinna som trots den syn på kvinnor som rådde i början på 1900-talet, har givit sig den på att genomföra det lopp som hon har ställt upp i. Männen är inte publik som kantar spåret utan män som tycker att farmor är ett trevligt inslag som egentligen saknar all betydelse.

Men bryr sig farmor om det? Knappast. Hon vet vad hon vill och vad hon kan. Det visar det här tidningsklippet och återigen blir det tydligt vilken syn som rådde; Klippet handlar om farfar och farmors insats kommer mer som en bisats.

Plötsligt insåg jag att det är den här kvinnans arv som jag bär! Hon struntade fullkomligt i vad som passade sig och vad andra tyckte. Hon gjorde det hon tyckte passade och det hon ville!
Farmor var ordförande i Husmorsföreningen och jag tror att deras engagemang då skulle idag ha legat mycket nära Röda Korset eller Rädda Barnen, som jag är ordförande i.

När vi adopterade en tös 1999 så ville vi att hon skulle mer bildligt bli en del av vår familj och därför skulle få ett släktnamn på min sida. Maria är det namn som har gått i arv genom flera generationer, men jag heter inte Maria och därför tänkte jag också lägga till det för att få en obruten kedja. Man får bara ändra sitt förnamn en gång och därför tänkte jag till innan jag la till Maria. Jag bestämde mig då för att ta även farmors namn och därför heter även jag Andoli.
Idag känner jag mig mer än stolt att få bära farmors namn vidare och det känns som om det var en mening med att jag skulle ta det namnet.

Om Andoli Katarina med smeknamnet Ally, hade levt idag så är jag mer än övertygad om att hon hade supportat mig i min strävan att stå upp för det jag tror på och bortse från den kritik och krypskytte som jag utsätts för.

IP=IndustriPlats

Varför skriver en journalist en hel artikel om ett fullmäktige som man inte varit på? Istället för att i en notis bara konstatera att ett oenigt Kf beslutat om ett tilläggsanslag på 2,2 miljoner för att flytta kommunens vaktmästeriavdelning upp till IP. Punkt.
Nu väljer AB att publicera en artikel med illa vald rubrik, helt irrelevant bild och en text som inte alls beskriver vad beslutet handlade om. Dessutom nämns bara ett fåtal orsaker till att kostnaden för flytten ökade med ca 25%.
Det är för mig en gåta hur man har kunnat missa så grovt på ett flertal punkter. När kylaggregatet byts ut så behövs inte längre en högspänningstransformator utan den måste bytas ut mot en med lägre spänning. Det borde vara väl känt för de som arbetar med den här typen av kostnadskalkyler.

I underlaget benämns nytt vatten och avlopp med oljeavskiljare som en underhållsåtgärd, vilket inte alls stämmer med verkligheten. Detta beror inte på att idrottarna använder mer liniment än tidigare utan beror på att en spolplatta måste gjutas för att de stora gräsklipparna ska spolas av och då läcker olja och annat som måste tas om hand om ut. Detta fanns inte heller med i den ursprungliga kalkylen. Detta kallar AB för ”mindre underhållsåtgärder”. Tegelberg uttalar sig om läckor i taket som nu upptäckts och då undrar jag igen hur det första underlaget togs fram. Vilka krav ställer den politiska ledningen på de kostnadskalkyler som läggs på kommunstyrelsens bord egentligen?
När beslut ska fattas i fullmäktige är allt redan beslutat så att vi som förmår att ifrågasätta kalkyler och kostnader, har inte mycket att sätta emot.

Förutom dessa journalistiska tavlor så beskrivs vi som yrkade på återremiss som att vi gick emot förslaget. En rent oförskämd beskrivning av partier som kunde rada upp en mängd skäl till att återremittera ärendet. Det har inte gjorts någon miljökonsekvensanalys tex. När jag frågade efter om barnchecklistan hade använts, svarade Lars Skytt väldigt arrogant att vaktmästarna jobbade 7-16 och då var inga barn där. De nyttjar IP enbart på helger enligt Skytt och han måste då vara fullständigt omedveten om att skolorna använder sig av IP dagtid och att Barnkonventionen och checklistan ska användas i alla beslut som rör barn. Detta är ett solklart sådant.
Vi ansåg att det förslag som låg på bordet var ett praktexempel på dåligt berett ärende och att vi togs som gisslan för att skjuta till mer pengar i en undermålig kostnadskalkyl.

Kommunen har i flera år talat om att föreningarna på IP måste samarbeta mer och nu slår de en kil rakt genom det samarbete som nu har kommit igång ordentligt.
Det som fram till nu har varit en IdrottsPlats kommer snart att vara en IndustriPlats och föreningarna kommer att tvingas anpassa sig efter kommunens vaktmästeriverksamhet.
Skytt hänvisade till ett uttalande som en partikamrat till mig gjort 1996 då han sa att IP var stort som om det bodde 50 000 invånare i kommunen. Ett märkligt sätt att hålla mig ansvarig för något som uttalades för 15 år sedan och att anse att det skulle kunna påverka FPs syn på IP idag. Han är i och för sig inte ensam om att hävda saker som hänt för flera år sedan och tycka att det har bäring 2011.

Men vill man inte se utveckling som något positivt och nödvändigt så funkar det förstås bra att tänka så. Jag vände på hans resonemang och menade att ett utbyggt IP (idrottsligt alltså) fungerar som en magnet för inflyttning och då gick han förstås upp och sa att vi nog aldrig kommer att bli 50 000 i kommunen. *SUCK*

En av anledningarna till att FP ville återremittera ärendet var för att alla inblandade parter ska sätta sig ner och göra en plan för vad vi vill med IP. En långsiktig plan som sträcker sig 15-20 år framåt. Nu flyttas en helt ny verksamhet upp till kommunens enda idrottsplats och det finns ingen plan för hur det är tänkt att bli. S+V+M+C ser det som en ekonomiskt bra lösning. Vad som är bra mer än att vi sparar lite pengar fick vi inte veta och jag tror inte att någon annan vet det heller.
Tydligen slängde M ut ett köttben till bandyn och menade att de minskade kostnaderna för vaktmästeriet kunde gå i ökade bidrag till dom, och då blev det plötsligt ett nollsummespel i kommunkassan.
Hur det var med det uttalandet kan jag inte säga säkert för jag lämnade mötet då det stod klart att kommunens majoritetspartier S+V+M+C ville att ärendet skulle avgöras idag.

Det blev ett långt inlägg det här och klockan är mycket. Jag skriver nog mer i morgon

Haiti

Inför landstigningen på Haiti kände jag mig inte särskilt bekväm. Ett land som drabbats av en fruktansvärd naturkatastrof hade väl annat att tänka på än turister från ett lyxkryssningsfartyg tyckte jag.
Jag har Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin som Facebookvän och hon skrev att "fyll plånboken och handla av Haitiborna, det är den bästa humanitära åtgärden du kan göra" Så det gjorde jag också.
Men Haiti blev en mycket jobbig upplevelse för mig och mina andra kamrater. Bedövande vackert från 14:de däck på fartyget

och otroligt välkomnande.



Nu ska alla veta att just Labadee är en ö som ägs av Royal Caribbean och därför inte är annat än en turistort.
Men ändå,, Efter att vi lagt oss i solstolarna tog jag mig en promenad runt i omgivningen. Den lokala konsten intresserade mig mycket och därför gick jag upp bland försäljarna. Direkt kände jag ett obehag då de nästan attackerade mig. Efter att ha hamnat in i en diskussion om priset vi kommit överens om för ett armband var 7eller 8 dollar och om jag inte skulle följa med för att titta på något som borde intressera mig enormt mycket, blev jag nästan kräkfärdig. Det var mycket obehagligt och jag höjde mina armar och sa med hög röst "Stopp, jag går härifrån nu" fast på engelska förstås :-)
Senare gick vi flera stycken till en annan strand och var då tvungna att passera ett stort antal försäljningsstånd. Vi gick med nedslagna blickar och kände oss djävligt obekväma.
Jag såg i ögonvrån flera saker som jag hade kunnat titta närmare på men det kändes inte möjligt.
Jag tror att vi svenskar inte är riktigt vana vid den här tuffare formen av försäljning.

Jamaica

När vi anländer till Ocho Rios på Jamaica inser jag att de flesta av mina kamrater ska åka till Dunn's River Falls

för att klättra och sen simma med delfiner. 1000 spänn ryms inte i min budget så jag ger mig iväg på egen hand.
Det visar sig att på Jamaica behöver du inte gå många meter innan erbjudanden från taxichaufförer haglar in. De vill visa dig Ocho Rios och de rabblar snabbt upp vilka fantastiska ställen jag kommer att få se om jag väljer att åka med dom. De gav sig dock när de insåg att de inte skulle komma långt med den här svenska kvinnan.

När jag väl blivit av med dessa tjänstvilliga män slöt en annan man upp vid min sida. Han ville att jag skulle besöka hans butik men fick aldrig riktigt fram varför. Jag anade ändå vilka varor han sålde för han frågade mig om jag rökte. När jag svarade nej på det så ville han att jag skulle veta att han kunde erbjuda mig att köpa ett fint vapen för bara 65 dollar. Jag sa nej även till det.

Mina planer för Jamaica var att köpa rom till Göran och till pojkarna och jag hade redan på båten fått veta vilka affärer som var ok att handla i. Det blev 12-årig Appleton Estate till Björn och Tim samt en 14-årig sådan till Göran. En flaska vit rom fick jag på köpet.
Till Micael som inte är 20 än köpte jag ett halsband med en hajtand och lite annat.

Jag var också på jakt efter Jamaicanskt kaffe och hittade Blue Mountain kaffe lite överallt. I den butik jag valde att handla blev jag bjuden på en kopp kaffe och tjejen undrade om jag smakat det med en skvätt Sangster's i. Det hade jag ju inte och fick därför smaka kaffe spetsat med något som smakade som Bailey's men var baserat på Jamaicansk rom. Rätt kul upplevelse. Visst fick hon sälja en flaska till mig ihop med en stor påse med Blue Mountainkaffe.


Det var en märklig upplevelse att gå runt på dåligt asfalterade gator och se en hel del fattiga människor samtidigt som juvelerarbutikerna erbjöd de mest imponerande sakerna. Jag fick stifta bekantskap med en sten som heter Tansanite och jag blev mer än förälskad. Någon gång ska jag köpa ett smycke med en vacker, blå Tansanitesten i.

På min väg tillbaka till stranden så passerade jag en sköldpaddspark som jag tog en tur genom. Snart träffade jag en vakt som jag ställde några frågor till om parken och han guidade mig gärna runt en stund bland dammar med sköldpaddor och vackra fiskar.

För att komma in på stranden fick man betala 2$ och där träffade jag flera av mina kamrater. Himlen var rätt mulen men vad gör väl det när termometern ändå visar 28 grader.















På vägen tillbaka till båten stannade jag på den bar som låg precis vid hamnen. Jag bad om något "speciellt" och blev både förvånad och besviken när dagens specialare var två flaskor öl av det lokala bryggeriet. Jag frågade om det var ok att ta ett kort och tjejen i baren skrattade och sa att hon nog fanns på foto världen över. Så därför hamnar hon nu på en svensk blogg. Antagligen inte för första gången :-)

Nu har jag varit på Jamaica och jag tror inte att jag kommer att återvända. Trots det så var det en upplevelse som jag kommer att bära med mig.

Incheckning på Liberty of the seas

Jag fattar fortfarande inte var jag är och vad jag är på väg att få uppleva! En mycket underlig känsla måste jag säga.
När vi står i kön utanför incheckningen och grundaren och VD för Tahitian Noni International, John Wadsworth, kommer fram och hälsar på oss så inser jag att det här företaget är inte som något annat. Vi är en familj även om det låter fånigt för de utanför TNI.

Jag uppmärksammas också på att det är förbjudet att ta med sig vapen ombord och det var ju tur att det påpekades :-)


Väl ombord på Liberty of the seas så börjar jag väl få ett hum om att det inte är en Ålandskryssning jag ska på, men fortfarande är jag lite så där,,Jahaja, så här ser det ut här.

Jag letar reda på hytten som jag ska dela med tre kvinnor som jag aldrig träffat tidigare i mitt liv och varav jag bara vet namnet på den ena. De är inte där så jag passar på att fota hytten lite.











