I måndags ordnade den relativt nystartade föreningen Forum Örbyhus, Kvartalsfika med kommunens politiska partier. Jag tror att sex av de åtta partierna var där men jag är inte säker då flera av dem inte sa något.
Tanken med kvartalsfika är förstås att vi ska utbyta tankar och info om vad som är på gång i Örbyhus, Tobo och Vendel. Isabelle Axelsson, som är ordförande för föreningen ställde flera gånger frågan om politikerna kunde säga något om det som rör orterna. Det var det ingen som kunde. Någon sa efteråt att hen fått en känsla av att politikerna inte var riktigt säkra på var de befann sig. Livet utanför centralorten känns kanske osäkert för vissa.
En av politikerna vittnade om att hen tyckte det var otäckt att ta tåget till Örbyhus då stationsområdet är så dåligt upplyst och därför hade hen valt att ta bilen. Hen fortsatte med att det av den anledningen, att det är mörkt på stationsområdet, så är förslaget från kommunen att bygga ett flerfamiljshus där det nyligen rivna IOGT-huset har stått.
Inte ett ord om det som flera av de som bor i Örbyhus tog upp, nämligen att kommunen måste se till att de lampor som finns i området också måste lysa. I stället för att säga " Jag lovar att mitt parti ska hårt driva frågan om att se till att glödlampor ska finnas i alla stolpar och att cykelställen ska vara upplysta" så tyckte hen att ett hus vore en bra lösning för oss. Ehhh,,,ok?!
Från de två ledande partierna fick vi veta att de inte var förberedda inför mötet så de var där enbart för att lyssna. Med andra ord måste de läsa in sig på vad som under deras många år i fullmäktige, gäller för Örbyhus. Föga förtroendeingivande måste jag säga.
Moderaten hade till skillnad från de övriga gjort en sammanställning av de frågor som de har drivit för vår kommundel. Ambitiöst, även om han tyvärr ramlade ner i vi-blir-aldrig-lyssnade-till fällan lite väl ofta.
Mötet blev mycket lyckat även om det verkligen inte berodde på de närvarande politikerna utan snarare på det stora antal engagerade ortsbor som var där och fick rejäl fart på diskussionerna.
Nästa fika ska vara i februari och då hoppas jag att partierna skickar intresserade politiker som kan bidra till att utveckla engagemanget ännu mer.
torsdag 20 november 2014
torsdag 11 september 2014
Är allt som står i tidningen sant?
Den 20 maj 2013 22:39 skrev Ann-Cathrin Larsson <ann-cathrin.larsson@folkpartiet.se>:
Hej,
Vänliga hälsningar
Så här såg mailkonversationen ut mellan mig och styrelsen för FP i Tierp. I Uppsala Nya Tidning så säger Gunnar Larsson att jag har valt att inte vara medlem i Tierp. Det äger i och för sig sin riktighet men det beslutet föregicks av det som beskrivs i mailet ovan.
Jag sa till om att mitt medlemsskap skulle föras över från Älvkarleby till Tierp och när jag upptäckte att det tydligen inte blivit av så kollade jag det med styrelsen i Tierp och fick ovanstående svar.
Att neka mig medlemsskap och att direktansluta mig till länsförbundet är helt stadgevidrigt och både länsförbundet och riksorganisationen har reagerat på det. Det gjorde att Tierp fick krypa till korset och acceptera mig som medlem. Det fick jag information om från länet och inte föreningen.
När sen inbetalningskortet kom så valde jag, efter det obehagliga bemötande jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg, att inte vara medlem lokalt.
Dessa omständigheter väljer Gunnar Larsson att undanhålla både reportern och läsarna.
En förening som är så full av interna konflikter som Tierp har varit sedan 2003 vill självklart inte ha in någon som beskrivs som en bråkstake. Grejen är ju bara den, som jag tidigare har sagt, att jag inte strider internt utan är en ganska utpräglad lagspelare. Jag tar strid för den liberala politiken med mina politiska motståndare. För det har jag rönt mycket uppskattning från väljarna och även från de som inte delar mina politiska åsikter.
Artikeln i UNT beskriver ett parti som har varit fyllt av bråk och väldigt många avhopp. Tyvärr hade den ursprungliga artikeln kortats ner så uttalanden från de som har lämnat partiet fanns inte med.
