Jag visste det

Sedan 10 januari 2008 har jag haft ont, väldigt ont av mitt diskbråck. När det i mars konstaterades att det var ett diskbråck så sa ortopeden i Gävle att det satt på ett sånt ställe att det var nästan omöjligt att operera. En annan läkare jag träffade i Gävle sa att det förmodligen var psykosomatiskt för han tyckte inte att jag var tillräckligt glad. Han frågade om jag ville träffa en psykiatriker i stället!?

Sen det besöket har jag vägrat att gå tillbaka till Gävle och har istället tjatat på min husläkare att skicka en remiss till Akademiska i Uppsala. Det var ingen idé fick jag veta, för de skulle säga samma som i Gävle.
För någon månad sen gjorde jag ett nytt försök med en ny läkare och se,,han nappade och skrev remissen!

Så idag var det dags att träffa en ortoped i Uppsala. En stor skärm visade mitt bäcken och nedersta kotor och man blir ju lätt fascinerad över att få kika in i sig själv så där.
- Du har ett riktigt stort diskbråck här sa han och pekade. Och här har du ett litet som förmodligen ger en del smärtpåverkan, sa han och pekade igen.
- Så det är inte psykosomatiskt då, frågade jag trots att jag visste svaret. Läkaren tittade förvånat på mig, och påpekade att den typen av skador aldrig syntes på en datorskärm.
- I Gävle säger de att det inte går att operera, sa jag och fick återigen en blick.
- Varför skulle inte det gå? Det här suger vi lätt ut, fick jag till svar.

Så nu står jag på väntelista för en operation och den kan bli när som helst. Ingen operation är riskfri men jag är ändå väldigt nöjd.