Jag fotar utsikten från vår balkong också




































Hela båten är omgjord till en Noni båt och jag får veta att det är bara ett företag tidigare som har chartrat fartyget och det är Oprah Winfrey. Det är ok att komma tvåa då tycker jag :-)




Dagen är fylld av musik, olika uppträdanden och härliga tal av företagets ledning.
Middagen visar sig ge en föraning om vilken klass vi kan räkna med vad det gäller maten och serveringen av den.

På kvällen när vi återvänder till hytten så har de som ansvarar för vår hytt låtit en liten hund flyttat in

Dag 1,,På väg

Hur kul är det att inse att den dag som jag ska företa min största resa i livet så är vädergudarna på sitt absolut sämsta humör!?

Maken och sonen skulle köra mig ner till Arlanda i tidig morgontimme men det var bara att glömma bort. Snön vräkte ner och blåsten gjorde att knappt handen var synlig så det fick bli att lita på UL och Upptåget från Tierp.
Jag har förstått att de tåg som gick efter mitt blev inställda nästan allihop.
Jag bytte skor på tåget och skickade med vinterskorna hem till Marma igen. det var rätt många som höjde på ögonbrynen åt mina skor.

Väl incheckad och klar kunde jag med viss oro se ut över startbanan där plogbilarna körde skytteltrafik för att röja banan.
Mitt plan tog ombord oss passagerare i tid men vi blev lik förbaskat ståendes i två timmar av skäl som jag inte riktigt förstod.

I New York hade jag kanska kort med tid mellan planen redan från början och det blev inte bättre av förseningen från Arlanda. Kön till migrationskontrollen var mycket lång men värst var det nog i säkerhetskontrollen.
Jag fick en hel del obehagliga känslor inför att det gick personer i uniform runt och ropade att vi skulle ta av skorna, bälten och annat och att vi skulle låta kön rulla på och inte stanna upp. Det var lätt att låta tankarna gå till Tyskland på 40-talet.
Jag var lite stressad och förstod inte att skorna som passerat kollen på Arlanda nu skulle av. Inte heller förstod jag varför kvinnan som frågade vad jag hade i fickan blev så arg och sa åt mig att gå åt vänster trots att min röntgade väska och mina skor kom på bandet till höger.
Hon såg slangen till min insulinpump och jag visade upp den och förklarade vad det var. "Du ska gå där" fräste hon. "Nej! In där" ropade hon när jag passerade en glaskur i mitten. Lätt förvånad gick jag in i kuren och sa efter någon minut "Kan jag gå nu?" DU GÅR INGENSTANS, skrek kvinnan och efter ett tag kom en annan kvinna och bad mig ta upp pumpen ur fickan, ta i den med båda händerna och hålla fram handflatorna utan att ta i något annat. Då först fattade jag att de misstänkte att det kanske var något annat jag hade i fickan.

Med andan i halsen och som sista passagerare klev jag ombord på planet mot Miami.

Jag hamnade bredvid ett jättetrevligt par från,,, Ja precis därifrån var de ;)De hade varit i Madrid och vi hade ett trevligt samtal hela vägen till Miami.

Väl framme i Miami så tog jag en taxi till hotellet där mina svenska kamrater redan bodde
Fantastiskt trevligt hotell som jag varmt kan rekommendera; Best Western Bay In

Så var jag framme

Resan med stort R

Det är ett tag sen jag kom hem från kryssningen i Karibien och sen dess har jag sneglat på datorn och funderat på hur jag skulle göra. En blogg är ju en dagbok och inte en memoarbok.
Det var ju så att det inte funkade att blogga från båten utan att låta hela reskassan gå till Internet-tid. Att blogga via min iPhone när vi var i land och jag hittade trådlösa nätverk utan kostnad var inte heller att tänka på.

Så nu bryter jag mot bloggandets idé (jag har gjort det förr så jag bryter inte jungfrulig mark) och bloggar i efterskott.