Partiet styrs med järnhand och att det inte nu förekommer några bråk beror förmodligen på att de kritiska rösterna har rensats ut.
Hej styrelsen
Jag var in på föreningens hemsida och fick lite funderingar om uppdateringen.
Det är nu ett år sedan jag flyttade till Tierp och några månader sen jag flyttade över från Älvkarlebyföreningen till Tierp.
Detta innebär att Tierp nu har en ordinarie ledamot i landstinget, i Musik i Uppland och i Norra Länsdelsberedningen samt en ersättare i Kollektivtrafiknämnden. Robert avgick från den för ett bra tag sedan.
Det känns inte särskilt välkomnande att bli så helt ignorerad från föreningen och styrelsen, men faktum kvarstår att jag representerar Tierp på dessa platser. I och för sig sa Gunnar till mig för snart ett år sedan, att jag skulle inte räkna med några förmåner utan behandlas som vilken medlem som helst.
Jag hade verkligen inte räknat med någon särskild behandling men om detta är hur alla medlemmar behandlas så känns det inte så trevligt.Frid & liberalism
Ann-Cathrin Larsson
Hej,
Nej, du är inte medlem i Folkpartiet i
Tierp och du har heller inte efterfrågat något sådant medlemskap. När du
(utan att höra av dig) lät flytta ditt medlemskap hit diskuterade vi
frågan i styrelsen. Ditt agerande i Älvkarleby och relativt vår förening
gör att du inte är välkommen till Folkpartiet i Tierp. Styrelsen är
enig.
Du har alltså blivit avförd från
FP Tierp till länsförbundet direkt. Jag har diskuterat detta med den
gamla länsledningen och fått stöd för det ställningstagandet och
agerandet. Stödet kvarstår i den nya länsledningen.
Du representerar följaktligen inte
Folkpartiet Liberalerna i Tierp i något sammanhang överhuvudtaget och
du får naturligtvis inte heller påstå något sådant.Vänliga hälsningar
Gunnar Larsson
AU-ordförande FP Uppsala län, Ordförande och gruppledare FP Tierp
Så här såg mailkonversationen ut mellan mig och styrelsen för FP i Tierp. I Uppsala Nya Tidning så säger Gunnar Larsson att jag har valt att inte vara medlem i Tierp. Det äger i och för sig sin riktighet men det beslutet föregicks av det som beskrivs i mailet ovan.
Jag sa till om att mitt medlemsskap skulle föras över från Älvkarleby till Tierp och när jag upptäckte att det tydligen inte blivit av så kollade jag det med styrelsen i Tierp och fick ovanstående svar.
Att neka mig medlemsskap och att direktansluta mig till länsförbundet är helt stadgevidrigt och både länsförbundet och riksorganisationen har reagerat på det. Det gjorde att Tierp fick krypa till korset och acceptera mig som medlem. Det fick jag information om från länet och inte föreningen.
När sen inbetalningskortet kom så valde jag, efter det obehagliga bemötande jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg, att inte vara medlem lokalt.
Dessa omständigheter väljer Gunnar Larsson att undanhålla både reportern och läsarna.
En förening som är så full av interna konflikter som Tierp har varit sedan 2003 vill självklart inte ha in någon som beskrivs som en bråkstake. Grejen är ju bara den, som jag tidigare har sagt, att jag inte strider internt utan är en ganska utpräglad lagspelare. Jag tar strid för den liberala politiken med mina politiska motståndare. För det har jag rönt mycket uppskattning från väljarna och även från de som inte delar mina politiska åsikter.
Artikeln i UNT beskriver ett parti som har varit fyllt av bråk och väldigt många avhopp. Tyvärr hade den ursprungliga artikeln kortats ner så uttalanden från de som har lämnat partiet fanns inte med.
Partiet styrs med järnhand och att det inte nu förekommer några bråk beror förmodligen på att de kritiska rösterna har rensats ut.
måndag 9 juni 2014
Är du beredd att betala priset för att få röra om i grytan?
Sveriges ekonomi går bra och Sverige med sin alliansledda regering framhålls som goda exempel på hur ett land ska skötas ur ett ekonomiskt perspektiv. Vi toppar flera av de listor som är bra att toppa och medborgarna känner tillförsikt inför sin egen situation och lönar regeringen med att dra vänsterut.
