Ska Tierps unga lyckas väcka politikerna i Älvkarleby?

Det mal oroligt i min mage. Inte för att jag åt dåliga räkor i går utan för att i kväll ska Älvkarleby ha kommunfullmäktige.
Två eller kanske tre ärenden kommer att ställa stora krav på mig som talare. Ska jag få de andra med mig eller mot mig? Ibland är jag så starkt engagerad i en fråga att jag höjer rösten för att försäkra mig om att de andra hör. Följden brukar bli att de stänger öronen för att jag kommer dem för nära.

Filmen som Ungdomsnätverket i Tierp har gjort och som jag och ett stort antal vuxna har haft glädjen att få se,ska tydligen även visas i Älvkarleby. Ska de kunna väcka politikerna i Älvkarleby på samma vis som de väckte, inte bara politiker utan en stor del andra vuxna, publiken i Tierp?

Ett av besluten i kväll handlar om det som jag skrev i mitt förra inlägg. Nämligen ombyggnationen av bowlinghuset till kontor för Älvkarlebyhus. Filmen kommer att visas för sent. Gräsklipparna och snöslungorna kommer redan att stå där barn, ungdomar, vuxna, äldre borde ha sin plats när politikerna bänkar sig för filmvisning.
I går fick jag veta att flytten redan är påbörjad. Dvs INNAN det politiska beslutet är fattat. Hade detta skett i ett annat land hade vi fördömt det som diktatur.

Innan vi tar detta beslut ska vi diskutera hur barnkonventionen ska implementeras i de kommunala besluten. Intressant blir att se vilken reaktion jag får när jag hävdar att barnkonventionen inte följs i beslutet om bowlinghuset.

Ord, ord, ord,,,,utan någon vilja att omsätta orden i praktisk handling. Då dyker genast en ekonomisk aspekt upp och då har barnkonventioner och annat inte ett dugg att sätta emot de styrande i Älvkarleby.

Motionen från mig om Hälsans stig och hälsovecka som medel för att uppnå folkhälsomålen avslås med hänvisning till bristande ekonomi och andra resurser. Jag suckar djupt och inser att jag inte har ett dugg att göra i den här kommunen. Den är verkligen inte bra för min hälsa.

Vi inleder ikväll fullmäktige med en allmänpolitisk debatt. Mitt inledningsanförande kommer att låta så här;
Ni förstår inte varför jag inte pratar,
fast ni skar ut min tunga,,,

Ni förstår inte varför jag inte ler,
fast ni brände sönder mina läppar,,,

Ni förstår inte varför jag inte ser,
fast ni stack ut mina ögon,,,

Ni förstår inte varför jag inte lever,
fast ni tog mitt liv,,,

Ni vill inte se ert verk,
som ni har utfört så skickligt,
tillsammans - allihop!

Ni vill inte tro det ni ser,
ni kan inte fatta vad ni gjort,,,

Jag är ert gemensamma verk,
av tystnad, plågor och elakt prat,,,

Jag var inte en som ni,

Jag var bara Jag,,,
Idag är jag ingen!

En dikt som skrevs av en elev i en skola någonstans i Sverige.

I Älvkarleby är allting omöjligt

Tierps kommun har länge kört sin slogan "I Tierp är allting möjligt" Den retar en del medan andra anser den vara fräck och uppiggande. Jag har väl inte brytt mig så särskilt mycket utan mest tittat på vad min kommun, som är granne med Tierp, anser är möjligt eller snarare omöjligt.
I går körde Radio Uppland ett inslag om det Hälsans Hus som ungdomsnätverket i Tierp har absolut högst på sin önskelista. De anser att alkoholen är ett så stort problem i Tierp att något extra måste till. Ett hus med gym och ett fik som erbjuder nyttigare alternativ än kaffe och chokladboll, tror de skulle kunna innebära att ungdomarna hamnar på ett bättre spår än vad de är inne på idag.
Polisen säger sig vara intresserade av att tillsammans med brandmännen komma till gymet och gymma ihop med ungdomarna.
I slutet av inslaget säger kommunstyrelsens ordförande Beng-Olov Eriksson (s) att de letar för fullt efter ett hus eller lokal som lämpar sig för ändamålet.
Med andra ord; De har viljan men inte huset.
I Älvkarleby är situationen den motsatta; Vi har huset men inte viljan.
I Tierp är allting möjligt, medan grannen Älvkarleby annser att allt är omöjligt.

Något stämmer inte

Jag har en känsla som gnager i magen. Den gör mig deppig och orolig. Det är något som inte stämmer! Jag var inne på det redan i gårdagens blogg och nu har jag funderat ett varv till. Vilka personer inom Folkpartiet är det som försöker underminera en nyligen utnämnd ministers ställning genom att säga " Jag har redan blivit tillfrågad, men tackade nej för jag har något mer spännande för mig"?
Vad säger man med ett sådant uttalande? Jo att Birgitta är lite av sista chansen att hitta en minister och att hon är så sugen på att bli minister att hon inte bryr sig om att det bara är sju månader kvar till valet. Lite desperat, så. Att Birgitta hade tur att alla dessa tillfrågade tackade nej.
Trots att de tydligen är "ett antal" som har tillfrågats är det bara Cecilia Wikströms namn som kommer upp. Hon är dessutom en som borde kunnat tacka ja om Jan Björklund nu bad henne komma hem till Sverige och lösa problemet med ministerposten. Att i inledningen av ett fem-årigt mandat ta tjänstledigt några månader och ändå få jobba med EU-frågorna hade kunnat bli riktigt bra. Men hon tackade nej enligt en okänd källa.
Vilka är det som har läckt till media och varför? Om man nu har tackat nej och dessutom inte går ut med sitt namn, vad har det då för värde i att läcka? Om det bara är en person som har läckt, varför är det då bara Cecilias namn som är känt? Klart är väl ändå att det måste vara någon inom partiet och då blir jag än mer fundersam. Är det en tjänsteman som vill verka insatt eller är det en politiker som vill verka närmare den "inre kretsen" och mer attraktiv?

Frågorna är många och svaren få. Helt klart är att det är något som inte stämmer. Och det får mig att må lite illa.

Bra val Jan Björklund

Trots det Dn skriver om utnämningen av Birgitta Ohlsson till ny EU-minister efter Cecilia Malmström, så vet jag att stora delar av folkpartisverige nu applåderar.
Det är tydligen inte heller bara jag som tvivlar på att flera har fått frågan men tackat nej. Det kan vara ett utmärkt tillfälle för någon som vill lobba för sin egen person att "läcka" till pressen att de fått frågan men tackat nej.

Oavsett dessa så är jag otroligt glad för folkpartiets, regeringens och Sveriges del. Att Birgitta äntligen har fått en utnämning visar på att hennes tid i det politiska kylskåpet nu äntligen är över. Hon har fått betala ett rätt högt pris för sin integritet och fasta liberala åsikter. Som så många andra starka kvinnor har hon ansetts som bråkig. Både av folk inom och utanför partiet.
Birgitta kommer att göra ett bra arbete för att förankra EU i svenskarnas vardag.
Efter valet hoppas jag att hon ska utnämnas till biståndsminister.