Håll till godo med gårdagens nyheter :-)

Ann-Cathrin har transformerats till ett turismprojekt

Alltså,, Hur svårt kan det vara att starta ytterligare en blogg men hålla den särad från den första bloggen? Uppenbarligen så fixar inte jag det och därför är min profil numera en beskrivning av ett projekt. Jag vill inte vara ett projekt och definitivt inte ett som är EUfinansierat. Hur säkert är det att få övergå till ordinarie verksamhet?
Nej,,det är nog bäst att försöka separera de här två bloggarna så att jag är jag och projektet ett projekt :-)

Entreprenörer

En intressant artikel i Arbetarbladet fångade idag mitt intresse. En bild på en husfasad med en helt utblåst insida och med en rubrik som "Nanthan vill förverkliga en dröm om ett bageri"får mig att nyfiket läsa vidare och jag ryser av välbehag när jag har läst klart.
En kommentar till artikeln hänvisar till Wikipediadär vi kan läsa om en invandrare från Indien som har,,Ja ni kan läsa själva och ni förstår då säkert också vad jag är ute efter.
Antalet invandrare som på olika sätt bidragit till att bygga upp Sverige som en välfärdstat är mycket stort. Det är inte bara grundaren av Elite Hotels, Monark eller Beckers som jag menar utan alla de invandrare som startat företag, stora som små, bidrar till vår gemensamma välfärd. 2005 fanns det 70 000 företag i Sverige som startats av invandrare. Svensk Handel skrev en rapport år 2000 som du kan läsa här Den är gammal men jag tror inte att förhållandet har förändrats särskilt mycket.

Var skulle Sverige befinna sig utan alla dessa invandrande entreprenörerna? Inte skulle vår välfärd se ut som den gör idag!

Jag önskar Nanthan och hans flickvän all lycka till med att bygga upp ett bageri i Vendel i ett i princip nerbrunnet hus.

Det som rivs är rivet

När jag växte upp i Stockholm på sextiotalet så revs det för fullt. Stora fula hål där det stått hus fanns överallt. De halvt rivna husen fick mig att tycka synd om de stackars husen där en stor skopa krafsade sönder deras inre och den stora kulan som med kraft slog in i huskropparna gjorde ont i min flickkropp.
Stockholm såg sönderbombat ut och jag led fruktansvärt.

Nu bor jag i en kommun som jag ibland tycker borde tilldelas "Årets grävskopa" en utmärkelse som inte har något glamouröst skimmer över sig direkt..

Husmodersskolan, Torget, Svarthamnslängorna och mycket annat är rivet och borta för evigt.






Medora skolan klarade livhanken med blotta förskräckelsen och blev köpt av en privatperson innan kommunen lyckades med sina ivriga försök att riva den.
Jag har vid flera tillfällen mötts av ganska föraktfulla kommentarer om att skolan är så ful och i så dåligt skick att det är bara att riva skiten.
Nu finns endast ett fåtal bostäder bevarade från Skutskärs äldsta historia och jag undrar hur mycket får bevarandet av vår historia kosta? Har vi ingen historia så har vi inte heller någon framtid brukar man ju säga och det kan jag bara instämma i.

I Älvkarleby har det styrande partiet och flera andra partier för den delen, en mycket njugg inställning till att bevara gammal bebyggelse. När en ägare har låtit ett hus eller område förfalla tillräckligt mycket så är det bara att "riva skiten". Flera oansvariga försäljningar av bostadsområden har tillåtits med förödande följder för det kulturhistoriska arvet. Dels husen utmed Bruksgatan i Älvkarleö som såldes och revs på femtiotalet och dels Torget i Skutskär som såldes under mycket märkliga former och sen revs.
,
Kalla mig romantiker, orealistisk eller vad som helst men jag anser att vi måste vara mycket noga innan vi låter vår iver att göra oss av med det gamla för att kunna skaffa oss nytt får ta överhanden. Jag tror också att en hel del rust av illa underhållna bostäder kan göras av elever på olika byggprogram och folkhögskolor. Arbetslösa byggjobbare kan få en ökad kunskap om tekniker och material som användes tidigare och därmed bli kunnigare inom sitt område.

För vi ska inte glömma att det som en gång rivs, det är rivet.

Ta chanserna när de ligger framför dina fötter!

Idag köpte jag mig ett par skor på Tradera. Det är jättelänge sen jag var in och budade där men jag kom ihåg hur kul det faktiskt är!
Nu kom jag billigt undan och det var tur det för jag är inte säker på att klacken kommer att passa min diskbråcksrygg och dåliga balans som har följt med den.

Jag har börjat se över min sommargarderob för jag ska på personalkonferens i 11 dagar. Eller två dygn går bort i flygtid och ett dygn blir att vänta i Miami innan båten lägger ut från kaj och sätter kurs mot Jamaica, Labadee och Bahamas.
Rätt schysst plats för en personalkonferens tycker jag även om konferens inte är riktigt rätt ord, vi ska ha ett konvent.



Hela Liberty of the seas är hyrd av TNI,Tahitian Noni International, och deltagarna kommer från alla jordens hörn.


Att jag skulle resa blev bestämt för bara några dagar sedan då jag fick ett sms om att en tjej hade hoppat av resan och ville att någon annan tog hennes biljett. Eftersom jag aldrig drar beslut i långbänk så bestämde jag mig på bara en halvtimme att jag ville vara den som ersatte henne. Det gäller att ta de chanser som dyker upp i livet.
Så nu har jag en plats i en 4-bäddshytt med balkong mot havet tillsammans med tre andra tjejer som jag inte ens vet namnet på och har en dryg månad på mig att få ihop en reskassa.

Men snacka om avslutning på 2010 när chansen dök upp och vilken start på 2011! Jag kommer hem dagen före min födelsedag och i år blir det nog jag som får ge bort presenter :-)

Drömmar och verklighet

Inte vet jag om det är den obehagliga häxjakten på en bortrest centerpartist som fick mig att drömma som jag gjorde i natt.
Min äldste son gav sig in i en diskussion med ett gäng skinnskallar. Sonen hade två kompisar och mig med sig men innan jag hann ingripa så slogs han ner av en skinnskalle.

Slaget träffade i ansiktet vid näsroten och han ramlade omkull direkt. Jag skrek och rusade fram till honom och då kom slag nummer två och tre. Jag höll om hans axlar och hans huvud sjönk i slowmotion ner mot min axel.
Killen som slagit och sonens kompisar böjde sig fram och beundrade hur väl slaget hade träffat medan jag skrek åt dem att dra åt helvete.

Hjärtat dunkade hårt i bröstet när jag vaknade och bilden av min misshandlade son ville inte lämna hjärnan. Det dröjde länge innan jag kunde somna om igen.

Jag skrev "meningslöst våld" i min statusuppdatering på Facebook och då kommer ju genast frågan om det finns något meningsfullt våld. Nej knappast.

Kom den här drömmen utifrån att människor i två dagar har besinningslöst givit sig på en man som inte kan försvara sig eftersom han befinner sig i Thailand? Provocerade min son fram slaget på samma vis som Hanna anses ha provocerat fram detta via inlägg på sin blogg? Är de bägge lika aningslösa i sin vilja till diskussion?

Sonens kompisar då,, vad hände med dem? Jo de ställde sig på angriparens sida och flinade åt min son och jag kan inte låta bli att dra paralleller med de politiska kollegor till Hanna som villigt ställer upp i media och stämmer in i kritiken.

Och så jag då! Alltid mitt i striden. Är det inte min egen så ställer jag mig gärna på den angripnes sida även fast det så ofta slutar med att jag själv åker på stryk. I drömmen klarade jag mig men han hade lika gärna kunnat slå mig medvetslös också.

Ja inte vet jag. Någon drömtydare är jag inte men inte är väl tolkningen så himla galen väl?

Media och pöbeln tystar den politiska dialogen med medborgarna

Du är en stor skit.
Varför ska vi ha såna som du sitta i kommunalrådet du bör avgå OMG såna som du ska betala mera skatt för du är D i huvudet .....
Wilson,

Stefan Hanna...
Du har nu visat vilket sorts samhälle du vill ha. Själv tycker jag att hela vitsen med ett samhälle är att man skall hjälpa de som har det svårt och inte sparka på dem. I nästa val kan vi väljare visa om vi vill ha såna politiker som du..
The Observer,

Han bör avgå!
Det går inte med trovärdigheten kvar att göra en pudel som politker.

Saknar man kunskap så kan man (vi i Överviktigas riksförbund m.fl.) lära honom detta, men empati är något man lär sig från barnsben och uppåt men där måste viljan vara med - den saknar Stefan Hanna!

