onsdag 16 december 2009

Jag har gått ut i krig

Jag har gått ut i krig. Ett verbalt krig mot Arbetarbladets ledarskribenter. Idag har Kennet Lutti en ledare som jag kommenterar såhär:

Igår presenterade Jan Björklund under en lång presskonferens den nya skollagen. Den innehåller en hel del förändringar som syftar till att stärka barnens rättigheter och att höja kvaliteten på den svenska skolan. Lärarförbundet är tydliga i att de är mycket glada över beslutet om behöriga lärare.
Detta nämner inte Lutti med ett kommatecken utan Jenny W har en liten notis om den stora förändring som kommer att ske i en ytterst grundläggande verksamhet. Lutti ägnar hela sin ledare åt att göra ner Björklund för att han återigen vill se euro som valuta i Sverige. Något som knappast är nytt för någon som hört Björklund förut.
Vi får inte ens veta vilket vin Lutti har druckit under helgen, om han har längtan till Italien eller har någon förkylning på gång, utan hela ledaren handlar om Björklund och euron. Lutti är för förutsägbar sen flera år tillbaka och inspirerar sällan i sina ledare.

Igår hade Jenny Wennberg en ledare som ledde till några kommentarer som jag i min tur kommenterade så här:

Det är ingen regerings uppgift att skapa jobb. Det måste företagen göra.
Men visst är det guld värt för en opposition när en enorm global finanskris som inte har sitt motstycke sedan 30-talet härjar över världen. Hur en rödgrön regering hade klarat av att möta den får vi inte veta. Tack och lov har vi en regering som har klarat av krisen mycket bra. Den som har hyfsat gott minne minns hur det såg ut före krisen. Då växte jobben till och arbetsförmedlingarna talade om att de inte på ett stort antal år sett ett så stort inflöde av nya jobb. Ett stort antal av dessa jobb kom till utifrån de åtgärder som regeringen vidtagit så att företagen vågade anställa igen. Att bortse från allt detta och ta chansen för att få tillbaka en bidragsregering är oansvarigt. Höjd a-kassa skapar inga nya jobb. De rödgröna ser bakåt medan alliansen blickar framåt. Gud hjälpe oss om vi byter regering 2010

torsdag 10 december 2009

Kan du bjuda mig på något?

- Kan du bjuda mig på något, frågar kvinnan som sitter på bänken i vänthallen på Uppsala central när jag slår mig ner på bänken bredvid.
- Vad skulle det vara, frågar jag tillbaka då jag ser systemkassen bredvid henne.
- En korv, svarar hon och tar tag i halsen på flaskan som döljer sig i kassen.
Jag ger inga pengar till de som tigger och den här kvinnan var inget undantag. Efter en stund frågar hon vad klockan är och tjejen som har kommit och satt sig bredvid mig svarar att hon är tio i sju.
- Är det långt kvar till elva, frågar kvinnan och tjejen svara att det är fyra timmar. Jag gissar att vänthallen kanske stänger då och då måste hon leta en plats att sova på. Ändå såg hon inte ut som många uteliggare gör. Hon var hel och ren och hade en rätt snygg handväska. Var jag fördomsfull nu? Vet jag hur en typisk uteliggare ser ut? Nej det vill jag inte påstå. Det enda man kan vara hyfsat säker på är att den smutsige personen som är klädd i något slags lager på lager och verkar bära runt alla sina tillhörigheter i en bag, förmodligen är en uteliggare.

Kvinnan började nu, nästan rituellt dricka ur sin flaska. Jag tror det var något slags dessertvin. Att hon visste om att hon var tvungen att dosera vinet i lagom klunkar märktes tydligt.
Nu kom en man och satte sig på samma bänk som hon men i andra änden. Han fick samma fråga som jag fått och gav samma svar som jag. Han hade inga pengar. Däremot så började han prata med henne. Han ville att hon skulle slå ut vinet och köpa sig något att äta i stället. Det var då som att få igång ett gökur utan att kunna stoppa göken från att dyka ut och ropa ko-ko igen och igen.
- Ge mig en guldpeng, sa hon om och om igen. Och mannen fixade inte att stå emot utan han halade till slut upp sin plånbok och gav henne en guldpeng. Hon fick den i sin hand ihop med en uppmaning att hälla ut vinet. Jo tjena, tänkte jag. Vad är oddsen på att det ska ske?
När han väl hade fått fram en tia ville hon ha mer. Hon frågade efter fler eller en tjuga. Mannen envisas med att hon ska hälla ut vinet.
Till slut gav hon upp och reste sig för att leta efter fler guldpengar hos fler som inte pallar att se människor i nöd.
Jag pallar egentligen inte heller men bestämde mig för många år sedan att detta var en sak för landets sociala myndigheter och välgörenhetsorganisationer att ta hand om. Inte för mig och andra enskilda individer,det är helt enkelt inte hållbart. Dessutom lever jag under de omständigheterna att jag ibland helt enkelt inte har en guldpeng ens för eget bruk. Men det syns inte på mig.

Jag går efter en stund ut till mitt tåg. Jag tittar mig runt och får till slut syn på kvinnan. Hon sitter på en ny bänk med en ny man men samma gamla flaska.
Jag suckar inombords och tackar min lyckliga stjärna att det inte är jag.

onsdag 9 december 2009

Vulgär debatt i riksdagen

- Leder de nya sjukskrivningsreglerna till ökad självmordsrisk? undrade LiseLott Olsson(V)i dagens riksdagsdebatt. Det var med anledning av att en man på åhörarläktaren under debatten ropade ut sin ilska som LiseLott Olsson hakade på och uttalade sig så vulgärt. Gunnar Axén(M) som hade replikskiftet med henne blev mycket irriterad och uppmanade henne att vara försiktig med orden och respektera alla de individer som debatten ändock handlade om.
Jag kan inte mer än hålla med honom

Kan vi lita på att socialdemokraterna ljuger?

- Det är inte hugget i sten att en rödgrön regering verkligen återinför förmögenhetsskatten vid ett regeringsskifte nästa år, säger Thomas Östros ekonomisk talesperson för Socialdemokraterna i en intervju idag. Tidigare har vi fått veta att steg två i jobbskatteavdraget kunde accepteras av S men inte steg tre. Sen hette det att de kunde tänka sig att acceptera steg tre men absolut inte steg fyra, men nu säger Östros på en fråga om hur viktigt det är för en S-regering att avskaffa steg fyra i jobbskatteavdraget att det inte finns något egenvärde i att höja skatterna.

Som vanligt är det med andra ord lite svårt att veta vad de rödgröna egentligen tycker och vad en rödgrön regering kommer att innebära för svenska folket. Vilka utlovade återställare kommer att realiseras och vilka kommer man inte att låtsas om?

Kan vi verkligen lita på att socialdemokraterna ljuger, som någon folkpartist så finurligt uttalat.

Uppsalautflykt och oflyt

Idag har jag oflyt. Riktigt mycket oflyt tycker jag även om jag erkänner att det är en del gnäll också.
I morse klev jag upp vid vanlig tid och som vanligt hatade jag min klocka gränslöst mycket. På med kläderna och ner i köket där jag fick på kaffet och tände i vedspisen. Råkade se mig själv i hallspegeln och den synen var inte direkt uppbygglig måste jag säga.
När kaffet var klart insåg jag att det var onsdag och att jag idag skulle börja arbeta 10 istället för 9. Åh nej!!!! Lite extra tid vid datorn blev det istället för mer sömn.
På Upptåget ner till Uppsala började jag känna mig ruggig och huvudet började växa. Jaha ja,,,börjar bli sjuk! Det kunde jag inte ha märkt innan jag klev på tåget? När jag kom ner till Uppsala insåg jag att det inte skulle funka att jobba. In på apoteket och handlade Alvedon och Ipren för att sen gå tillbaka till centralen och ta nästa tåg hem.
Inte kul men nu är jag snart hemma igen. Göran hämtar mig vid stationen och det ska han ha en kram för.

tisdag 1 december 2009

Stockholmsutflykt

Sitter på McDonalds på Östermalm i Stockholm och äter en juniorburgare. Jag har nyss konstaterat på Twitter att det är lite färglöst att gå på McDonalds när man för en gångs skull är i storstaden. Och en juniorburgare!? Är det verkligen lunch för en fullvuxen kvinna? Förklaringen är den att på min väg upp mot Riddargatan så passerade jag en massa julmarknadsstånd. I ett av dem såldes engelsk fudge i mängder. Så,,,dels åt jag mig proppmätt och dels spräckte jag helt min lunchbudget.

Nu ska jag gå vidare upp till Wellastudion för att få ny färg i håret. Jag hoppas att de klipper mig lite också.

torsdag 26 november 2009

Hej då min vän

En avslutad vänskap på Facebook kan inte anses vara det mest tragiska som skett i ens liv. Men det väcker viss undran och faktiskt ett visst vemod.
Att efter fyra år av förståelse,peppning,väntan på att kraften och lusten ska återkomma och en vansinnigt massa lyssnande fast det var jag som ringde i ett särskilt ärende och när vi väl kommer in på mitt ärende finns inte längre någon tid kvar för samtal, bli fimpad som vän som en markering,,ja då blir jag vemodig.
Förstås blir jag ledsen och arg också men jag inser att det knappast nyttar något till.
Kanske ska jag vara glad eller åtminstone lättad? Nu kan jag gå vidare och kan lägga min energi på sånt som gagnar mig själv och inte läcka den på någon som inte tankar upp mig på något vis.
Men visst,,trist. Så in i helvete trist för det hade kunnat bli riktigt bra. Hur bra får vi inte reda på.
Hej då

tisdag 24 november 2009

Ruzanna 18 år

Min dotter som är smart,vacker och har ett stort rättspatos fyller 18 år idag!!

Jag hurrar och säger GRATTIS


Politik är inte alltid vacker

Efter först tre dagar i soffan framför tv och dator för att kunna följa folkpartiets landsmöte nere i Växjö och sen två dagar landstingsfullmäktige och avhandlande av budget så är jag ganska mör. För att inte tala om tom i huvudet.
Jag är ändå inte så tom i huvudet att jag inte minns Sören Bergqvist(v) och hans fula uttalande från talarstolen om och till Ismail Kamil (fp). Först fick Ismail veta att han är en superpopulist och lite senare säger Sören "Nicka om du förstått frågan". Det är inte acceptabelt i en sal med vuxna människor som på olika vis företräder medborgarna i Uppsala län att agera på det viset. Rött kort Bergqvist!

Börje Wennberg (s) tar i en interpellation upp att "skutskäringarna", jaha bara de?, inte får åka sjukresetaxi till och från Gävle lasarett längre. Han gör sig bred över att hans interpellation fick så snabbt genomslag att ändringen var gjord redan innan han fick svar på interpellationen.
Kanske skulle Sören kallat Börje för populist om de nu inte hade spelat i samma lag eftersom jag redan i augusti lyft frågan och därefter har en utredning påbörjats. Den utredning som Börje slår sig för bröstet för tre månader senare.

