Sd vs Sr

Sd avslöjas med fingrarna i, inte kakburken men väl i fel väska. Sr har genom sitt program Kaliber infiltrerat Sverigedemokraterna och spelat in vad som egentligen sägs i partiet. Det som inte är tänkt ska läcka utanför den stängda dörren och det som inte är tänkt att aningslösa väljare ska höra.
Utåt vill Sd framstå som rekorderliga svenskar som värnar det svenska folkhemmet, svenska traditioner och svenska krusbär. Hur gulligt och oskyldigt som helst. Välfriserade och välklädda män och kvinnor som ler rart.
Bakom fasaden och den stängda dörren är de precis så fula och så mycket klädda i brunskjorta som många av oss, de allra flesta i Sverige faktiskt, redan vet om.
Det har nu avslöjats av modiga journalister på Sveriges Radio. Den ena kvinnliga journalisten avslöjades som reporter på en färja och fick sin inspelningsutrustning stulen och sin hytt genomsökt. Övervakningskamror på båten visar hur Louise Erixon, ordförande i Sd's ungdomsförbund i Gävleborg, lämnar hytten med en ryggsäck, försvinner ut på däck och kommer tillbaka utan ryggsäck.

Nu lever förstås Sd och dess anhägare en hel djävul om att Sr minsann är vänstervridet och att det är olagligt att avlyssna utan tillstånd.
Själv har jag svårt att se skillnad på detta och det moderaterna utsattes för i valrörelsen 2002. Då när Janne Josefsson gick runt i valstugorna med dold mikrofon.
Moderaterna gjorde sitt absolut sämsta val på åratal.

Partier som aspirerar på kommunfullmäktige-, riksdags- och Europaparlamentssplatser och som inte upplevs som särskilt transperenta får nog räkna med att granskas. Ibland lite tuffare än andra.
Om nu inget olämpligt kunde tänkas finnas på de inspelade banden, varför åkte de så snabbt i havet?
Sverigedemokraterna är ett minst sagt grumligt parti. De talar med kluven tunga och de har en syn på människor och en syn på demokrati som förskräcker.
Låt oss slippa dem i våra politiska rum.