Till alla krokusar runt om

Om vårens tvekan

Det stod väl en krokus i backen och lös.
Och jag blev så glad och varm så jag frös.

Då kom väl en ombudsman, snygg och sympatisk
och sa att han var socialdemokratisk.

Till krokusen sa han: "Här står du och lyser.
Men det gör du fel. Jag ser att du fryser.

Gå genast och göm dig igen under löven!
Och fort ska det gå. För jag fryser om röven!"

Och krokusen hopslog sin solgula blomma,
för krokusar är, som ni vet, rätt så fromma.

Jag sa, ganska ilsket: "Vad tar du dig till?
Låt krokusar blomma som krokusar vill!"

"Du är", sa han värdigt, "politiskt naiv.
Vad vet väl en krokus om krokusars liv?

En gräsrot kan aldrig i världen förstå
det myckna som händer på gräsrotsnivå.

Det måste studeras och klassificeras
och stötas och blötas och utvärderas.

Partiet har blommornas bästa i fokus.
Sten Andersson vet vad som passar en krokus."

I påsk verkar backarna trista och tomma.
Min krokus hon tappa visst lusten att blomma.

Tage Danielsson, 4 april 1980

Den här dikten hittade jag på Helene Odenljungs blogg och stal den direkt. Den beskriver rätt precist hur jag känner just nu.
Dels är jag otroligt trött på den socialdemokratiska dominansen i vår kommun. Egen majoritet i alla mandatperioder utom tre sedan 1919. Inget intresse av att låta krokusarna blomma som de vill och ibland verkar det som om partiet inte vill att de ska blomma alls.
Dels har jag kommit till en slags plågsam insikt att partiets bästa inte verkar kunna förenas med krokusarnas bästa. Eller tvärs om.

En nomineringsprocess är tydligen det hetaste projekt som ett parti kan ägna sig åt och ingen verkar kunna bli nöjd. Uppenbarligen är jag alldeles för naiv för att ingå i en valberedning eftersom jag tror att om vi kan hitta en effektiv och bra fungerande organisation så kommer det att gynna alla. Ingen väljs bort av personliga skäl utan för att ett nytt och annorlunda synsätt gör att någon annan passar bättre.

Och jag min idiot tror att det är så enkelt. No hard feelings eftersom det är en förändring som måste till för att vässa organisationen. Jo hej du!

Telefonsamtal kors och tvärs. Ilsket stampande med foten. Gör du så där så lämnar jag. Välj dina strider. Är det nödvändigt nu? Blir det bättre? Vi kan inte läcka energi på en sådan sak nu. Vi väntar och förankrar ordentligt.

Mina barn brukar säga att jag ligger fem år före i mitt tänk vad gäller en massa olika saker. Det har jag fått bekräftat flera gånger då mina motioner från tidigt 2000-tal nu börjar dyka upp som genomförda. De som avslogs med ett skratt och huvudskakning.
Kanske är det likadant nu. Jag ser helt enkelt inte det andra ser och som föder deras oro. Samtidigt ser jag sådant som andra inte ser och som jag bedömmer som nödvändigt. Vet inte om det är sant, men nog tusan känns det som om jag inte är i fas helt enkelt.

Risken är stor att jag tappar lusten att blomma.