Eller ut på den yttersta högerkanten till och med. Den som är så blå att den sluter cirkeln med den yttersta vänstern.
Widar Andersson skriver i en ledare i Folkbladet
Ur ett (mass)psykologiskt perspektiv är det nog snarare så att många väljare tar ett tillstånd av "ordning och reda och löning på freda`" för givet. Utifrån denna trygga och stabila plattform vill, vad det tycks ett växande antal väljare ta del av plusmenyerna ute på kanterna.
Allt annat lika men utan invandrare, utan företagsvinster eller utan kärnkraft. Typ.
Jag läser ofta Widar och håller förvånandsvärt ofta med honom i det han skriver. Den här gången har han nog slagit huvuvdet rakt på spiken. Tyvärr.
Det kan vara så att svenska folket vaknar upp till ett Sverige den 15 september som helt saknar den stabilitet som svensken har vant sig vid, och känt stor trygghet av. Den 15 september är det försent att ångra sig och vi har fyra år av politisk och ekonomisk instabilitet framför oss. Jag undrar om det inte är ett lite väl högt pris för att få glädjen att röra om och ruska etablissemanget.
Det kan vara så som Widar skriver att människor vill ha allt annat lika men vill toppa med lite extra allt. Som om de inte riktigt är med på att det är alliansregeringen, med moderaterna och Anders Borg, som har gjort det möjligt för Sverige att vara ett stabilt land med god ekonomi. Ett land som trots allt har klarat en riktigt rejäl kris för världsekonomin. Det är folket säkert medvetna om, men många verkar tänka att så här har det väl alltid varit och detta hade i princip vilken regering som helst fixat.
FI verkar locka väljare för att de är så "extra allt" De har en helt ny politisk image som kittlar väljarna och de är så trötta på slipsnissar att de kan tänka sig att lägga sin röst på ett rosa fluffparti bara för att "röra om" bland gubbarna.
Expressen skriver i en ledare Och visst är FI ett vänsterparti - vänsterfeministpopulistiskt. Ordet prioritera verkar inte finnas i vokabulären. Man vill ha välfärd ultra deluxe magnum.
SD är FIs motpol rent politiskt sett men lockar väljare på ungefär samma sätt, folk vill röra om i grytan. Efter förra valet träffade jag en ung kille som hade röstat på SD av just det skälet. 2014 tänker han rösta på C för som han sa " Nu vet jag ju vad SD står för"
Att lägga sin röst för att den ska agera omrörare kan komma att försätta Sverige i en så djup kris att det kommer att kräva många stålbad innan vi kommer på fötter igen.
SD har också mycket fluff i sitt principprogram men det är inte rosa. Det är brunt. I alla sammanhang klämmer de in att det är invandrarnas fel och att minskad invandring ska bekosta det, och det, och det, och det,,,ja ni fattar va?
Ett exempel från texten om skolan En ansvarslös invandringspolitik har lett till stora påfrestningar som i kombination med den fria etableringsrätten av friskolor skapat en splittrad skola där kvaliteten varierar kraftigt från skola till skola.Invandrare och friskolor är orsaken till resultaten i skolan.
Det finns mycket att säga om SD men jag nöjer mig med att om en vill pigga upp den trötta, tråkiga politiken med en kraftig spark i baken på de etablerade partierna så kommer det att bli en rejäl käftsmäll till det svenska folket.
FI har ett hjärta i sin politik som är tilltalande i vissa frågor men en fullständigt ekonomisk katastrof som kommer att få fluffet att helt försvinna.
SD saknar fullständigt hjärta och kommer att försätta Sverige och dess folk i ett ekonomiskt gyttjehål som ihop med gyttjan är fyllt med hat. Inte bara mot invandrare utan mot alla som de definierar som avvikare i någon form
Att välja bort en regering som har gjort ett fantastiskt jobb under en stor ekonomisk kris som har drabbat många andra länder på ett dramatiskt sätt, känns ganska märkligt.
Regeringar som missköter sitt uppdrag och försätter sitt folk i svåra situationer ska inte få fortsatt förtroende, men det är inte läget i Sverige just nu.
Självklart finns det en hel del saker som borde gjorts annorlunda och saker som inte borde gjorts alls. Ingen ska tro att jag är helt blind för regeringens tillkortakommanden på olika punkter vad gäller arbetsmarknaden, vården, skolan, jämställdheten eller integrationen. Det finns saker att jobba vidare på varje dag och den regering som gör allt rätt finns inte.