Samme man kritiserar alliansen för att inte ta ansvar för bla busslinje 838 som går mellan Tierp och Skutskär. Börje bor i Tierp och borde ha god rätt god kontakt med kommunalråden i både Tierp och Älvkarleby. Ändå är han helt ovetandes om att bägge kommunalråden har diskuterat med landstingsråden om att de kan ta över linje 838 om landstinget gör satsningar på Upptåget.
Ibland är inte politik vacker.

söndag 22 november 2009

Deltidsregeln förändras. Gräddfil skapas

Det var med blandade känslor som jag lyssnade på beredningsutskottets ordförande, Erik Ullenhag när han läste upp förslaget på formulering angående min motion om att förändra reglerna för deltidsarbetslösa. Motionen ledde till en lång debatt som jag tyvärr inte hörde då den fördes under lördagens nattpass. Jag har förstått att argumenten för att bifalla den var helt i linje med mina egna. Debatten avslutades med att motionen gick till beredningsutskottet.
När förslaget till beslut återkom på söndagens eftermiddag blev jag väldigt besviken. Utskottet hade förslag på en formulering där enbart förtroendevalda lyftes fram som en grupp som ska undantas från att räknas som deltidsarbetande. Det gäller i och för sig även fackligt förtroendevalda och människor som kanske får en inkomst från ett uppdrag inom någon frivillig organisation, men hur många är det?
Flera talare uttryckte sitt missnöje med att detta skapar en gräddfil och att det ytterligare kommer att öka på politikerföraktet och det är precis så jag har känt också.
Så tyvärr verkar flera av mina kritiker fått rätt utan att jag kan göra något åt det.
Det som är väldigt bra och trevligt är att så många delar min uppfattning om det felaktiga i att ha en deltidsregel som är utformad som den är. Jens Sundström som var en av debattörerna sitter i partistyrelsen och det känns bra.
Jag tror och hoppas att frågan nu är så pass uppe på bordet att den kommer att leva vidare tills en verklig förändring faktiskt sker. En förändring som gör att deltidsbrandmän, vårdpersonal och butiksbiträden faktiskt kan arbeta de timmar de erbjuds utan att riskera att förlora pengar på det.

Barnkonventionen som svensk lag!

JAAAAAAA,,,,klockan 24:30 klev Barbro Westerholm upp i talarstolen på Folkpartiets landsmöte och meddelade att partistyrelsen beslutat att jämka sig i frågan om att göra barnkonventionen till svensk lag. Det innebär att min motion och tre andra med samma syfte gick igenom. Äntligen tar ett parti tag i frågan och Folkpartiet blir alltså först med att försöka få igenom i riksdagen att barnkonventionen ska göras till svensk lag.
Rädda Barnen och UNICEF har länge arbetat för detta och nu får de alltså stöd av Folkpartiet. Jag är så glad över detta för barnens skull. Tack partistyrelsen och ombuden på landsmötet!

söndag 15 november 2009

Jag tittar på BingoLotto!

Det är faktiskt sant,,jag tittar på BingoLotto för första gången på flera år. Men det går inte att låta bli när kvällens gäst är min favvodiva Babsan. Lars-Åke är född i Furuvik och skänker i kväll sina 10 000 kronor till Skutskärs Bandy.









Det tycker jag är fantastiskt roligt och de fick bra reklam i rikstelevisionen. Mindre smickrande var det förstås när Lars-Åke hoppas att pengarna kan räcka till lite is på banan eftersom Älvkarleby kommun inte anser sig ha råd att spola upp isen.

För övrigt har dagen varit en slappardag och min mesta aktivitet har varit att läsa mina Facebookvänners mer eller mindre aktiva statusuppdateringar. De verkar ha jobbigt aktiva liv. De gymar, städar, bakar, går på kalas, läser handlingar och till och med monterar ihop julgranen.
Jag blev så svettig av att läsa så jag fick lägga mig med datorn på soffan en stund :)

fredag 13 november 2009

Fler cementringar till förskolorna!

Länsdelsberedning i Östhammar hela dagen. Det är drygt att åka till Östhammar när det är mörkt och slirigt på vägen. Mycket skog utmed vägkanten och man vet aldrig var älgen tänker passera över vägen. Idag hade älgarna annat för sig och jag satt i baksätet som passagerare. Jag hann med en hel del samtal på väg till Östhammar och det känns som ett effektivt sätt att åka bil på.
Efter mitt besök på Skärgården igår så hade jag bestämt mig för att fixa den där cementringen som de bett kommunen om i fem år. Ni vet,,en sån där som man eldar och grillar i. Jag ringde först till Tierps cement AB och pratade med Peter som sa åt mig att faktiskt ringa kommunen. "Visst kan du få en av mig men Älvkarleby kommun har säkert en massa sådana i sina förråd"
Ok då tänkte jag, jag provar. Fick tag i min klara favvo Per-Inge Larsson. Dels har karlen ett ruggit tjusigt efternamn, men framför allt så får han saker att hända.
- Jag sitter i bilen, sa han. Jag har inte hört att de vill ha en ring och jag vet att vi slog sönder en massa ringar som vi hade i förrådet när det såldes. Slå mig en signal lite senare ska jag kolla.

På eftermiddagen, när jag åter får signal på mobilen ringer jag Per-Inge. Jodå. säger han, vi har en ring som vi kör ut till Gårdskär när vi har ett ärende dit.
Om allt nu går vägen har Skärgårdens förskola i Gårdskär en cementring på sin gård. För korvgrillning och mys.
Kanske inte huvuduppdraget för en kommunpolitiker men vem bryr sig :>

torsdag 12 november 2009

Ett härligt uppdrag

En del politiska uppdrag är vansinnigt mycket roligare än andra. Att besöka Skärgårdens förskola i Gårdskär är ett sådant som jag älskar. Jag är deras kontaktpolitiker vad det gäller deras miljöcertifiering "Grön flagg" och brukar därför besöka dem ibland och det är alltid lika roligt. Om man bortser från den mycket trevliga personal som jobbar där så verkar gårdskäringarna vara fenomenala på att göra söta och charmiga barn.
När jag kom så var alla ute och lekte i den ynkliga snö som fallit under natten. Trots att det var så lite lyckades de rulla riktigt stora snöbollar. De betraktade mig nyfiket och förhörde sig noga om vad jag gjorde där. En liten pojke ledsnade till slut på att vara ute i allt det blöta och använde sig av sitt lilla egna knep för att komma ur en tråkig situation. Han gick raskt fram till en personal och sa: Bajs! Självklart fick han gå in till Malin som var inne. Att han inte hade bajsat upptäcktes inte förrän alla kläder var av och då fick han ju stanna inne. Vid matbordet använde han samma knep när han ville gå från bordet trots att kompisarna inte var klara. Smart grabb :-)

Det var en farmor och farfar från Stockholm på besök också. De var imponerade av vad de såg på Skärgården och inte blev det ett sämre intryck av att en kommunpolitiker stod i hallen och hängde in blöta kläder i torkskåpet.

Jag lämnade lite material om Rädda Barnen och om Barnkonventionen och vi bestämde att det kanske är läge att prata om den med de stora barnen i vår.
Det ser jag verkligen fram emot.

Karolina och Helga. Två kvinnor jag gillar

Igår dök jag i soffan direkt när jag kom hem och orkade inte bloggatrots en rätt intressant dag. Eller,,,Den började kanske inte så kul eftersom jag vaknade efter en taskig natt med en del värk. Fick ringa till expen och tala om att jag behövde jobba hemifrån.
Åkte ner till Uppsala och åt lunch med vackraste kommunalrådet Karolina Hilding. Det är så himla skönt att ha någon som hon att bolla med när det dyker upp saker hemma som jag inte vet hur jag ska hantera. Karolina är en klok och mycket skicklig politiker. Jag hoppas verkligen att FP-isterna i Uppsala fattar det och inte låter provvals-trollet förvrida tankarna på dem. Det är märkligt hur tider av nomineringar och provval kan få människor att agera som vore de smådjävlar.
Nåväl, Karolina gav mig de inputs som var precis de jag behövde.

Efter lunchen var det dags för mig att stifta en helt ny bekantskap. Helga är en fantastisk kvinna med en stor kunskap om människans kropp och själ. Hon har en smärtmottagning där hon bland annat sticker små nålar i folk. Akupunktur alltså.
Hon bad mig räcka ut tungan och konstaterade genom att titta på den att jag sover dåligt och har ont i axlarna. Japp, så är det.
Under 45 minuter låg jag och slumrade med nålar i benen,armarna och öronen.
Väl hemma så däckade jag som sagt i soffan. Något som Helga sagt att jag skulle göra.
Jag är glad över att ha lärt känna så kloka kvinnor i Uppsala

måndag 9 november 2009

Berlinmuren, gränser och svenskhet

Idag är det 20 år sedan Berlinmuren föll och kommunismen tog ett långt steg bakåt.
Det är rätt svårt för oss som aldrig har levt under liknande förhållanden att på allvar sätta oss in i vad det betyder att vara inlåst i sitt land.
Det finns de som ropar efter att Sverige ska stänga sina gränser för invandrare. Jag undrar om de verkligen inser vad "stängda gränser" faktiskt betyder. Ska det inte gå att komma in, är det inte orimligt att tänka sig att det inte heller ska gå att komma ut. Men så tänker förstås inte brunskjortorna. Nej vi från det högt stående landet Sverige ska självklart få resa ut i världen. Vi ska kunna fortsätta med att resa vart vi vill. Vi får supa och svina och vi får kräva att hotellen och restaurangerna ska servera svenskt kaffe. Knäckebröd och Kalles kaviar ska finnas tillgängligt i butikerna och vill vi skråla nubbevisor ska det gillas av alla som sitter runt omkring.
Reser vi bort för att slippa julstök och snö räknar vi ändå med att det ska bli så likt en svensk jul som det bara kan. Ja inte snö och stök förstås, men annars. Lite sill, skinka och nubbe vill vi ju ändå ha.
Är vi borta i fjärran land på midsommarafton så är det väl inte så konstigt att hotellet ställer upp en midsommarstång så att personalen förundrade kan titta på när vi sjunger "Små grodorna" och glatt skuttar runt stången. En del är ju förstås fulla och har svårt att skutta utan att ramla omkull, men va fan,,,Det hör ju till och en sup eller två gör ju bara att man kommer i stämning!
Är vi bortresta vid kräftpremiären så är det klart att vi ska få chans att sätta på oss våra käcka hattar och surpla, smaska och skrålande sjunga våra svenska nationalsånger som "Helan går" tex. Att kineserna tycker att vi är äckliga och konstiga som äter sumpdjur bryr väl inte vi oss i. Vi står ju högre än kineserna. Åtminstone om man räknar oss i centimetrar. Att kineserna ägnade sig åt avancerad läkekonst långt innan vi hade ens kommit på att man kunde åderlåta eller dra sjuklingar genom trädstammar måste väl handla mer om tur eller....?
Att vi svenskar åker utomlands och super, svinar köper prostituerade och tittar inte så noga efter om det är barn, pojkar, flickor eller kvinnor är väl ok. Det är ju semester för fan! Våra ungdomar reser iväg och super skallen av sig medan de ägnar sig helt öppet åt fullständiga sexorgier och det verkar inte höjas så många röster mot det. Däremot ska gränserna stängas för att hindra utlänningar att komma in i vårt land. De tar våra jobb och våldtar våra kvinnor. Att köpa en elvaårig pojke eller flicka i Kenya, Vietnam eller var som helst är mer att betrakta som bistånd. Eller hur....? Att ta hit Moldaviska kvinnor och sälja dem som sexslavar är väl som vilken business som helst. Eller hur...?

