onsdag 14 januari 2009

Gärna ett behandlingshem, men inte här

Jag har precis kommit hem från mitt första möte där ortsbor varit inbjudna för att höra om planerna på att etablera ett behandlingshem. Jag visste inte riktigt vad som väntade men nog hade jag mina aningar allt.
Till viss del besannades de. Gärna ett behandlingshem för dessa individer, men inte här. Vi har ju flyttat ut från storstan för att få lugn och ro och så kommer detta!
Om det inte ger något positivt till orten ska vi säga nej. Vad händer med huspriserna? Ja ni känner igen tongångarna.

Människors oro och funderingar måste tas på allvar och man måste visa respekt för de känslor som en sådan här etablering väcker. Däremot får inte den typen av argument styra besluten. Ska man vänta på den ort som skriker Yes!!! Etablera er här, så lär man få vänta.
Inagården tar emot lätt förståndshandikappade med en eller flera diagnoser. De har funnits i Tärnsjö i elva år och har ett mycket gott rykte. Kön dit är lång och därför vill de öppna ett hem till.
Ikväll var alltså första mötet med ortsborna och jag tror inte det var det sista.
Själv kan jag bara se fördelar med deras önskan att komma till kommunen. Fler arbetstillfällen på en ort med hög arbetslöshet, ökad konsumtion i ortens butiker, ökade skatteintäkter är det jag kommer på just nu.
Men framförallt så ökar en orts förståelse för människor med sk avvikande beteende. Dessa människor blir en del av ett samhälle och det mjukar upp och ökar empatin. Den orten som lever med ett behandlingshem eller liknande i sin närhet tror jag blir mindre rädda för det nya, det avvikande och det samhället växer.

Nu väntar bygglovsförfarandet. Ramlar det på utan problem kan verksamheten köra igång i oktober. Jag är dock rädd för att det kommer till överklaganden och då fördröjs det. Det förhindras inte utan bara fördröjs och det leder bara till att människor hinner bygga upp en större rädsla. Rädsla är en värre känsla än tex ilska och kan plocka fram de riktigt dåliga sidorna hos en människa.

Ge Inagården,de som behöver deras vård,Älvkarleö och alla dess invånare en chans. Jag tror att många då kommer att upptäcka att de själva blev vinnare.

5 kommentarer:

  1. Hej Ann-Cathrin! Intressant inlägg som du skrev om "gärna ett behandlingshem, men inte här".
    Så låter det nog i de flesta stugor runt om i landet, tyvärr. Jag kunde inte låta bli att tänka på Börstils Ungdomshem som är en del av vårdkedjan Skillstreaming. http://www.skillstreaming.se Börstils etablerades 1994 och erbjuder en professionell KBT - behandling för
    flickor med psykosociala problem. Börstils Ungdomshem har ca 10 grannar. Nu till det intressanta, år 2000, ca 6 år efter öppnandet, så är det några socialsekretere som för första gången ska besöka Börstils Ungdomshem/Skillstreaming, men de hade svårt att hitta, så de knackade på 3 av grannhusen runt om behandlingshemmet, och frågade var ligger behandlingshemmet Börstils Ungdomshem? Hör och häpna; Ingen av grannarna hade den blekaste aning om att det var ett behandlingshem som låg ett stenkast från dem själva! Mvh Mikael

    SvaraRadera
  2. Hoppas att allt går bra med behandlingshemmet. Jag har svårt att förstå att så många människor är emot det då det ändå handlar om barn och ungdomar som behöver hjälp, plus att det leder till nya arbetstillfällen, med mera.

    SvaraRadera
  3. Hej, jag har själv jobbat på Börstils Ungdomshem i flera år, jag trivdes med arbetet och det professionella synsätt som Börstils Ungdomshem förespråkade. Börstils Ungdomshem var en av pionjärerna med att införa KBT inom HVB i Sverige, men man ska veta att på den tiden var det en massiv kritik från länsstyrelsen och socialsekreterare som ansåg att KBT nästan var lika med pesten själv, om ni förstår vad jag menar. Idag är det tvärtom, de som inte arbetar forskningsförankrat som Börstils Ungdomshem ses som efter, rätt eller fel, men så är det.
    Jag slutade i branschen för några år sedan efter att kommunerna började placera svårare och svårare elever/ungdomar på öppna HVB/behandlingshem som Börstils Ungdomshem för att spara pengar, men ändå förväntade sig snudd på mirakel behandlingar.
    Jag ser en utveckling som är tragisk med allt kortare placeringstider och ungdomar som nästan måste vara helt utslagna innan socialen reagerar och gör en ekonomisk insats. Tragiskt tycker jag att ekonomin ska styra vår framtid, som ju är våra ungdomar!

    MVH
    Erik

    SvaraRadera
  4. usch jag blir ledsen när jag läser hur folk tänker. Jag och min mamma har kämpat i fyra veckor sedan vi fick höra talas om inagården för att min storebror ska få komma dit. Där kan han få proffesionell hjälp så att han kan få ett värdigt liv vilket inte Gävle psyk kan över huvudtaget. Vi var på möte på inagården och de är helt fantastiska. Deras ideologi är så sund och fin och jag önskar det fanns fler platser i landet där inagården öppnar.
    Tragiskt att folk i allmänhet har så lite kunskap om psykisk sjukdom och mentala handikapp. Det är det som gör att dessa människor blir ännu mer sjuka och utanför i samhället. Det är samhället som gör en människa handikappad eftersom man måste vara på ett visst sätt för att passa in.

    Jag blir dock varm i hjärtat av ditt öpnna sinne ska du veta! Må så gott/ stina

    SvaraRadera
  5. Hej. Jag skriver angående behandlingshemmet Inagården.Jag har inget i mot att sådana här HVB hem öppnas för det behövs i vårat samhälle, där vi måste ta ansvar av våra medmänniskor som mår dåligt pga olika orsaker Men vad jag däremot är väldigt kritisk till är deras kompetens att driva sådana här hem eftersom dom ofta är privat ägda och drivs i vinst syfte där huvud ägarna tjänar mycket pengar på samhällets bekostnad och att dom anställda oftast saknar utbildning och kompetens för att bemöta dessa vård tagare i deras hem sidor vissar dom vackra bilder av deras hem och skriver om mycket vad deras ideologi går ut på för mig känns det här oaceptabellt jag skulle alldrig låta en annhörig till mig hamna på ett sådant hem där personalen åt minstonde borde ha någonslags utbilning inom vård och psykiatri och så är inte fallet med inagårdens bahandlingshem./Micke

    SvaraRadera