En rödgrön regering kommer att höja ett flertalet skatter det vet vi. Vilka och hur mycket är dock osäkert
Det vi kan se av denna tabell är att det kommer att bli dyrare att anställa ungdomar. Något annat får vi inte veta förrän efter valet. Det innebär att svenska folket ska köpa grisen i säcken och hoppas på det bästa. Svenska folket ska också hoppas på att de rödgröna kommer överens och att Miljöpartiet inte sänker Sverige totalt med sin politik. Den är ett hot mot vår ekonomi, jobben och därmed även våra pensionärer.
De rödgröna partierna gör ett mycket gott jobb som opposition, låt de förbli en nagel i ögat när alliansregeringen verkar ha tappat luften. Låt FI jaga regeringen i de feministiska frågorna från läktarplats och låt SD förpassas ut och bort från allt inflytande.
Det kan kännas bra att få röra om i en gryta som har blivit lite tråkig i smaken även om den mättar gott. Risken är att kryddningen bränner hål i botten att all soppa rinner ut och folket måste börja kriga med varandra för att få en slurk att mätta sig med
Eller ut på den yttersta högerkanten till och med. Den som är så blå att den sluter cirkeln med den yttersta vänstern.
Widar Andersson skriver i en ledare i Folkbladet
Ur ett (mass)psykologiskt perspektiv är det nog snarare så att många väljare tar ett tillstånd av "ordning och reda och löning på freda`" för givet. Utifrån denna trygga och stabila plattform vill, vad det tycks ett växande antal väljare ta del av plusmenyerna ute på kanterna.
Allt annat lika men utan invandrare, utan företagsvinster eller utan kärnkraft. Typ.
Jag läser ofta Widar och håller förvånandsvärt ofta med honom i det han skriver. Den här gången har han nog slagit huvuvdet rakt på spiken. Tyvärr.
Det kan vara så att svenska folket vaknar upp till ett Sverige den 15 september som helt saknar den stabilitet som svensken har vant sig vid, och känt stor trygghet av. Den 15 september är det försent att ångra sig och vi har fyra år av politisk och ekonomisk instabilitet framför oss. Jag undrar om det inte är ett lite väl högt pris för att få glädjen att röra om och ruska etablissemanget.
Det kan vara så som Widar skriver att människor vill ha allt annat lika men vill toppa med lite extra allt. Som om de inte riktigt är med på att det är alliansregeringen, med moderaterna och Anders Borg, som har gjort det möjligt för Sverige att vara ett stabilt land med god ekonomi. Ett land som trots allt har klarat en riktigt rejäl kris för världsekonomin. Det är folket säkert medvetna om, men många verkar tänka att så här har det väl alltid varit och detta hade i princip vilken regering som helst fixat.
FI verkar locka väljare för att de är så "extra allt" De har en helt ny politisk image som kittlar väljarna och de är så trötta på slipsnissar att de kan tänka sig att lägga sin röst på ett rosa fluffparti bara för att "röra om" bland gubbarna.
Expressen skriver i en ledare Och visst är FI ett vänsterparti - vänsterfeministpopulistiskt. Ordet prioritera verkar inte finnas i vokabulären. Man vill ha välfärd ultra deluxe magnum.
SD är FIs motpol rent politiskt sett men lockar väljare på ungefär samma sätt, folk vill röra om i grytan. Efter förra valet träffade jag en ung kille som hade röstat på SD av just det skälet. 2014 tänker han rösta på C för som han sa " Nu vet jag ju vad SD står för"
Att lägga sin röst för att den ska agera omrörare kan komma att försätta Sverige i en så djup kris att det kommer att kräva många stålbad innan vi kommer på fötter igen.
SD har också mycket fluff i sitt principprogram men det är inte rosa. Det är brunt. I alla sammanhang klämmer de in att det är invandrarnas fel och att minskad invandring ska bekosta det, och det, och det, och det,,,ja ni fattar va?
Ett exempel från texten om skolan En ansvarslös invandringspolitik har lett till stora påfrestningar som i kombination med den fria etableringsrätten av friskolor skapat en splittrad skola där kvaliteten varierar kraftigt från skola till skola.Invandrare och friskolor är orsaken till resultaten i skolan.