Nu gick jag igång riktigt rejält märker jag. Inlägget började med Berlinmurens och kommunismens fall och slutade med en ironisk spegling över de svenskar som inte ser hur bilden av oss svenskar kan ses ur andras ögon.
Ibland är jag less på att vara svensk och det vill jag inte vara. Men jag anser att brunskjortor som Sverigedemokrater och andra har snott vår flagga, vår nationalsång och vår kultur. Ge mig för fan mitt land tillbaka!!

söndag 8 november 2009

Mitt parti sviker barnen II

Med tanke på hur lång tid det tog att övertyga de övriga ledamöterna i nämnden om det kloka i att inte stänga av barn från förskolan som jag skrev om i går, så får man ha viss förståelse för det omöjliga i att omvända andra, om än liberaler på några få minuter. Jag hade nog behövt ett par timmar ändå.
Däremot har jag ingen som helst förståelse för hur liberaler i Uppsala län kan ställa sig bakom partistyrelsens svar vad det gäller motionen om att göra barnkonventionen till svensk lag. Svaret från ps är så undflyende och vagt att man undrar hur det är ställt med de raka ryggarna och pratet om att stå på de små och de svagas sida.
Motionerna L13, L14, L15 och L16 yrkar alla på att barnkonventionen
ska antas som lag i Sverige. Barnkonventionen
är central för att skydda barns rättigheter och påvisa övergrepp
på barn över hela världen – och i Sverige. Sverige rati-
ficerade konventionen 1990 vilket betyder att vi förbundit oss
att följa den. När det gäller hur internationella konventioner
uppfylls i det enskilda landet så finns det olika rättstraditioner.
Sverige, och många andra europeiska länder, använder
sig oftast av så kallad normharmonisering. Det innebär att
man i stället för att anta själva konventionen som lag, anpassar
sina egna lagar så att de uppfyller konventionens krav. Det
har Sverige gjort. Samtidigt är det viktigt att betona det viktiga
arbete som Barnombudsmannen och en mängd enskilda
organisationer gör för att bevaka att konventionen efterlevs
på rätt sätt samt påpeka om det behövs ytterligare lagändringar
för att den ska vara uppfylld. Partistyrelsen föreslår
därmed motionerna L13–L16 vara besvarade.

Än mer förvånad blir jag när jag ser att det finns tre motioner till med samma yrkande varav en är undertecknad av en Uppsalabo med relativt hyfsat inflytande i rikspolitiken. Ändå väljer hon att vara nöjd med att motionerna anses vara besvarade. Besvarade med vad? Att vi folkpartister inte vågar sätta ner foten och göra som Norge har gjort och som Rädda Barnen, Unicef, Barnombudsmannen mfl kräver att Sveriges riksdag ska göra? Nämligen att göra barnkonventionen till svensk lag i syfte att stärka barnets rättigheter och skydd.
Samtliga närvarande på vårt minilandsmöte verkade tro att folkpartiets partistyrelse är bättre skickad att se vad som är bäst för landets barn än vad organisationer som jobbar dagligen med de här frågorna är. De tyckte att det är bra att barnombudsmannen och andra organisationer håller koll på att barnkonventionen efterlevs. Men nu brister det i efterlevnad i en skrämmande stor andel av landets kommuner och BO och Rädda Barnen kan inte göra ett skit åt det. Det händer inte ett dugg om en kommun inte tar hänsyn till barnkonventionen! BO har inga nypor och sanktioner att ta till. Inte Rädda Barnen heller.
De flesta som var på minilandsmötet är verksamma i kommunpolitiken, eller har varit. De VET hur det ser ut. Cecilia har undertecknat en motion som kräver att konventionen ska bli lag och ändå väljer samtliga att känna sig nöjda med ett svar som inte säger någonting mer än att Folkpartiet inte är beredda att fullt ut ställa sig på barnens sida. Vi sviker barnen denna gång också.

lördag 7 november 2009

Mitt parti sviker barnen

Det är inte alltid partiet och jag har samma uppfattning i olika frågor, oftast men inte alltid. Idag var en sådan dag och jag är faktiskt riktigt besviken och förbannad.
Jag har lämnat in tre stycken motioner till vårt landsmöte i Växjö senare i november och två av dem berör barn. Den ena handlar om att kommuner inte ska ha rätt att stänga av barn om vårdnadshavaren brister i sitt vuxenansvar att betala avgiften till förskolan.
Den frågan lyfte jag till barn- och utbildningsnämnden i Älvkarleby kommun redan 1998 och blev raskt idiotförklarad. Under ett års tid lyckades jag hålla liv i frågan och den blev verkligen en riktig surdeg. Till varje sammanträde hade jag med nytt material och nya uppgifter och fick på så vis till slut med mig de från början avogt inställda s-ledamöterna. Inte för att de ledsnade utanför att de faktiskt höll med mig om det riktiga i att hålla barnen utan ansvar i frågan.
Tyvärr hade de sedan inte samma framgång med sina kamrater i fullmäktigegruppen, så motionen avslogs lik förbannat i fullmäktige.

När jag läste partistyrelsens avslagsformulering förstod jag med sorg i hjärtat att mina liberala kollegor inte står ett enda steg mer på barnens sida än socialdemokraterna i Älvkarleby gjorde 1998. Idag på Uppsala läns minilandsmöte upptäckte jag tyvärr att ps åsikter delas av FP-isterna i länet.
Argument som att ”kommunerna måste ges möjlighet att kräva in pengar” och det värsta av allt ”föräldrar kan sätta det i system att inte betala avgiften om inte barnen stängs av” ger mig lust att kräkas.
Någon tyckte till och med att det ibland var ett problem med att inte barnfamiljer vräks eftersom det minskar betalningsviljan.
Samma gamla skitargument som det tog mig ett drygt år att få ut ur sossarnas medvetande för tio år sedan. Folkpartiet i Uppsala län och i partistyrelsen har inte kommit ett steg längre.
De har inga problem med att låta tvååringar vara hemma från förskolan för att mamma och pappa inte har betalat avgiften. Vad ska tvååringen göra? Sitta med när räkningarna betalas för att kolla att dagisfakturan kommer med? Säga ”Ni har väl betalat räkningen så att jag får gå och leka med mina kompisar i morgon?”
Nej, barnet kan inte göra ett enda dugg åt saken! Men det är barnet som får betala priset för föräldrarnas slarv. Det har inte kommunpolitikerna i 80% av landets kommuner något som helst problem med.
Att det inte handlar om så många barn som stängs av är ingen förmildrande omständighet. Det räcker med att ett enda barn drabbas, så är det ett brott mot barnkonventionen om att barns bästa ska sättas i främsta rummet.
Och om det nu inte är så många barn då,,,,varför kan man då inte lösa det på annat sätt? Javisst ja,,, då kommer ju fler föräldrar att strunta i att betala! Så sa de ju, mina liberala vänner.
Det handlar givetvis att byta ett sätt att driva in pengar mot ett annat. Inte sluta med att driva in dem. Men kommunpolitikerna har hittat ett enkelt och effektivt sätt att få in sina kulor. Att det kan driva en familj rakt ut i kalla helvetet har man inte så mycket till övers för.
En familj som förlorar sin förskoleplats står inte längre till arbetsmarknadens förfogande om den är arbetslös och lyfter a-kassa. Det innebär att den redan idag hårt drabbade familjen, för jag delar inte mina kollegors syn på att detta är föräldrar som struntar i att betala även om de kan, förlorar sin inkomst via a-kassan.
En extra drivkraft att betala tycker den ekonomiskt lagda kommunpolitikern och ser lite glad ut. Nu blir inte barnet avstängt så länge!

Vad kommunpolitikern inte ser, inte rikspolitikern heller för den delen, är helheten. De ser obetalda avgifter till förskola eller skolbarnomsorg och tyvärr verkar de också se slarviga föräldrar med hyfsad ekonomi. De ser föräldrar som kommer att utnyttja systemet om barnet plockas bort som gisslan i detta vuxendrama. Jag skäms över den inställningen.
De ser inte att familjen har ett problem när de vuxna inte tar sitt ansvar. Problemet kan vara av ekonomisk art men det är inte säkert. Problemet kan vara brister i föräldrarollen och det är inte säkert att de föräldrarna orkar/törs be om hjälp med eller så ser de dem inte helt enkelt. Att inte betala kan vara ett symtom på något mer och kanske värre än att det inte finns pengar.
Att i det läget blunda och skicka hem barnet tillsammans med en förälder som inte fungerar fullt ut kan bli hur fel som helst. Ett riktigt otäckt scenario är där föräldern låter sin frustration över att inte ha råd med platsen och därmed inte kunna gå till jobbet eller förlora sin a-kassa, gå ut över barnet på något vis.

Låt personalen på förskolan få arbeta vidare med barnen utan att behöva fundera på om avgiften är betald eller inte. Låt sen personal från socialförvaltningen ta hand om föräldrarna. ” Vi ser att ni har ett problem. Vad kan vi hjälpa er med?” Många gånger kan hotet om Soc vara större än kronofogden.

Vi sviker barnen och vi bryter mot barnkonventionen om att sätta barnets bästa i främsta rummet i 80% av Sveriges kommuner. Och mina partikollegor har inga som helst problem med det. Jag skäms!

torsdag 8 oktober 2009

Snabb resumé

Jag vet att en blogg ska innehålla dagens aktuella händelse men eftersom det är jag som bestämmer i min blogg kommer här en mycket snabb resumé.
Under sommaren och hösten har jag:

Varit hårmodell två gånger











Varit tvungen att avliva Zack som redan vid ett års ålder hade grava höftledsfel.


Varit på Reggaefestivalen i Uppsala

Varit på "Women Will Win" tillsammans med Maria










Stått på Stora Torget i Uppsala med kampanjen "Kraftsamling för barnen"


Fått en ersättarplats i kyrkofullmäktige



Och kommit i kontakt med den fantastiska Nonijuicen!



Några fler aktiviteter har jag ägnat mig åt men det här får räcka för nu.

Herta Müller fick priset

Vi hade fel, min prisplockare och jag. Det blev inte Ko Un utan den tyska författarinnan Herta Müller. Inte särskilt tippad men säkert efterlängtad av många av det enkla faktum att hon är en kvinna. De är definitivt inte i majoritet kvinnorna.
Jag gratulerar Herta Müller till priset.

Nobelpriset i litteratur

Nej nu får jag verkligen ta tag i min blogg igen. Mycket har det varit sen sist och bloggen har gnagt som en liten sten i skon.

Alldeles snart ska det tillkännages vem som får Nobelpriset i litteratur. Som vanligt är spänningne uppskruvad och Gert Fylking är på plats.
Personligen tycker jag det vore väldigt trevligt om Thomas Tranströmmer äntligen skulle föräras priset, men han är nog för svensk för det.

Jag känner en man som är otroligt skicklig på att plocka ut Nobelpristagare och han tror på den sydkoreanska poeten Ko Un. Därför gör jag det också. Snart vet vi

onsdag 1 juli 2009

Ordförandeskap och gurkor

1 juli, ett härligt datum för oss som tycker politik och samhällsfrågor är en viktig del av livet. Idag tar Sverige över ordförandeskapet i EU och ska leda Europa i sex månader.
Fredrik Reinfeldt kommer inte att få en räkmacka precis utan nu sätts han och regeringen verkligen på prov. Finanskris och ett viktigt klimatmöte som ska knytas ihop i Köpenhamn i december är några av de tunga saker som står på agendan.
Det ska bli intressant att följa arbetet med ordförandeskapet.


Idag har också ett stort antal nya lagar trätt i kraft. En som kanske kommer att uppmärksammas mer än andra är att EU nu har beslutat ta bort regeln om raka gurkor och morötter. Det har ju retat svenska folket så till den milda grad att det nästan har varit löjligt. Korkade regler, men som inte drabbar mig dagligdags, kan man väl ändå leva med. Fast här var det iofs mer principen som retade upp folk och ok då, jag kan hålla med om att EU var lite väl nitiska i sin beslutslust. Men nu är det alltså fritt fram för hur böjda gurkor som helst.
Jag vill minnas att grunden till beslutet kom från handlare som tyckte det var besvärligt att packa böjda gurkor, men jag kan minnas fel.