AVGÅ, så slipper vi flera fatala grodor!
Stefan Wallerek
Överviktigas Riksförbund
Fet Skåning,

SV:Arkebuseringspluton nästa?
Tycker det är fegt och ryggradslöst av Stefan att i detta läge göra en pudel. Nej, stå upp som en man och försvara dina åsikter. Veliga politiker har mitt stora förakt. Fortsätt som du börjat. Visserligen är du då död som politiker men du dör som en karl - med flaggan i topp och Uppsala stad har en mindre att skämmas för. Man behöver folk till renhållningen i Jordbro.
Bengt Sändh,

Idiot!!
Stefan Hanna, du är en IDIOT och likaså alla de som lägger en röst på dig!!
Vargen,

Arkebuseringspluton nästa?
Jag har ett par gånger varit nära att ta livet av mig pga av övervikt och påföljande mobbning. Kanske borde jag ta mitt samhälleliga ansvar och faktiskt genomföra det? Blir du glad då, Stefan Hanna? En död tjockis kostar ju inget.
Tjock-Fia,

Fly med svansen mellan benen Hanna!
Inte ska du försöka göra en pudel genom att be om ursäkt och låtsas som inget hänt. Jag tycker att alla uppsalabor ska fortsätta driva och kräva att en skamlös person som Hanna avgår! En person med en sådan skev verklighetsuppfattning ska enligt min mening inte sitta i någon form av maktposition.
Felipe Sanhueza (M)

Hur i helvete kan Radio Uppland tillåta att den här typen av kommentarer skrivs på deras sida!? Det fria ordet är vackert och något vi ska vara stolta över men detta är något annat.
Alla medier har på sin sida regler för vad som får skrivas i en kommentar, eller vad som inte får skrivas rättare sagt.

Sveriges radios regler ser ut så här

För att uppnå en bra och seriös debattanda vill vi att dina inlägg håller god ton, att du håller dig till ämnet samt att du undviker:

•svordomar och obscena ord
•kommersiella budskap
•personliga påhopp
•pornografiska, främlingsfientliga och sexistiska yttranden
•hot, trakasserier, skvaller och lögner

Ändå tillåts kommentarerna här ovan.

Vad har Stefan Hanna gjort som föranleder folk att skriva så här?
Är han först i världen med att beskriva övervikt och fetma som ett problem? Nej, knappast!
Är han först i världen med att tala om en skatt på fett och socker? Nej, knappast!
Är han först i världen med att se det ohållbara i att inte göra något åt att allt färre ska försörja allt fler och att vi måste få en hållbar tillväxt för att klara det? Nej, knappast!
Var det korkat att tala om ett svart hål? Ja, lite då eftersom vi svenskar är så känsliga av oss!
Inte ens hyenadräkten är ett äkta Hanna-förslag utan kom från en metod i USA. Även där borde Hanna ha tänkt ett varv till innan han skrev "Jag föreslår" men åtminstone kunde jag läsa in ilskan över att pengar stjäls från de svaga i samhället. Den ilskan ledde till ett minst sagt obetänkt och korkat "förslag" om hyenedräkt.

Att media slår upp det så stort skrämmer mig, för jag tillhör också de politiker som kan fyllas av så starka känslor att orden kommer ut fel.

Det är detta som hela den här beklagliga historien egentligen handlar om. Vilken makt har media, hur ska de använda den och hur ska vi som valt att ägna sig åt världens minst tacksamma uppdrag, nämligen politiken, kunna finnas ute i debatten utan att riskera få löpa gatlopp som Hanna nu har fått gjort?

Ska vi dra oss tillbaka från de sociala medierna, insändarsidor och köerna på ICA? Ska vi bara tala i de slutna rummen innan vi ställer oss i talarstolen med ett politiskt genomarbetat förslag helt utan folklig förankring? Eller ska bara människor med totalkontroll över sina ord få ägna sig åt politik?

Vet ni att just nu fylls mina ögon med tårar! Jag vill inte ha det så!! Men jag tror att det är dit vi är på väg. Media kommer att med hjälp av den rasande pöbeln få tyst på oss som kliver utanför de uppsatta ramarna när det gäller vad som får/kan sägas. Politiker kommer att formas och tystas så att de inte stöter sig med någon och medborgarna kommer att hållas utanför alla initiala diskussioner. De diskussioner som är tänkta som frön till något större och bättre.

Tack media,den tredje statsmakten