Det finns mycket att säga om SD men jag nöjer mig med att om en vill pigga upp den trötta, tråkiga politiken med en kraftig spark i baken på de etablerade partierna så kommer det att bli en rejäl käftsmäll till det svenska folket.
FI har ett hjärta i sin politik som är tilltalande i vissa frågor men en fullständigt ekonomisk katastrof som kommer att få fluffet att helt försvinna.
SD saknar fullständigt hjärta och kommer att försätta Sverige och dess folk i ett ekonomiskt gyttjehål som ihop med gyttjan är fyllt med hat. Inte bara mot invandrare utan mot alla som de definierar som avvikare i någon form
Att välja bort en regering som har gjort ett fantastiskt jobb under en stor ekonomisk kris som har drabbat många andra länder på ett dramatiskt sätt, känns ganska märkligt.
Regeringar som missköter sitt uppdrag och försätter sitt folk i svåra situationer ska inte få fortsatt förtroende, men det är inte läget i Sverige just nu.
Självklart finns det en hel del saker som borde gjorts annorlunda och saker som inte borde gjorts alls. Ingen ska tro att jag är helt blind för regeringens tillkortakommanden på olika punkter vad gäller arbetsmarknaden, vården, skolan, jämställdheten eller integrationen. Det finns saker att jobba vidare på varje dag och den regering som gör allt rätt finns inte.
En rödgrön regering kommer att höja ett flertalet skatter det vet vi. Vilka och hur mycket är dock osäkert
Det vi kan se av denna tabell är att det kommer att bli dyrare att anställa ungdomar. Något annat får vi inte veta förrän efter valet. Det innebär att svenska folket ska köpa grisen i säcken och hoppas på det bästa. Svenska folket ska också hoppas på att de rödgröna kommer överens och att Miljöpartiet inte sänker Sverige totalt med sin politik. Den är ett hot mot vår ekonomi, jobben och därmed även våra pensionärer.
De rödgröna partierna gör ett mycket gott jobb som opposition, låt de förbli en nagel i ögat när alliansregeringen verkar ha tappat luften. Låt FI jaga regeringen i de feministiska frågorna från läktarplats och låt SD förpassas ut och bort från allt inflytande.
Det kan kännas bra att få röra om i en gryta som har blivit lite tråkig i smaken även om den mättar gott. Risken är att kryddningen bränner hål i botten att all soppa rinner ut och folket måste börja kriga med varandra för att få en slurk att mätta sig med
måndag 14 april 2014
Det är inte andras fel att du mår dåligt...
..sa gruppledaren och dåvarande ordförande i den kommunförening som jag trodde jag tillhörde.
Anledningen till vårt telefonsamtal var att vice ordförande inte vågade/ville berätta varför jag inte var välkommen på det möte som skulle hållas. Ett möte där alla kandidater som var intresserade av att representera Folkpartiet Liberalerna i valet 2014, skulle få en chans att presentera sig för de övriga i föreningen.
Jag var alltså inte välkommen vare sig till mötet eller till partiet. Och jag får skylla mig själv om jag kände mig motarbetad av sossar och moderater i Älvkarleby kommun. Han syftade på en artikel om mig där jag förklarat varför jag inte ville bo kvar i Älvkarleby längre och tagit chansen att flytta till Vendel, som ligger i Tierps kommun.
Under vårt samtal fick jag också veta att det var fel av mig att inte genast kontakta Tierpsföreningen och meddela att jag hade tänkt flytta till kommunen. Jag förstod att det var en anledning till att jag fick ett så frostigt mottagande.Tidigare hade jag fått reda på att jag verkligen inte skulle räkna med några särskilda förmåner bara för att jag var en fd gruppledare utan Du kommer att behandlas som vilken medlem som helst. Om alla medlemmar i föreningen behandlas som jag har behandlats, ja då är det ett under att föreningen ens har några medlemmar. Självklart hade jag inte räknat med någon särskild gräddfil, det var inte så vi hade det i föreningen i Älvkarleby. Där hade alla samma värde.
Det har inte medlemmarna i Tierps har jag förstått.
Bråken har avlöst varandra och den ena efter den andra har lämnat föreningen. Antingen har de lämnat politiken helt eller så har de sökt sig till andra partier. Nu har man gjort mig till en slags syndabock i det hela. Inte att jag skulle vara inblandad i de lokala bråken utan med mig i föreningen finns STOR risk att nya bråk startar! Nu när vi äntligen har fått sån lugn och ro vill vi verkligen inte riskera att bråken startar igen. Typ.
