Öråd, oråd eller onåd?

I krig och kärlek ska visst allt vara tillåtet har jag hört. Undrar om det gäller politiken också?
Valberedningen som jag har ingått i inför länsförbundets årsmöte har idag avslutat sitt arbete och fått både ris och ros för utfört arbete. Att ingå i en valberedning är ett djävla hundgöra och hur du än vänder dig är rumpan bak.
Jag anses vara ganska bråkig och det är ingen skön vetskap att det är så. Varför jag säger så är för att det är så lätt att avfärda en bråkig människa. "Jaja..Det vet vi ju hur Ann-Cathrin är. Hon ska alltid bråka!"
Visst, jag är inte smidigheten själv. Diplomati är inte min starka sida men att samarbeta och göra det som är bra för kommunen, föreningen, familjen utan att alltid sätta mitt väl och ve i första rummet det kan jag.
Att vara rak och vilja diskutera grundligt, att tro att andra är ärliga och därför våga vara öppen kan så himla lätt anses vara bråkighet.

I år har jag gjort ett skitdåligt arbete i valberedningen och tyvärr tror jag att det beror på att jag var för naiv. De positiva idéer som kom upp på första mötet visade sig inte hålla hela vägen fram. Det handlade till sist ändå bara om vem som kliar vems rygg. Precis som på Robinson's öråd. Bilda pakter och håll dig kvar en vecka till.

Efter många samtal med människor började jag ana oråd. Något annat ligger bakom tankarna om vem som ska sitta var. Jag grävde vidare, ställde frågor, försökte påtala att ett tankefel gjorts och simsalabim....Jag hamnade i onåd.

Fula slängar, direkta lögner och till slut en uppsträckning som om jag var en dum liten skolflicka. " På vems uppdrag sa du det du sa?" "Det var ditt fel att det blev som det blev" "Sitter man i en valberedning ska man vara lojal"

Sorry gubbar och ni kvinnor som använder er av härskartekniker, det biter inte på mig. Det sättet ni agerar på säger mer om er än om mig. En dag får ni all skit tillbaka i knäet.

Och kalla mig inte bråkig för att jag har kvaliteter som ni gärna skulle vilja ha själva. Jag somnar gott på kvällen. Gör ni?