Det är fortfarande härligt varmt ute, även om jag märker att kvällarna redan börjar sakta bli mörkare, och altanen är en underbar plats för ljumma sommarkvällar.
Fotograf: Gunnar Seijbold/Regeringskansliet

tisdag 30 juni 2009

Aha,,Ett helt myggfönster!

En helt fantastisk dag vid Marma beach idag med tjejerna från Uppsala och deras medföljande småtjejer. De kom med tåget på förmiddagen och vi hade det trevligt i solen till eftermiddagen. Som vanligt fegade jag ur när det gäller att doppa hela kroppen trots flera vittnesmål om att det var riktigt varmt i vattnet.
Faktiskt så var inte vattentemperaturen problemet idag, utan jag rör mig som ett klumpigt kassaskåp helt enkelt. Hur tar man sig ner i vattnet från en brygga när man inte kan sätta sig på kanten eller ens gå nerför stegen på ett vettigt sätt?
Nä då skiter man i det och skyller på att det är för kallt.

Maken lyckades äntligen ruska fram ett myggfönster som är mer helt än trasigt och satt i det i sovrumsfönstret. Sista prövningen blir nu att försiktigt lägga ner kroppen som svider som attan, i sängen och hitta en ställning som funkar att sova i. Klantigt att bränna sig så :-(

Tack ändå tjejer! Nu hittar ni till Marma.

lördag 27 juni 2009

The King of pop


Nej, det blev inget blogginlägg om Michael Jackson igår och idag känns det inte så angeläget direkt.

MJ var inte min stora idol även om jag gärna lyssnar på hans musik. Han var helt enkelt för udda för mig. Eller nej,,,inte udda, han var inte ärlig och det gillar inte jag. Bleka huden och operera både det ena och det andra och påstå att saker har förändrats liksom av sig själv.
Att gifta sig och göra barn med hjälp av läkare och skriva avtal om barnen är inte heller i min smak. Hur det egentligen var med fru och barn vet jag förstås inte säkert, men inte var det sant och äkta hur det än var. Hans sätt att hantera sina barn ligger långt utanför mina egna förnuftsmässiga ramar, även om jag inte själv är den perfekta föräldern. Masker, hållas utanför balkongräcket och privata lärare hemma i den egna lekparken är... nja, inte rätt sätt att fostra sunda och självständiga barn.
Det värsta är nog ändå alla anklagelser om andras barn och de påstådda sexuella utnyttjandet av dessa barn. Historier som vi nog aldrig får veta den verkliga sanningen om utan rykten och spekulationerna kommer att fortsätta. Även jag bidrar ju till att sprida dem genom detta blogginlägg.

Nej, jag var ingen fan av människan Michael Jackson.

Artisten däremot får min fulla respekt och honom kommer jag att sörja tillsammans med stora delar av denna värld.

fredag 26 juni 2009

Föräldraansvar och samhällsansvar

I går skrev jag om protester mot nedläggningen av polisstationen i Skutskär. Man kan i dag i kommentarerna till artiklarna se att jag inte är ensam om min syn på det hela. Det är alltid skönt att se att det finns fler som tänker på ungefär samma sätt.

När jag nu på morgonen sitter i min hammock och dricker morgonkaffet, lyssnar på fågelkvitter och läser Arbetarbladet får jag snabbt inspiration till dagens ena blogginlägg. Idag måste man väl kommentera Michael Jacksons inte helt oväntade bortgång, men det kommer i ett eget inlägg.

Det är flera artiklar i morgontidningen som berör samma område. Nämligen vad gör polisen men framförallt, vad gör föräldrarna?
I Hagfors har två 15- åriga tjejer roat sig med att med moppe först jaga och sen helt avsiktligt kört ihjäl en katt. Polisen fick fatt i dem och en har erkänt medan den andra nekar. Här gjorde polisen precis det som förväntades av dem men jag frågar hur det var möjligt för detta att överhuvudtaget ske??!!
Vilken förmåga har dessa tjejer till att känna empati? Till att förstå var gränsen dras för något innan en kul grej går över styr? Tjejen som nekar, hur tänker hon? Är hon rädd för vad hon har gjort eller skiter hon helt enkelt i det? Vad har dessa barn fått med sig i bagaget hemifrån kan man undra. En sak är säker och det är att en av de som ofta ropas efter när det händer saker gjorde sitt jobb medan andra inte har gjort sin del av det förebyggande.

Jag vänder ett blad i tidningen och tar mig från Hagfors till Karlskrona. Till min stora förvåning läser jag att två av de unga killar som dömdes för hemfridsbrott vid den tragiska händelsen i Rödeby 2007 nu är misstänkta för fortsatta trakasserier mot samma familj. Sonen i familjen har gjort en anmälan om att några har försökt att preja honom av vägen och polisen misstänker att de skyldiga är de killar som tidigare utsatte familjen.
Men hallå! Har dessa snorungar inte lärt sig ett skit? Räcker det inte med att en kamrat skjuts till döds och att de själva dömdes av domstol för att inse att gränsen är nådd? Vi pratar ju inte om brottslingar som återfaller i brott för att ”klara sin försörjning”. Vi pratar om ungar som roar sig med att trakassera andra. Som finner ett nöje i att preja någon av vägen. Var finns empatin och förståelsen för hur man beter sig i ett civiliserat samhälle? Återigen har polisen och domstolen gjort sitt. De fick fast och dömde de skyldiga och mer kan inte förväntas av dem. Men var är föräldrarna och var är det övriga samhället? Hur kunde föräldrarna till alla de som ingick i det rätt stora gänget tillåta det som pågick? De kan omöjligt ha varit ovetande om vad deras barn höll på med.

Mordet i Stureby på den 15-åriga flickan på skolavslutningen. Hur kunde det ske? Möjligen, men bara möjligen hade det kunnat förklaras med fylla, bråk, tjafs och hastigt skeende. Men det var inte i stridens hette som det tragiska skedde. Det var planerat sedan länge och enligt media så hade flera fått frågan innan den unge mannen trädde fram och anmälde sig villig.
Hur kan det vara möjligt att unga människor fullföljer en så idiotisk idé som att mörda en jämnårig kamrat och tydligen på grund av en skitsak? Varför var inte dessa barn vaccinerade med empati och förnuft så att de själva, eller någon av de andra tillfrågade, inser att detta är fel och projektet ska läggas ner?
Polisen grep samma kväll de skyldiga och de kommer att dömas. Var var vaccinationspatrullen?
Det är hårt att lägga ansvaret på föräldrarna, som tonårsförälder vet jag hur tufft det kan vara. Men jag pratar inte om brott som handlar om att göra bus och dumheter. Jag pratar om brott som en stor dos av empati och insikter i vårt samhälles förväntningar på människorna, kan förhindra.
Där är det föräldrar eller annan vårdnadshavare som har det stora ansvaret och tyvärr aldrig kan komma undan. Skolan, sociala myndigheter och polis kan göra mycket men utan föräldrarna står de sig ganska slätt.

torsdag 25 juni 2009

Fångar en polisskylt bovar?

Nej det gör den naturligtvis inte, och det är väl ingen som direkt har påstått heller men ändå. Jag och miljöpartisten, tillika nämndeman, har inte samma uppfattning om vad en flytt av polisstationen från Skutskär till Tierp får för konsekvenser för Älvkarleby.
Han hävdar att tryggheten försvinner, att buset jublar och kommer att välla in över kommungränsen och han vet minsann att folk har utrustat sig med basebollträn för att kunna försvara sig.
Jag hävdar att det inte är lokalen utan organisationen av verksamheten som är viktig. Om alla poliser försvinner ihop med stationsskylten, ja då ligger vi risigt till men så är inte tanken.
Det är lite spännande också att läsa hur Ola och andra pekar på hur det ser ut idag och tar det som bevis för hur dåligt det kommer att bli sen. Till årsskiftet är det tänkt att en stor och ombyggd polisstation ska vara klar i Tierp och då ska poliserna som idag sitter i Skutskär flyttas dit.
Bättre organisation av arbetet, fler arbetskamrater och kunskapsutbyte ser jag. Längre utryckningstider och otrygga Skutskärsbor ser Ola. Då förutsätter han att polisen sitter på stationen och väntar på ett larm men så fungerar det inte. Det fungerar inte så idag och kommer inte att göra i morgon. Bilarna snurrar runt i länet och NäPo Tierp/Älvkarleby servar 2½ kommun vilket gör att de kan befinna sig var som helst när larmet går. Ledningscentralen gör en prioritering och avbryter mindre viktiga insatser och skickar en bil. Eller bedömmer larmet som lågprioriterat och låter annan insats gå före.
Ingen invånare kopplas direkt till en station för att själv larma ut en bil.
"Människor kommer inte att våga gå ut på kvällarna" sägs det som om Skutskär vore värsta Rosengård. Så är det genast glömt att den befintliga stationen slår igen klockan 16 och har bara öppet måndag till fredag. Var kommer skillnaden att vara för tryggheten under kvällspromenaden?

Som politiker är mitt ansvar att försöka få alla förändringar att bli så bra som möjligt. Jag måste informera mig och väga samman till en helhet. Finns det saker jag har funderingar runt talar jag med de som har kunskap och där jag kan förändra.
Är jag dessutom nämndeman borde jag ha en del kontakter inom polisväsendet och borde också känna till hur polisarbete fungerar. Ola har inte kontaktat mig som sitter i polisstyrelsen eller Erik Steen som är länspolismästare. Ingen kontakt med polisstyrelsens ordförande eller NäPo chefen i Tierp. Dessutom ingå han i Älvkarlebyalliansen och borde agera genom den som sitter i kommunstyrelsen och dess arbetsutskott.
Ola lämnar sin protestskrivelse till....Gefle Dagblads redaktion!

Jag har fullt förtroende för polisledningen i Uppsala län och för NäPochef Niklas Hållqvist och hans medarbetare. Vad jag och andra seriösa politiker kommer att göra är att se till att den förändring som sker blir bra. Dyker det upp problem under vägen tar vi tag i dem tillsammans med de som är berörda. Det är det enda sättet att bedriva politik på om det ska göras seriöst.

måndag 22 juni 2009

Hemma igen

Ungarna gapade stort " Va är du hemma igen! Gick det bra? Nej det gjorde ju som bekant inte det.
Om jag nu fattade läkaren rätt, vilket jag alltså är tveksam till eftersom jag blev rätt paff när han meddelade att han inte tänkte operera, så finns det en rätt stor risk att själva diskbråcket har torkat upp. Då finns det inget att suga ur och då är en diskbråcksoperation helt värdelös. Att operera något som inte finns är korkat, so far so good.
Men det är det han sa sen som jag inte vet om jag fattade rätt. Det ej opererade diskbråcket har på något vis gjort åverkan på kotorna så att de är pajade. Han sa något om att bygga upp kotorna igen. Han pratade också om väldigt stela höfter. Därför står jag nu i för-förtur -finns det ordet?- för en ny MR och grundlig genomgång av symtom, status mm. Om jag förstod honom rätt så kommer jag alltså att opereras på ett mer omfattande sätt.
Har detta på något sätt orsakats av ett förbiseende och inkompetens av ortopederna på Gävle lasarett så kan jag lova att jag kommer leva en hel djävul. Var så säker. Mannen som låg i sängen mitt emot mig hade haft värk sedan i mars. I år! Jag har varit sjuk sedan januari -08. Hans diskbråck satt på samma kota som mitt, men Ackisläkarna bedömde prognoserna som goda. Mina läkare i Gävle bedömde det som inoperabelt och skickade mig inte vidare för en andra bedömning.
Veterinärer!

Nehej,,Inte det

När jag ligger här i sängen och väntar på att få komma ner på operation kommer min läkare in. Han ville undersöka mig lite innan. Det visar sig då att han är inte ett dugg intresserad av att operera mig då han tyckte att bilderna från magnetröntgen var för gamla. Det var inte säkert att mitt diskbråck är ett diskbråck längre tyckte han. Det blir ingen operation idag med andra ord.
Vad det blir istället har jag ingen aning om och det verkar ingen annan veta heller.
Fan,fan,fan det blev något surt som tillstötte.

Är på väg

Nu sitter jag på tåget ner till Uppsala och Akademiska. Om inget surt tillstöter kommer jag att om några timmar ligga på operationsbordet och få mitt onda diskbråck utsuget.
Det kan inte lämnas några garantier vid en operation, men jag hoppas att det ska gå bra och att jag snart kan gå klokt igen. Utan värk och utan att halta.
Så nu hoppas jag på att ingen blodbrist eller salmonellautbrott har drabbat Ackis under natten så att jag får min efterlängtade operation.
Återkommer

torsdag 18 juni 2009

Jag och mitt bloggande

Jag inser verkligen min begränsning! Livet rullar på för full runt omkring mig och jag är verkligen inte en sådan som säger " Äh..allt är som vanligt, inget särskilt har hänt sen sist" när någon frågar.
Det innebär att jag verkligen borde ta en ordentlig funderare över mitt liv som bloggare. Har jag möjlighet att uppdatera på ett sätt som intresserar folk?
Nej, förmodligen inte. Ger jag då upp? ÅHNEJ,,så lätt blir ni inte av med mig :-)

MEN,,alla ske veta att min blogg lever ett liv som är helt beroende av mina möjligheter, inte min lust, att uppdatera. OK?

torsdag 11 juni 2009

Jackpott för Folkpartiet i Uppsala

Nu rör det sig rejält i folkpartipolitiken. Efter ett mycket lyckat Europaparlamentsval som var en viktig mätare för Folkpartiet inför valet 2010, får det också effekter på politiken i Uppsala län.
Cecilia Wikström,
som sitter på ett riksdagsmandat från Uppsala län, kom in i parlamentet på det nya mandat som Folkpartiet vann i söndags. Hon byter nu sin riksdagsplats mot en parlamentsplats och ersätts i riksdagen av Erik Ullenhag.
Att Erik nu tar plats på riksdagsbänken innebär inte att han kommer att lämna sitt uppdrag som partisekreterare för Folkpartiet utan han kommer att kombinera dessa två tunga uppdrag.
För länsförbundet i Uppsala innebär Eriks återgång till rikspolitiken att vi får tillbaka honom som ordförande och det känns jättebra. Att gå in i en valrörelse för riks- kommun och landstingsvalet med folkpartiets partisekreterare som ordförande i länsförbundet blir riktigt spännande. Cecilia till Bryssel och Erik till Uppsala, det kallar jag jackpott!

Nyhetsrapporteringen har mycket handlat om att Lars Leijonborg har beslutat sig för att gå vidare i livet och lämna politiken efter drygt 40 år och 20 valrörelser. Lars har gjort ett fantastiskt bra arbete som högskole- och forskningsminister och då tänker jag förstås närmast på det viktiga EES-avtal som han nyligen rodde i land.
Det har redan börjat spekuleras om hans efterträdare bland bloggare runt om. En kandidat som flera talar om är andre vice ordförande och kommunalråd i Göteborg, Helene Odenjung. Det vore ett mycket bra val tycker jag, även om hon inte sitter i riksdagen. Det ska bli spännande att se vem det blir.





Lars Leijonborg

onsdag 3 juni 2009

Jag visste det


Sedan 10 januari 2008 har jag haft ont, väldigt ont av mitt diskbråck. När det i mars konstaterades att det var ett diskbråck så sa ortopeden i Gävle att det satt på ett sånt ställe att det var nästan omöjligt att operera. En annan läkare jag träffade i Gävle sa att det förmodligen var psykosomatiskt för han tyckte inte att jag var tillräckligt glad. Han frågade om jag ville träffa en psykiatriker i stället!?

Sen det besöket har jag vägrat att gå tillbaka till Gävle och har istället tjatat på min husläkare att skicka en remiss till Akademiska i Uppsala. Det var ingen idé fick jag veta, för de skulle säga samma som i Gävle.
För någon månad sen gjorde jag ett nytt försök med en ny läkare och se,,han nappade och skrev remissen!

Så idag var det dags att träffa en ortoped i Uppsala. En stor skärm visade mitt bäcken och nedersta kotor och man blir ju lätt fascinerad över att få kika in i sig själv så där.
- Du har ett riktigt stort diskbråck här sa han och pekade. Och här har du ett litet som förmodligen ger en del smärtpåverkan, sa han och pekade igen.
- Så det är inte psykosomatiskt då, frågade jag trots att jag visste svaret. Läkaren tittade förvånat på mig, och påpekade att den typen av skador aldrig syntes på en datorskärm.
- I Gävle säger de att det inte går att operera, sa jag och fick återigen en blick.
- Varför skulle inte det gå? Det här suger vi lätt ut, fick jag till svar.

Så nu står jag på väntelista för en operation och den kan bli när som helst. Ingen operation är riskfri men jag är ändå väldigt nöjd.

torsdag 21 maj 2009

Plikten och rättigheten


Igår började förtidsröstningen och jag och min partikollega Anders, åkte in till biblioteket i Skutskär och fullgjorde vår plikt och tillvaratog vår rättighet.
Till vår förvåning så hade redan 29 Älvkarlebybor varit in och röstat. Det måste anses som bra i en kommun som vår. Intresset för Europaparlamentet och valet till det är minst sagt ljummet.

Det var inte helt enkelt att bestämma sig för vem av alla våra duktiga kandidater som skulle få mitt kryss. Till slut kom jag fram till att Olle Schmidt var min bästa kandidat. Marit kommer att komma in ändå, det är jag säker på. Hon är ju en riktig envis parlamentariker som inte ger sig i första taget.
Olle har gjort ett riktigt bra jobb även om han inte är den vackraste eller mest glamorösa folkpartisten på listan.
Ingen minns en parlamentariker för att den var så glamorös eller trevlig, däremot minns man den som gjorde skillnad och det vet jag att Olle kan göra.

fredag 15 maj 2009

Jag är redo


Idag kom det i brevlådan! Röstkortet som gör att jag kan gå och rösta i Europaparlamentsvalet 7 juni har kommit. Det kan ju anses lite fjolligt att bli så upphetsad över ett röstkort, men så är det.
Jag tycker om att gå och rösta och få ta del av det som verkligen utmärker en demokrati. Nämligen att få gå och rösta i ett fritt val.

Gör som jag...Gå till valurnorna den 7 juni, eller gå iväg redan från och med 20 maj och förtidsrösta.

torsdag 14 maj 2009

Mörka hål och glatt kampanjande

Ojojoj....Nu blev det ett sådant där jätteglapp i bloggandet igen.
Jag har befunnit mig i en mörk håla ett tag nu och då blir bloggandet lidande helt klart.
Hur det har varit och varför jag har varit i en mörk håla kan vi väl skita i och nöja oss med att jag är på G igen så smått. Konstateras kan ändå att jag kommer att driva en ersättningsfråga mot kommunen och den kommer antagligen att gå ända upp till regeringsrätten. Det handlar om problemet med att vara arvoderad fritidspolitiker samtidigt som man är arbetslös. Enligt kommunallagen har jag rätt till skälig ersättning för den eventuella ersättning jag förlorar på grund av mitt uppdrag och kommunen har nu gjort en minst sagt snål tolkning av den lagen.

Det ihop med lite annat smått och gott har slagit undan benen på mig ett tag, men nu så...Nu är jag på G :-)

Jag och en partikamrat har dragit igång en webtidning. www.rivernews.nu En lokal tidning med liberalt perspektiv är det tänkt. Det är rätt roligt men inte helt lätt om man inte har mediavana och inte är så duktig på layout.

Annars är eu-kampanjandet i full gång. Tyvärr missade jag Folkpartiets valupptakt i Stockholm i söndags men följde den på FPs kampanjsida på nätet. Kolla in Marits 38 sekunders video! Hon är den coolaste tant jag vet :-)

Via Facebook ser jag vilka otroligt engagerade och duktiga partikamrater jag har runt om i Sverige. Det kampanjas för fullt och alla verkar ha djäkligt kul :-)
Själv har jag stora problem med att bestämma mig för vem jag ska kryssa!! Jag hoppas verkligen att FP får möjlighet att skicka åtminstone tre personer till Bryssel för vi har så många som kommer att göra ett bra jobb där.

lördag 2 maj 2009

NEJ!!

Jag vill bara skrika NEJ DET FÅR INTE SKE!!! Jag blir förbannad, förtvivlad och nästan förlamad när jag läser om en fullständigt onödig dödsolycka med två unga pojkar inblandad.

Jag lider med deras anhöriga som fick ta emot beskedet på fredagsmorgonen. Jag kan bara gissa hur de har försökt ringa för att ta reda på var de är. Signaler som har gått fram till en mobil som ingen har kunnat svara i.

Som tonårsmamma blir jag gråtfärdig när olyckor sker där barn och ungdomar är inblandade. Jag skrev "en fullständigt onödig" som om det finns nödvändiga olyckor. Det gör det naturligtvis inte. Men en olycka där de inblandade omkommer i en bilolycka trots att ingen av dem har körkort och de går av vägen och så kraftfullt krockar med ett träd tyder på en massa faktorer som inte borde finnas.

Dumma djävla skitungar!!! Det ni uppfattade som en häftig grej fick fasansfulla konsekvenser.
Många vänner, släktingar, grannar och andra har drabbats av det ofattbara som inte får ske.
Jag tänker på er.

Mona Sahlin och (S)edelpre$$arna

Mona Sahlin lovar mycket när hon är ute i landet och första maj talar. Pensionärerna kommer med en socialdemokratisk regering att beskattas på samma vis som de som arbetar. Det måste kännas skönt att stå och säga till fattiga pensionärer att nu är det deras tur.

Problemet är bara var hon ska ta pengarna från? Ska hon starta ett eget sedeltryckeri och låta pressarna gå i tre-skift? Eller ska hon ta in de 37 miljarderna i höjda skatter på de som arbetar och på förmögenhetsskatten? Vilka blir konsekvenserna av en sådan beskattning? Ja förmögenhetsskatten ger inte många kronor eftersom det är en skatt som är relativt enkel att "komma undan". Den ger en flykt av kapital ut ur landet och kommer därmed inte entreprenörer till godo i form av riskkapital till företag. Kompetensutveckling och högre studier blir mindre intressant och Sverige halkar därmed ytterligare bakåt.

Innan finanskrisen slog ut i full blom så vi hur regeringspolitiken gav effekter på en kraftig ökning av arbetstillfällen. Bland annat genom jobbskatteavdraget och andra satsningar. Det ger pensionärerna en större ökning av pensionen om fler arbetar och höjer vår BNP. Det ökar också intäkterna till kommuner och landsting som är de som finansierar bla vården och äldreomsorgen.

En förändring av skatten på pensioner ger inte pensionärerna någon egentlig förbättring på lång sikt. Däremot ger det deras barn och barnbarn sämre möjlighet till arbete och en ökad ränta om Sahlins gäng väljer att öka på statsskulden med dessa årliga 37 miljarder.

Det är lätt att lova när man inte behöver ta ansvar.

Ungdomarna kommer med Sahlin som statsminister också de få allt serverat på silverfat. S kommer att öppna alla dörrar till jobb, bostad och utbildning.
Hon spelar ett högt spel Mona. Att ge sådana löften förpliktar och det är här den stora skillnaden är mellan socialdemokrater och alliansregeringen.
Socialdemokrater pratar mycket och gör lite, alliansen pratar lite och gör mycket.