Varför jag skulle starta några interna bråk förstår jag inte riktigt. Jag är känd för att inte skräda orden vad gäller mina politiska meningsmotståndare, inte mina partikamrater!
Under mina år som gruppledare i Älvkarleby hade vi inga som helst bråk. De har startat nu och föreningen verkar vara på väg att dö ut.
Antagligen handlar allt detta om att jag ses som ett hot om gruppledarplatsen. Som den mest personkryssade kandidaten, procentuellt sett förstås, så förstår en lätt att jag är en populär politiker som kan kryssa mig förbi de personer som partiet har bestämt ska toppa listorna. Det enda sättet att inte riskera detta är att se till att jag inte finns med på listan alls. Det gör man genom att sprida rykten om mig bland medlemmarna som inte vet vem jag är. Effekten blir då att jag dessutom gör ett mycket dåligt provval till landstingslistan, vilket förstås får till följd att min placering där blir en sådan att jag inte har något val än att säga tack och adjö.
Som en parentes måste jag visa brevet
som kom när de ville kränga av mig 200:- för att ytterligare ett år vara med i en förening där jag inte är välkommen, inte får ett enda mail, inbjudan till träffar eller sommaravslutningar. Mina pengar och min hjälp till att hålla andelen ombud till länsårsmötet uppe går bra, men jag ska inte räkna med att få något tillbaka. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag fick det. Bry er inte om att namnen är svartmarkerade, det gjorde jag i ett annat sammanhang
Jag har absolut inga problem med att backa ner placeringar på en lista för att andra mer kompetenta personer tar plats ovanför mig, men när jag placeras långt efter personer som,,,, ja ni förstår va? Då vill jag inte vara med längre. Då handlar det om annat än kompetens, erfarenhet, väljarstöd, vilja att driva politik mm och en elfte plats på landstingslistan som jag borde ha toppat säger en hel del om hur det fungerar.
Det här är en ganska plågsam resa som jag nu tvingas av andra att göra. Det finns endast en anledning till att jag bloggar om detta och det är att jag måste få ge min sida av saken. Jag kan inte berätta min historia för de som har fått höra smaskigheter och annat om mig, för jag vet inte vilka de är. Jag vet inte ens vad som har sagts, som vanligt, och därför är det nu öppet för alla att läsa.
Om jag kan anses vara illojal mot partiet? Tja, det är det förstås många som tycker. Sånt här ska hållas internt! Visst, jag hade kunnat hålla med om det om det inte var för det faktum att delar av detta parti har behandlat mig som skit. Mina insatser, min lojalitet och mitt engagemang är numera värt zero och jag hängs upp på en skampåle till allas beskådan.
Då mina vänner,, kan dessa delar av partiet inte räkna med någon som helst lojalitet och tystnad från min sida.
To be continued,,,,,,
Anledningen till vårt telefonsamtal var att vice ordförande inte vågade/ville berätta varför jag inte var välkommen på det möte som skulle hållas. Ett möte där alla kandidater som var intresserade av att representera Folkpartiet Liberalerna i valet 2014, skulle få en chans att presentera sig för de övriga i föreningen.
Jag var alltså inte välkommen vare sig till mötet eller till partiet. Och jag får skylla mig själv om jag kände mig motarbetad av sossar och moderater i Älvkarleby kommun. Han syftade på en artikel om mig där jag förklarat varför jag inte ville bo kvar i Älvkarleby längre och tagit chansen att flytta till Vendel, som ligger i Tierps kommun.
Under vårt samtal fick jag också veta att det var fel av mig att inte genast kontakta Tierpsföreningen och meddela att jag hade tänkt flytta till kommunen. Jag förstod att det var en anledning till att jag fick ett så frostigt mottagande.Tidigare hade jag fått reda på att jag verkligen inte skulle räkna med några särskilda förmåner bara för att jag var en fd gruppledare utan Du kommer att behandlas som vilken medlem som helst. Om alla medlemmar i föreningen behandlas som jag har behandlats, ja då är det ett under att föreningen ens har några medlemmar. Självklart hade jag inte räknat med någon särskild gräddfil, det var inte så vi hade det i föreningen i Älvkarleby. Där hade alla samma värde.
Det har inte medlemmarna i Tierps har jag förstått.
Bråken har avlöst varandra och den ena efter den andra har lämnat föreningen. Antingen har de lämnat politiken helt eller så har de sökt sig till andra partier. Nu har man gjort mig till en slags syndabock i det hela. Inte att jag skulle vara inblandad i de lokala bråken utan med mig i föreningen finns STOR risk att nya bråk startar! Nu när vi äntligen har fått sån lugn och ro vill vi verkligen inte riskera att bråken startar igen. Typ.
Varför jag skulle starta några interna bråk förstår jag inte riktigt. Jag är känd för att inte skräda orden vad gäller mina politiska meningsmotståndare, inte mina partikamrater!
Under mina år som gruppledare i Älvkarleby hade vi inga som helst bråk. De har startat nu och föreningen verkar vara på väg att dö ut.
Antagligen handlar allt detta om att jag ses som ett hot om gruppledarplatsen. Som den mest personkryssade kandidaten, procentuellt sett förstås, så förstår en lätt att jag är en populär politiker som kan kryssa mig förbi de personer som partiet har bestämt ska toppa listorna. Det enda sättet att inte riskera detta är att se till att jag inte finns med på listan alls. Det gör man genom att sprida rykten om mig bland medlemmarna som inte vet vem jag är. Effekten blir då att jag dessutom gör ett mycket dåligt provval till landstingslistan, vilket förstås får till följd att min placering där blir en sådan att jag inte har något val än att säga tack och adjö.
Som en parentes måste jag visa brevet
Jag har absolut inga problem med att backa ner placeringar på en lista för att andra mer kompetenta personer tar plats ovanför mig, men när jag placeras långt efter personer som,,,, ja ni förstår va? Då vill jag inte vara med längre. Då handlar det om annat än kompetens, erfarenhet, väljarstöd, vilja att driva politik mm och en elfte plats på landstingslistan som jag borde ha toppat säger en hel del om hur det fungerar.
Det här är en ganska plågsam resa som jag nu tvingas av andra att göra. Det finns endast en anledning till att jag bloggar om detta och det är att jag måste få ge min sida av saken. Jag kan inte berätta min historia för de som har fått höra smaskigheter och annat om mig, för jag vet inte vilka de är. Jag vet inte ens vad som har sagts, som vanligt, och därför är det nu öppet för alla att läsa.
Om jag kan anses vara illojal mot partiet? Tja, det är det förstås många som tycker. Sånt här ska hållas internt! Visst, jag hade kunnat hålla med om det om det inte var för det faktum att delar av detta parti har behandlat mig som skit. Mina insatser, min lojalitet och mitt engagemang är numera värt zero och jag hängs upp på en skampåle till allas beskådan.
Då mina vänner,, kan dessa delar av partiet inte räkna med någon som helst lojalitet och tystnad från min sida.
To be continued,,,,,,
fredag 7 mars 2014
Kommunikationens sköna konst
Att kommunicera är verkligen inte lätt. Det är inte bara vad du säger som har betydelse, utan även hur du säger det. Jag har otaliga gånger fått förklara mig en gång till. Det händer ofta att jag blir sittandes med hakan långt ner på bröstet helt förundrad över att folk verkar ha hört mig säga något helt annat än det jag själv hörde mig säga.
Vems är ansvaret för att samtalet leder till att bägge parter skiljs med samma syn på vad som har sagts? Själv tycker jag att jag under åren har lärt mig att jag ofta missförstås och därmed verkligen försöker att vara tydlig, men ofta är det helt förgjort. Som om folk vill att det jag säger ska vara elakt, dumt och korkat. Inte helt sällan har någon utomstående hört mig säga samma sak som jag tycker att jag sa, medan den som känner mig har hör något annat.
Ett lysande exempel är senaste sammanträdet med Kollektivtrafiknämnden. Efter att ha hört flera av ledamöterna nästan krampaktigt försöka hitta möjliga rabatter och undantag för den och den gruppen så begärde jag ordet. Jag sa att vi alla riskerar att fastna i rabatträsket istället för att vara stolta och glada över det mycket bra beslut om nytt biljett och zonsystem som vi har tagit. Jag kritiserade alla partier och betonade alla särskilt. Flera sa efteråt att mitt inlägg varit bra och uppfriskande.
