fredag 20 mars 2009

Jahaja...Ansiktsförlamning

Är det inte själva den? Jag har sagt det förut och jag säger det igen...Jag känner mig som en gammal bil. När det börjar rasa så rasar allt. Nu ska jag väl iofs vara glad att det förmodligen inte handlar om en propp i hjärnan utan om en ansiktsförlamning.
Googlar på ordet och läser att ca 3000 personer drabbas varje år och oftast helt utan synlig anledning. Det kan bero på en tumör eller en virusinfektion typ Borrelia men väldigt många saknar orsak. Det står även att lindrigare symtom går över på 6 veckor till 6 månader. Forskare i Lund och Uppsala har sett att kortisonbehandling har bästa effekten.
Jag pratade med min nya husläkare i Skutskär och han såg att det redan har gått iväg en remiss till ögon på Akademiska då stroke-enheten inte trodde detta var ett fall för dem.
Värken i höfterna har börjat avta så smått så det handlar väl om att summan av problem är konstant. Så länge det är så får man väl ändå vara nöjd. Men gammal känner jag mig lika fullt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar