Min älskade farfar, 128 år idag

Idag hade min älskade farfar fyllt 128 år om han hade levt. Det är inte särskilt troligt att han hade gjort det, men ändå.
Farfar dog redan 1968. Då var han 87 år och jag bara 10. Fortfarande kan jag bli skitarg på honom för att han inte kunde stanna åtminstone 5 år till. Gärna 10 om man nu får önska något.
Det hade varit så underbart att vara lite mer än ett barn, få ha honom nära mig som lite mer vuxen. Han var så underbar min farfar och vi stod varandra så himla nära. Mamma sa alltid att det var jag och min tre år äldre syster som lyckades "knäppa upp" farfar. Få honom så där mjuk i ansiktet som en farfar ska vara i umgänget med sina barnbarn.

Jag undrar vad farfar tycker om att jag bloggar om honom och vad han tycker om datorer. Farfar var Fabrikör Nylund och hade ett tryckeri. Stort hus i Saltsjöbaden och en hoppbacke döpt efter sig där.Farfar blev hedersmedlem i DIF och var med och startade Sällskapet gamla Djurgårdare. (Farfar står tvåa från höger)1956 fick han sällskapets guldplakett. Han var inte bara backhoppare utan seglade också. Men framför allt var han min farfar.

Jag minns hans skarpa näsa, hans käpp och hans basker. När han kom in till oss i stan hade han alltid en påse kakor med sig. Men hemma åt han alltid Wasa sportknäcke.
Tyvärr minns jag också hans begravning. Jag minns precis vad jag hade på mig och att pappa grät.

Grattis på födelsedagen farfar. Jag kommer alltid att älska dig.