Senare kom en debattartikel i UNT där ledamöter från S, V och MP bla skriver "Tillråga på allt riktade just Folkpartiets representant i nämnden ett hårt inlägg mot oss rödgröna om hur fel det är med rabatter för olika grupper!" Sånt agerande gör mig både förbannad, ledsen och förvånad.
Att män och kvinnor har olika sätt att kommunicera på är känt sen mycket lång tid.
För många år sedan satt jag och diskuterade just detta med några kvinnor och män. Den ena mannen berättade att de sedan en tid tillbaka hade problem med möss på deras vind. Just den här morgonen hade hustrun sagt när de åt frukost " Leif, hör du mössen på vinden?" Han visste, efter ett långt äktenskap, att frun egentligen sa "Leif, nu får du ta mig fan göra något åt mössen på vinden!" Men det var morgonkaffe han drack och han skulle iväg på ett möte så han svarade "Ja" Ett korrekt svar på en rakt ställd fråga, men det var inte det frun hade menat. Leif gick till mötet med lite dåligt samvete och förmodligen var frun inte helt glad åt sin slöa make den dagen.
Vem har ansvaret för att de inte var helt nöjda med samtalets utfall? Varför talar vi inte klarspråk utan lindar in saker i ord som vi sen förväntar oss att lyssnaren ska tolka på ett korrekt sätt?
I det här fallet visste ju Leif vad frun sa, men orkade inte bry sig just då. Kunde han inte ha sagt "Jag hör och jag lovar att ta hand om det när jag kommer hem"
Ja, vad säger frun egentligen? För mig är det glasklart. Både frun och mannen har rätt. Jag tycker det var tur för dem båda att hon inte sa "Har de ägg så köp sex" Det hade kunnat bli riktigt rörigt ;-)
Vems är ansvaret för att samtalet leder till att bägge parter skiljs med samma syn på vad som har sagts? Själv tycker jag att jag under åren har lärt mig att jag ofta missförstås och därmed verkligen försöker att vara tydlig, men ofta är det helt förgjort. Som om folk vill att det jag säger ska vara elakt, dumt och korkat. Inte helt sällan har någon utomstående hört mig säga samma sak som jag tycker att jag sa, medan den som känner mig har hör något annat.
Ett lysande exempel är senaste sammanträdet med Kollektivtrafiknämnden. Efter att ha hört flera av ledamöterna nästan krampaktigt försöka hitta möjliga rabatter och undantag för den och den gruppen så begärde jag ordet. Jag sa att vi alla riskerar att fastna i rabatträsket istället för att vara stolta och glada över det mycket bra beslut om nytt biljett och zonsystem som vi har tagit. Jag kritiserade alla partier och betonade alla särskilt. Flera sa efteråt att mitt inlägg varit bra och uppfriskande.
Senare kom en debattartikel i UNT där ledamöter från S, V och MP bla skriver "Tillråga på allt riktade just Folkpartiets representant i nämnden ett hårt inlägg mot oss rödgröna om hur fel det är med rabatter för olika grupper!" Sånt agerande gör mig både förbannad, ledsen och förvånad.
Att män och kvinnor har olika sätt att kommunicera på är känt sen mycket lång tid.
För många år sedan satt jag och diskuterade just detta med några kvinnor och män. Den ena mannen berättade att de sedan en tid tillbaka hade problem med möss på deras vind. Just den här morgonen hade hustrun sagt när de åt frukost " Leif, hör du mössen på vinden?" Han visste, efter ett långt äktenskap, att frun egentligen sa "Leif, nu får du ta mig fan göra något åt mössen på vinden!" Men det var morgonkaffe han drack och han skulle iväg på ett möte så han svarade "Ja" Ett korrekt svar på en rakt ställd fråga, men det var inte det frun hade menat. Leif gick till mötet med lite dåligt samvete och förmodligen var frun inte helt glad åt sin slöa make den dagen.
Vem har ansvaret för att de inte var helt nöjda med samtalets utfall? Varför talar vi inte klarspråk utan lindar in saker i ord som vi sen förväntar oss att lyssnaren ska tolka på ett korrekt sätt?
I det här fallet visste ju Leif vad frun sa, men orkade inte bry sig just då. Kunde han inte ha sagt "Jag hör och jag lovar att ta hand om det när jag kommer hem"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