Vi hann se en hel del av regeringens politik före finanskrisen och förhoppningsvis kommer vi att hinna se att finanskrisen börjar så smått klinga av före valet 2010.

Lova går bra, men löften ska också infrias och då kommer Mona Sahlin få problem. (S)tora problem

söndag 26 april 2009

En dag, ett liv

Oj då! En hel vecka har gått utan ett enda blogginlägg från mig! Anledningen är enkel. Hela veckan har varit en räcka av extremlånga dagar. I väg tidig morgon på ett möte som har avlösts av ett annat och sen hem med sena tåget.
Då räcker inte alltid tiden till för att blogga.

Igår var jag hela dagen i Sundbyberg på utbildningsdag med Rädda Barnen. Jag hade valt temat "Barn på flykt" och det var mycket intressant och givande.

När jag var klar där sammanstrålade jag med äldste sonen, en kompis till honom och den nya flickvännen(?) på Bishops Arms. Det är en kul känsla att befinna sig i Stockholm - jo för mig är Sumpan Stockholm!- och kunna sammanstråla med sonen som befinner sig bara två stationer därifrån.
Vi drack ett par öl och jag åkte sen hem.

Idag har jag mailat en jurist på SKL angående gode mäns arbete. I morgon får jag nog ringa henne för jag kollade på Uppdrag granskning på webben och programmet om överförmyndare. En riktigt vidrig historia som säkert inte är unik för Vetlanda.

Jag har formulerat en motion till vårt landsmöte i november om att FP ska verka för att Barnkonventionen görs till svensk lag. Får se om någon vill underteckna den med mig.

Jag har skrivit en insändare om att det är hög tid för kommunen att prioritera Marma och sluta behandla oss som andra klassens medborgare.

Kvällen avslutades med Agenda och Marit Paulsen vs Marita Ulvskog. 1-0 till Marit som väntat.
Nu väntar sängen. God natt

söndag 19 april 2009

Vänskap?!

Kom hem redan igår från Stockholm. Det blev ingen tjej-helg utan bara en tjej-kväll. En kväll som gick över i natt och sen brakade fullständigt samman. Den goda smaken i munnen efter martinis, vin, urgod soppa och sen kex och ost byttes ut mot en rätt besk gammal surdegssmak.

En fest som jag med kort varsel hoppade av, har i sex års tid legat i min ena vänninas system och grott. Nu lyckades jag peta hål på varbölden med en rätt oskyldig liten berättelse och blev helt nersmetad med hennes gegga.
Berättelsen som triggade igång skiten handlade om att jag har en vän på Facebook som är född på samma dag som jag men inte samma år. Jag berättade att jag, trots att jag aldrig har träffat henne tycker jättemycket om henne och mer än gärna vill träffa henne.
Under massor med år har jag velat träffa någon som är född på samma dag, samma år och gärna runt samma tidpunkt på dygnet som jag. Det vore så spännande och se om det finns likheter.
Min vännina blev riktigt upprörd och ansåg att jag kastade mina vänner sedan 30 år på tippen för att ersätta med en Fejjan-vän som jag aldrig har träffat!

Hur vi än försökte få henne att förstå hur jag menade så fortsatte geggan att välla ut ur den sönderpetade bölden med fester, bröllop och annat. Bland annat tyckte hon att det idag blivit bevisat att jag inte var att lita på eftersom jag inte varit vid "spottkoppen" på T-Centralen 10:05 på fm. Att vi hade bestämt 10:10 då mitt tåg kom in och gjorde det omöjligt för mig att vara där tidigare hade ingen betydelse för henne.

Det slutade med att hon gav sig iväg vid fyra tiden på morgonen och kom inte tillbaka.
Dagen efter var det som en tyst överenskommelse att vi struntade i laxen och champagnen som skulle ha blivit lördagens måltid och jag tog tåget hem.

Det var nog slutet på en 30-årig vänskap, eller vad man kallar något där varbölder tillåts växa sig så stora under så många år. Och där alkohol kan göra en vanlig kommentar till en trigger för geggan att välla ut.

fredag 17 april 2009

Tjej-Helg

Är snart på väg till Stockholm. Där ska vi tjejer som har hållit ihop sen vi jobbade ihop på Klockbackaskolan i Upplands Väsby i slutet på 70-talet, träffas hos kompisen i Solna som nyss har fyllt 50 år.
Hon är ungtösen i gänget. Tjejen från Säter fyller 52 i år. Sorselekompisen och jag är 51 med 10 dagar mellan oss.
Vi träffas oregelbundet fortfarande och då har vi otroligt roligt. Vi dricker hejdlöst stora mängder vin, äter gott och skickar snuskiga sms mellan oss. Tonen är inte lämpad för barnöron men vi skrattar så vi får kramp.

Jag ser fram mot en härlig helg ;-)

onsdag 15 april 2009

Skutskärs Bandy vs Kommunen

Vi fick in vår insändare om Skutskärs Bandy idag i Arbetarbladet. Den har i dagsläget fått 14 kommentarer och det är kul. Ja, 13 då eftersom en är från mig.

tisdag 14 april 2009

Blir bloggande politiker lästa?

I morgonsoffan pratade Jessica på Fattigbloggen om hur viktigt det är att politiker inte stänger av möjligheten för folk att kommentera bloggen.
Mitt problem är inte att jag blir överöst av kommentarer! Mitt problem är att nå ut så att jag blir läst!

Uppenbarligen har jag en hel del mer att lära ;)Läs även andra bloggares åsikter om

Diciplinära åtgärder i skolan

Det tog mig tio år att bli människa efter daglig svår mobbing från svin som "hade det illa ställt hemma". Vänsterapologeter i form av kuratorer, mes-lärare och elevrådspatrask gav dem rätten att gå i skolan med mig som dörrmatta. "Det var ju egentligen så synd om dem".

Varje dag höll jag på att gå i bitar när jag tvingades till skolan.

Sedan dess har jag inte ett skit till övers för mobbare. De har inget i skolan att göra, utan borde spärras in i den svinstia där de hör hemma.

Så kommenterar "Hatet finns kvar efter 25 år.." artikeln om att oppositionen sågar Jan Björklunds förslag om diciplinära åtgärder för att kunna stänga av stökiga elever från skolan.
Oppositionen får gärna såga förslaget för mig. Det som är viktigt för mig är att utbildningsministern inte tänker ge upp kampen för att ge alla elever en trygg skola.

fredag 10 april 2009

Från puppa till fjäril


Kan ni se bilden framför er? 11 kvinnor i en källare på konserthuset i Gävle, iförda frisörskynken, vet inte vad de heter egentligen, och med foliepapper i håret under nästan 12 timmar!

Det var långa timmar med mycket väntan men vi hade alla väldigt roligt. Mycket fniss och en hel del trams hanns det med innan vi skulle upp på scenen och visa upp oss för 40-50 frisörer.

Det var verkligen traumatiskt för flera av oss när uppvisningen avslutades med att våra före-bilder drogs upp på duken bakom oss och vi likt fångar visades upp från fyra olika håll. Jag lyckades givetvis halvblunda på min bild och såg snuskigt ful ut! Det fnissades en hel del i publiken åt bilderna. Men vad gjorde väl det när alla kunde se att vi verkligen hade gått från puppa till fjäril!

måndag 6 april 2009

Tänk vad en iPhone kan göra

Vad gör en till en lycklig människa? Svaret är givetvis mer djuplodande och filosofiskt än vad jag kommer ange här, men idag har jag känt en stor glädje över hur den här dagen blev.
Tog ett relativt tidigt tåg till Uppsala och promenerade i solen upp mot Akademiska och dagens besök på öron-näsa-hals. Läkaren konstaterade att inget fanns kvar av min tidigare ansiktsförlamning så nu kan jag både vissla och flirta igen.

Ner på stan igen och Uppsala visade sig från en trevlig sida. Solsken, vårblommor och svanar. Upp till FP-expen för att träffa vår fantastiska ombudsman. Det var fullt med folk eftersom årsmötesprotokollet skulle justeras så det dröjde innan vi kom iväg på lunch. Utanför Åhlens mötte vi Uppsalas vackraste kommunalråd som redan hade käkat med de andra råden.
Helena och jag köpte varsin sallad och satte oss nere vid Fyrisån. Vi var inte ensamma om att ha kommit på den tanken måste jag säga. Efter en trevlig lunch skiljdes vi åt och jag gick in på Telia och köpte den! Den tunna, intelligenta telefonen, eller vad man nu ska kalla en iPhone.
Nu äger jag en och ska nu bara försöka förstå hur jag ska använda den. Det är märkligt vilka behov man upptäcker att man har ibland. Trodde väl aldrig att jag skulle bli så sugen på en teknisk sak.

Jag reser norrut igen och försöker få igång min nya älskling utan framgång tyvärr.
Väl hemma hinner jag bara släppa ut hundarna, ringa några samtal och sätter mig sen på tåget in till Gävle.

Wella hade sin årliga uttagning av hårmodeller. Jag blev uttagen förra gången jag anmälde mitt intresse och självklart hoppades jag på turen igen.
Vi var 30-40 kvinnor som diskret granskade varandra "Ska hon, eller hon bli uttagen?"
De skulle plocka ut 12 kvinnor utifrån olika stilar och åldrar. När 9 redan var uttagna tittade de på mig och bad mig vända mig om. De pratade om att jag var klassisk i min stil, fingrade på mitt hår och sa åt mig att gå in i det lilla rummet. Jag var utvald!!
Så snart kommer jag inte att se ut som jag gör ikväll och det ser jag fram emot.

En rätt bra dag som ni märker. Jag är frisk,jag lunchade med Helena och träffade Karolina, jag äger en iPhone och jag ska få vara hårmodell för Wella. Kan det bli bättre?
Jo visst ja! När jag satt i hotellfoajen så kom Peter Jidhe och några kamerakillar från Idol 2009 in. Eftersom jag hade sånt flyt funderade jag på att fråga om jag fick provsjunga en stump. Slog det dock snabbt ur hågen. Det kändes dumt att utmana lyckan för mycket.
Nu sitter Göran och försöker lära sig och mig funktionerna på det tekniska under som familjen har begåvats med.
Livet är härligt ibland

söndag 5 april 2009

SDU och Kaliber

Idag sände programmet Kaliber det andra avsnittet om sverigedemokraterna. Förutom intervjuer med olika personer inom partiet, fick vi också ta del av några av de sånger som gärna sjungs i och utanför partisammanhang. Vi kunde höra "Kungssången" skrålas fram och vit makt-musik framsjungen av bla partiledaren Jimmy Åkesson.När sen Petzäll försöker låtsas om att han inte tänker på vad texterna i musiken de lyssnar på handlar om och påstår att de sjungs med stor portion ironi, blir det pinsamt löjligt. Han kan texten utantill, avsikten är att ironisera och ändå säger han att han inte tänker på texten. Hmm..Lite svårt att tro på måste jag säga.

Anna-Lena Lodenius, som bla har skrivit boken "Slaget om svenskheten", har på sin blogg skrivit ett bra inlägg om programmet.

Det finns olika åsikter, även utanför Sd, om metoden som Kaliber har använt sig av är förenlig med god etik och lagstiftning. Min familj diskuterade saken vid middagsbordet idag och 20-åringen uttryckte vad hela familjen ansåg. "De spelar ju bara upp det som har sagts av Sd"
När Janne Josefsson gjorde sitt valstuge-reportage så fanns det ett syfte att avslöja partiernas dolda fördomar. Då ställdes en del ledande frågor och åsikter framfördes för att lura politiker i fällan. Det har inte Kaliber gjort. De har inte provocerat fram saker som egentligen inte finns.
Någon i partiet uttrycker ilska över att andra partier inte granskas vilket är helt felaktigt. Moderaterna var i valet 2002 inte de första att bli avslöjade av en journalist.

Däremot tror jag inte att någon reporter skulle komma på tanken att infiltrera KDU och tro att de kunde få med sig smaskigt material som visar att det tittas på porrfilm eller har gruppsex på konferenserna. Lika lite som en dold mikrofon hos de liberala ungdomarna skulle avslöja att pengarna de samlar in till biblioteken på Kuba går till Castros konto. Men att andra politiska partier inte granskas är snömos.

Sd talar med kluven tunga som jag skrev i ett tidigare inlägg. De är oärliga i flera än ett avseende. Att ta bort avgiften för medlemskap i SDU för att locka fler har jag ingen synpunkt på, men de skrotar ett helt, redan antaget program i ett enda syfte. De anar nämligen att de inte ska kunna få bidraget som alla demokratiska ungdomsförbund kan söka och få, därför att deras syn på invandringen är odemokratisk. De gör istället ett miljö- och ett europapolitiskt program och använder sig av Sd's invandringsprogram under året. Då borde bidragsmyndigheten bli nöjd och miljonen ramlar in i kassan.

Det är den kluvna tungan som gör Sd och deras ungdomsförbund så intressanta för granskning. Det är också den som gör partiledningen så upprörd över att den är avslöjad. Om Sd och Sdu står upp för att de är främlingsfientliga så blir de enbart ett osmakligt parti. Ett osmakligt men ärligt parti. Valet är ert.

lördag 4 april 2009

Öråd, oråd eller onåd?

I krig och kärlek ska visst allt vara tillåtet har jag hört. Undrar om det gäller politiken också?
Valberedningen som jag har ingått i inför länsförbundets årsmöte har idag avslutat sitt arbete och fått både ris och ros för utfört arbete. Att ingå i en valberedning är ett djävla hundgöra och hur du än vänder dig är rumpan bak.
Jag anses vara ganska bråkig och det är ingen skön vetskap att det är så. Varför jag säger så är för att det är så lätt att avfärda en bråkig människa. "Jaja..Det vet vi ju hur Ann-Cathrin är. Hon ska alltid bråka!"
Visst, jag är inte smidigheten själv. Diplomati är inte min starka sida men att samarbeta och göra det som är bra för kommunen, föreningen, familjen utan att alltid sätta mitt väl och ve i första rummet det kan jag.
Att vara rak och vilja diskutera grundligt, att tro att andra är ärliga och därför våga vara öppen kan så himla lätt anses vara bråkighet.

I år har jag gjort ett skitdåligt arbete i valberedningen och tyvärr tror jag att det beror på att jag var för naiv. De positiva idéer som kom upp på första mötet visade sig inte hålla hela vägen fram. Det handlade till sist ändå bara om vem som kliar vems rygg. Precis som på Robinson's öråd. Bilda pakter och håll dig kvar en vecka till.

Efter många samtal med människor började jag ana oråd. Något annat ligger bakom tankarna om vem som ska sitta var. Jag grävde vidare, ställde frågor, försökte påtala att ett tankefel gjorts och simsalabim....Jag hamnade i onåd.

Fula slängar, direkta lögner och till slut en uppsträckning som om jag var en dum liten skolflicka. " På vems uppdrag sa du det du sa?" "Det var ditt fel att det blev som det blev" "Sitter man i en valberedning ska man vara lojal"

Sorry gubbar och ni kvinnor som använder er av härskartekniker, det biter inte på mig. Det sättet ni agerar på säger mer om er än om mig. En dag får ni all skit tillbaka i knäet.

Och kalla mig inte bråkig för att jag har kvaliteter som ni gärna skulle vilja ha själva. Jag somnar gott på kvällen. Gör ni?

torsdag 2 april 2009

Sd vs Sr

Sd avslöjas med fingrarna i, inte kakburken men väl i fel väska. Sr har genom sitt program Kaliber infiltrerat Sverigedemokraterna och spelat in vad som egentligen sägs i partiet. Det som inte är tänkt ska läcka utanför den stängda dörren och det som inte är tänkt att aningslösa väljare ska höra.
Utåt vill Sd framstå som rekorderliga svenskar som värnar det svenska folkhemmet, svenska traditioner och svenska krusbär. Hur gulligt och oskyldigt som helst. Välfriserade och välklädda män och kvinnor som ler rart.
Bakom fasaden och den stängda dörren är de precis så fula och så mycket klädda i brunskjorta som många av oss, de allra flesta i Sverige faktiskt, redan vet om.
Det har nu avslöjats av modiga journalister på Sveriges Radio. Den ena kvinnliga journalisten avslöjades som reporter på en färja och fick sin inspelningsutrustning stulen och sin hytt genomsökt. Övervakningskamror på båten visar hur Louise Erixon, ordförande i Sd's ungdomsförbund i Gävleborg, lämnar hytten med en ryggsäck, försvinner ut på däck och kommer tillbaka utan ryggsäck.

Nu lever förstås Sd och dess anhägare en hel djävul om att Sr minsann är vänstervridet och att det är olagligt att avlyssna utan tillstånd.
Själv har jag svårt att se skillnad på detta och det moderaterna utsattes för i valrörelsen 2002. Då när Janne Josefsson gick runt i valstugorna med dold mikrofon.
Moderaterna gjorde sitt absolut sämsta val på åratal.

Partier som aspirerar på kommunfullmäktige-, riksdags- och Europaparlamentssplatser och som inte upplevs som särskilt transperenta får nog räkna med att granskas. Ibland lite tuffare än andra.
Om nu inget olämpligt kunde tänkas finnas på de inspelade banden, varför åkte de så snabbt i havet?
Sverigedemokraterna är ett minst sagt grumligt parti. De talar med kluven tunga och de har en syn på människor och en syn på demokrati som förskräcker.
Låt oss slippa dem i våra politiska rum.

Lång dags färd mot natt

Efter en hel dag med sammanträden är man rätt slut. Dagen har tillbringats på kommunhuset i Skutskär där Norra Länsdelsberedningen från landstinget har haft heldagsmöte. Vi har mest diskuterat närvårdsprojektet och länets folkhälsopolicy. En riktigt bra dag även om den blev lång.
Lite tur hade jag eftersom den sista punkten var en dragning av programgruppen om trauma och de kom i bil från Uppsala. Jag liftade med dem ner till Uppsala och slapp åka tåget.
I Uppsala tog jag en Latte som fick bli min middag innan jag sammanstrålade med mina gruppledarkamrater för kvällens KPR. Manfallet var enormt. Håbo, Älvkarleby och landstinget var representerat, resten saknades.
Trist men kvällens arbete gick snabbt och var mycket effektivt. Vi löste upp en del knutar och våra kamrater har bara att gilla läget ;-)

20-tåget hem, byte till buss i Tierp och hemma 21:30.

Huset doftar Van Gills och jag letar mig fram till maken som sitter framför tv:n. Sniffar och känner pirret i magen. Den är go den doften!!!

Vilken skön avslutning på en lång dags färd mot natt ;-)

onsdag 1 april 2009

Skäms Älvkarlebyhus! Skäms

Skämtar någon med mig? Drömmer jag? Nej, den krassa verkligheten är att jag bor i en kommun där den politiska majoriteten, deras lydpartier och de kommunala bolagen helt har tappat intresset och förmågan att se till det invånarna önskar och behöver.
Något öra som ligger mot marken har inte funnits på mycket länge.
Vad har hänt undrar ni förstås. Ni som följer min blogg vet att jag inte har mycket till övers för socialdemokraterna i Älvkarleby. Inte de övriga partierna heller för den delen. Själv uppfattar jag mig inte som någon gnällspik utan jag blir förbannad när det finns fog för det. Det gör det nu. Igen.

För ett år sedan reste sig Marmaborna som en man och protesterade vilt mot den planerade rivningen av ett av Marmas två hyreshus. Vi vann då över bostadsbolaget men jag har hela tiden känt en oro för att vi en dag skulle få betala för vår uppstudsighet.

Offret avkrävdes oss idag. I Arbetarbladet kunde vi otrogna idag läsa att huset nu är sålt. Inte till någon av de som är intresserade av att skapa trevliga bostäder åt Marmas äldre som vill bo kvar i Marma eller till de ungdomar som vill ha en billig första bostad i närheten av föräldrarnas köttbullar och tvättmaskin. Nej huset ska byggas om för att passa de kinesiska byggarbetare som bygger uppe på Dragon Gate.
Vi är kränkta, överkörda och spottade rakt i ansiktet av en enig styrelse för det kommunala bostadsbolaget.
Självklart vill inte bolaget ha konkurrens av någon som kan hyra ut de bostäder som de själva påstår att det inte finns någon efterfrågan av. Deras VD har dessutom mage i sig att påstå att detta är bra för dem och det är bra för hela kommunen. Hur menar du då Eva Henebäck? Vilka nya skatteintäkter kommer försäljningen till Dragon Gate att innebära för kommunen? Och hur i helvete kommer det att gynna oss i Marma? Kommer vi nu att se ett ökat åkande med Upptåget och därmed förhoppningsvis få fler turer? Knappast. Hade huset fyllts av skattebetalare hade de inte bara genererat skatteintäkter utan även statliga pengar om det var någon som flyttade in i kommunen utifrån. Från Mehedeby tex där ungdomarna inte har någonstans att ta vägen om de vill bo kvar i området. Förskolan och kiosken hade fått ett större underlag. Kiosken definitivt och förskolan förhoppningsvis. Kineserna gör sina inköp på sin arbetsplats
Vi går man ur huse för att protestera mot en rivning eftersom vi vet att det finns ett behov av fler lägenheter i Marma. Vi protesterade inte för att huset ska säljas och användas till byggarbetare 6 månader per år!

Styrelseledamoten som representerar det kommunala partiet som påstår sig värna kommunens väl säger sig vara nöjd med att ha räddat huset från rivning. Det idiotiska i detta beslut säger han sig inte ha fattat och trodde att vi skulle bli glada. Örat mot marken var det ja!

Man bygger nu in en del konflikter i huset. Något som minst av allt behövs i en del av kommunen som samlar rätt många Sd röster.
Man bygger in ett förakt mot politiker och tron på att de vill göra det som är bra för kommunen och dess medborgare.

Det kanske är bra för Älvkarlebyhus att slippa konkurrerande hyresvärdar. Att ha monopol på bostäderna i kommunen. Men det är kortsiktigt tänkande.

Kommunen som helhet är en förlorare då de missar skatteintäkter och en inflyttning till kommunen. Eller undviker att några flyttar ut. Medborgarna tappar helt tron på sina möjligheter att påverka, att vara delaktiga och känslan av att bli lyssnad på.

Älvkarlebyhus och hela deras styrelse borde skämmas. Ni har fattat ett beslut som kommer att få långtgående konsekvenser. Till sist hoppas jag att det är ni som får betala priset då era stolar rycks bort under era rumpor.

tisdag 24 mars 2009

Stolleprov Älvkarleby!

Hjärnblödningen var nära i morse när jag slog upp Arbetarbladet och läste om hur planerna för kommunens kanske mest användbara hus är just nu.

Huset har stått tomt länge och Folkpartiet har på olika sätt försökt få kommunen att göra en ordentlig och seriös utredning om möjligheten att starta ett Allaktivitetshus i lokalerna.
"Kommunen har inte råd" är det mantraliknande svar som har ramlat ur munnen på såväl politiker som tjänstemän. Nej, har då FP kontrat, vi har kanske inte råd och därför måste vi söka partners med pengar utanför kommunhusets väggar. Näringslivet, EU, Ungdomsstyrelsen, fonder, regionförbundet är några av de som jag kommer på just nu.

Flytta dit biblioteket efter en viss utbyggnad och gör ett kulturhus. Hyr ut nuvarande bibliotek till näringsidkare och få rörelse i den delen av centrum.

Idag har kommunen en fritidsgård inrymd i sporthallen vid högstadieskolan. Rotskär, där skolan ligger, är en ö dit det inte går några bussar kvällstid. Vägen till och från Rotskär upplevs av många som rätt otäck när det är mörkt ute.
Lokalen är trång och definitivt inte ändamålsenlig. Ungdomarna klagar högljutt och de som idkar idrott i sporthallen och även deras föräldrar är minst sagt missnöjda med att deras utrymme kraftigt har begränsats. Det är spring på läktarna och det står stojiga, rökande ungdomar i dörren som alla måste passera.
Ordförande i Kultur- och fritid försvarar Träffen med näbbar och klor. Hon som har gått i pension sen ett tag tycker den är "Jättebra för ungdomarna"
En kommun med ca 5000 invånare i centrala delen ska ha en fritidsgård som fungerar. Den ska ligga centralt och den ska vara utformad så att det går att bedriva meningsfull verksamhet i den och inte bara vara ett hänga-ställe.

I vår vision är det dessutom inte en ren fritidsgård utan ett Allaktivitetshus som samlar människor över generationsgränserna.
Gamla Bowlers är perfekt för ändamålet! Mitt i centrum och inga grannar precis bredvid. Fräscha och rätt nybyggda lokaler som har en möjlighet att tillgodose en mängd olika behov.

Ungdomarna i Älvkarleby kommun förtjänar att bli satsade på och kommunen har allt att vinna på att göra det. Många av våra ungdomar är idag rätt stökiga och kriminalitet och droger blir vanligare och vanligare. Skadegörelsen i hyreshusen, busskurer och skolor kostar en massa pengar och våra äldre känner en oro för att vistas ute.

Nu är en restaurang på G och det ser jag som något positivt. Även om jag ser svårigheten med att skriva ett kontrakt med en krögare som tror att grannen i huset ska vara ett fastighetsbolag. Det andra som oroar mig rejält är att jag har fått hintar om att det handlar om en Kinakrog. Inget fel på Kinakrogar i sig, men snälla.. Måste inte en kommun med en begränsad centrumbild fundera lite extra vad man vill med centrum? I Skutskärs centrum har vi en Kinakrog, två pizzerior, en korvmoj och en Sibylla. Är ytterligare en Kines vad Skutskär behöver? Bara för att huset har stått tomt länge och kostat Älvkarlebyhus 800 000 kronor/år?
Kalla mig fördomsfull om ni vill men det är inte det det handlar om just nu och här.

Andra halvan av huset planerar Älvkarlebyhus att ta själva! Det ska alltså flyttas in en verksamhet som enbart vänder sig till de kommuninvånare som nyttjar det kommunala fastighetsbolagets tjänster. Mitt i centrum ska en verksamhet ta plats som inte gynnar mer än en del av befolkningen.

Denna kommun saknar visioner, den saknar mod och den saknar lust att se vad befolkningen efterfrågar och behöver.

Stoppa detta stolleprov innan det är försent!

måndag 23 mars 2009

Till alla krokusar runt om

Om vårens tvekan

Det stod väl en krokus i backen och lös.
Och jag blev så glad och varm så jag frös.

Då kom väl en ombudsman, snygg och sympatisk
och sa att han var socialdemokratisk.

Till krokusen sa han: "Här står du och lyser.
Men det gör du fel. Jag ser att du fryser.

Gå genast och göm dig igen under löven!
Och fort ska det gå. För jag fryser om röven!"

Och krokusen hopslog sin solgula blomma,
för krokusar är, som ni vet, rätt så fromma.

Jag sa, ganska ilsket: "Vad tar du dig till?
Låt krokusar blomma som krokusar vill!"

"Du är", sa han värdigt, "politiskt naiv.
Vad vet väl en krokus om krokusars liv?

En gräsrot kan aldrig i världen förstå
det myckna som händer på gräsrotsnivå.

Det måste studeras och klassificeras
och stötas och blötas och utvärderas.

Partiet har blommornas bästa i fokus.
Sten Andersson vet vad som passar en krokus."

I påsk verkar backarna trista och tomma.
Min krokus hon tappa visst lusten att blomma.

Tage Danielsson, 4 april 1980

Den här dikten hittade jag på Helene Odenljungs blogg och stal den direkt. Den beskriver rätt precist hur jag känner just nu.
Dels är jag otroligt trött på den socialdemokratiska dominansen i vår kommun. Egen majoritet i alla mandatperioder utom tre sedan 1919. Inget intresse av att låta krokusarna blomma som de vill och ibland verkar det som om partiet inte vill att de ska blomma alls.
Dels har jag kommit till en slags plågsam insikt att partiets bästa inte verkar kunna förenas med krokusarnas bästa. Eller tvärs om.

En nomineringsprocess är tydligen det hetaste projekt som ett parti kan ägna sig åt och ingen verkar kunna bli nöjd. Uppenbarligen är jag alldeles för naiv för att ingå i en valberedning eftersom jag tror att om vi kan hitta en effektiv och bra fungerande organisation så kommer det att gynna alla. Ingen väljs bort av personliga skäl utan för att ett nytt och annorlunda synsätt gör att någon annan passar bättre.

Och jag min idiot tror att det är så enkelt. No hard feelings eftersom det är en förändring som måste till för att vässa organisationen. Jo hej du!

Telefonsamtal kors och tvärs. Ilsket stampande med foten. Gör du så där så lämnar jag. Välj dina strider. Är det nödvändigt nu? Blir det bättre? Vi kan inte läcka energi på en sådan sak nu. Vi väntar och förankrar ordentligt.

Mina barn brukar säga att jag ligger fem år före i mitt tänk vad gäller en massa olika saker. Det har jag fått bekräftat flera gånger då mina motioner från tidigt 2000-tal nu börjar dyka upp som genomförda. De som avslogs med ett skratt och huvudskakning.
Kanske är det likadant nu. Jag ser helt enkelt inte det andra ser och som föder deras oro. Samtidigt ser jag sådant som andra inte ser och som jag bedömmer som nödvändigt. Vet inte om det är sant, men nog tusan känns det som om jag inte är i fas helt enkelt.

Risken är stor att jag tappar lusten att blomma.

söndag 22 mars 2009

Födelsedagsfirande och fest

Det blev för svårt att blanda fest och Gaza i samma blogginlägg, så det får bli två i stället.
Medan jag befann mig i Uppsala så tog mina barn sig an uppgiften att sanera vårt hem. Det är nästan på den nivån just nu måste jag tillstå. Hundarna hårar och pappershögarna sväller till grotesk storlek. Tvätten svämmar över, tack och lov ren men ändå. Jag tror att jag skulle kunna sälja huset med allt innehåll, lämna över nyckeln och bara gå härifrån. Det enda jag tar med mig är alla saker från när ungarna var små. Märklig känsla men så är det just nu.

Nåväl, ungarna hade gjort ett otroligt bra jobb och det var en befrielse att få komma hem till ett hem som har gått från nivå fem till bara en trea.

Björn hade tråkigt och kände sig klart utmobbad av sina kamrater. Tanken på att tillbringa en lördag med mamma var inte särskilt tilltalande, så han ringde runt utan att få tag på en enda själ av kompisarna.
Det är i dessa kritiska lägen som Facebook kan fylla en så bra funktion. "Annica sitter hemma och dricker vin" Upplyste jag sonen som genast kastade sig på datorn och uppmanade henne att komma hit. Vilket hon också något senare gjorde.

Jag dukade fint med blommor, present och finkaffekopparna. Medan vi väntade hem födelsedagsbarnet från jobbet tog vi en drink och hade riktigt trevligt.
Vi pratade om en massa saker som faktiskt kan diskuteras när man umgås med någon man aldrig har snackat riktigt ordentligt med. Annica och jag läser varandras bloggar och är vänner på Facebook. Vi bor inte så långt från varandra, hejar men umgås inte.
Det gjorde vi nu.
Göran kom hem 22.30 och festen kunde då börja ordentligt. Vi hade riktigt trevligt och jag blev trist medveten om hur svårt det är att skratta utan att se helt grotesk ut, när halva ansiktet är förlamat. det är också svårt att blinka manuellt med ett mascaramålat öga. Tack och lov har jag en viss distans till mig själv och mitt utseende så jag kan skratta åt eländet.
Halv fyra insåg jag att det var dags att snacka med kudden.

Jag märker nu att jag inte är 20 år längre, att den sista drinken borde avstås och att halv fyra är några timmar för sent. Bakfull blir jag inte längre efter att jag slutade röka för 15 år sen, men kroppen vill ändå göra mig uppmärksam på vissa förändringar i sättet att klara av en fest.
Jag väljer dock att ge fan i att lyssna på den och försöker få den att inse att idag är inte människor gamla för att de har fyllt 50. Basta!

Hjälp Rädda Barnen att rädda barnen

Jag åkte tidigt till Tierp i går morse för att tillsammans med Bo, kassören i RB, åka till Uppsala och distriktets årsmöte för Rädda Barnen. Det var mycket folk och jag såg snabbt att 95% var kvinnor. Samma sak har jag noterat när jag har varit med på saker som ECPAT anordnar. Nästan uteslutande kvinnor där med. Vad beror detta på? Att kvinnor skulle ha en större empatisk förmåga låter inte riktigt troligt, men kanske det är så att kvinnor gör något av sin empati i större utsträckning än vad männen gör.

Vi fick via ett bildspel, följa med runt på gatorna i Gaza och besöka några av Rädda Barnens kontor. Den jämförelsen som vi fick med oss var att tänka oss Stockholms läns befolkning, eller 1,4 miljoner människor, instängda på en yta stor som en tredjedel av Öland. Ölandsbron avstängd och mineringar runt brofästet. En mur på landsidan och krigsskepp bevakandes kusten så att ingen kunde ta sig ut.
Rädda Barnen arbetar mycket med att i detta kaos skapa struktur och vardag. De har gjort barnsäkra platser genom att röja bort vapen och minor, satt upp färgglada väggar -typ partytält- och låter barn leka där. Allt i syfte att ge barnen en stund av flykt från krig och elände.
Det här är ett arbete som pågår i flera krigshärjade länder och där RB låter barnen få vara just barn. Hjälparbete är så otroligt mycket mer än matleveranser och filtar.

Vi fick också se bilder på ofattbara miljöer där barnen lever. Hängande elledningar kors och tvärs, hål i väggar och gator efter bomber och en fulhet som kändes mer än overklig.


Jag är väldigt stolt och glad att jag lyssnade på radion den där dagen för tre år sedan när jag satt i bilen på väg ner till Uppsala. De hade då ett inslag om RB i Tierp som då fyllde 40 år och hade haft samma ordförande hela tiden. Folkpartiet hade gjort en dåligt valresultat och jag hade i och med det möjlighet att engagera mig utanför politiken. Rädda Barnen var ett utmärkt ställe tyckte jag att lägga energi på. Idag är jag sekreterare i styrelsen i Tierp och vi har en hel del uppslag på hur vi ska göra för att bli fler. Rädda Barnen behöver allt stöd från medlemmar och andra givare för att kunna göra det de faktiskt är otroligt duktiga på. Nämligen att rädda barnen.
Bli medlem du med.