Mitt parti sviker barnen

Det är inte alltid partiet och jag har samma uppfattning i olika frågor, oftast men inte alltid. Idag var en sådan dag och jag är faktiskt riktigt besviken och förbannad.
Jag har lämnat in tre stycken motioner till vårt landsmöte i Växjö senare i november och två av dem berör barn. Den ena handlar om att kommuner inte ska ha rätt att stänga av barn om vårdnadshavaren brister i sitt vuxenansvar att betala avgiften till förskolan.
Den frågan lyfte jag till barn- och utbildningsnämnden i Älvkarleby kommun redan 1998 och blev raskt idiotförklarad. Under ett års tid lyckades jag hålla liv i frågan och den blev verkligen en riktig surdeg. Till varje sammanträde hade jag med nytt material och nya uppgifter och fick på så vis till slut med mig de från början avogt inställda s-ledamöterna. Inte för att de ledsnade utanför att de faktiskt höll med mig om det riktiga i att hålla barnen utan ansvar i frågan.
Tyvärr hade de sedan inte samma framgång med sina kamrater i fullmäktigegruppen, så motionen avslogs lik förbannat i fullmäktige.

När jag läste partistyrelsens avslagsformulering förstod jag med sorg i hjärtat att mina liberala kollegor inte står ett enda steg mer på barnens sida än socialdemokraterna i Älvkarleby gjorde 1998. Idag på Uppsala läns minilandsmöte upptäckte jag tyvärr att ps åsikter delas av FP-isterna i länet.
Argument som att ”kommunerna måste ges möjlighet att kräva in pengar” och det värsta av allt ”föräldrar kan sätta det i system att inte betala avgiften om inte barnen stängs av” ger mig lust att kräkas.
Någon tyckte till och med att det ibland var ett problem med att inte barnfamiljer vräks eftersom det minskar betalningsviljan.
Samma gamla skitargument som det tog mig ett drygt år att få ut ur sossarnas medvetande för tio år sedan. Folkpartiet i Uppsala län och i partistyrelsen har inte kommit ett steg längre.
De har inga problem med att låta tvååringar vara hemma från förskolan för att mamma och pappa inte har betalat avgiften. Vad ska tvååringen göra? Sitta med när räkningarna betalas för att kolla att dagisfakturan kommer med? Säga ”Ni har väl betalat räkningen så att jag får gå och leka med mina kompisar i morgon?”
Nej, barnet kan inte göra ett enda dugg åt saken! Men det är barnet som får betala priset för föräldrarnas slarv. Det har inte kommunpolitikerna i 80% av landets kommuner något som helst problem med.
Att det inte handlar om så många barn som stängs av är ingen förmildrande omständighet. Det räcker med att ett enda barn drabbas, så är det ett brott mot barnkonventionen om att barns bästa ska sättas i främsta rummet.
Och om det nu inte är så många barn då,,,,varför kan man då inte lösa det på annat sätt? Javisst ja,,, då kommer ju fler föräldrar att strunta i att betala! Så sa de ju, mina liberala vänner.
Det handlar givetvis att byta ett sätt att driva in pengar mot ett annat. Inte sluta med att driva in dem. Men kommunpolitikerna har hittat ett enkelt och effektivt sätt att få in sina kulor. Att det kan driva en familj rakt ut i kalla helvetet har man inte så mycket till övers för.
En familj som förlorar sin förskoleplats står inte längre till arbetsmarknadens förfogande om den är arbetslös och lyfter a-kassa. Det innebär att den redan idag hårt drabbade familjen, för jag delar inte mina kollegors syn på att detta är föräldrar som struntar i att betala även om de kan, förlorar sin inkomst via a-kassan.
En extra drivkraft att betala tycker den ekonomiskt lagda kommunpolitikern och ser lite glad ut. Nu blir inte barnet avstängt så länge!

Vad kommunpolitikern inte ser, inte rikspolitikern heller för den delen, är helheten. De ser obetalda avgifter till förskola eller skolbarnomsorg och tyvärr verkar de också se slarviga föräldrar med hyfsad ekonomi. De ser föräldrar som kommer att utnyttja systemet om barnet plockas bort som gisslan i detta vuxendrama. Jag skäms över den inställningen.
De ser inte att familjen har ett problem när de vuxna inte tar sitt ansvar. Problemet kan vara av ekonomisk art men det är inte säkert. Problemet kan vara brister i föräldrarollen och det är inte säkert att de föräldrarna orkar/törs be om hjälp med eller så ser de dem inte helt enkelt. Att inte betala kan vara ett symtom på något mer och kanske värre än att det inte finns pengar.
Att i det läget blunda och skicka hem barnet tillsammans med en förälder som inte fungerar fullt ut kan bli hur fel som helst. Ett riktigt otäckt scenario är där föräldern låter sin frustration över att inte ha råd med platsen och därmed inte kunna gå till jobbet eller förlora sin a-kassa, gå ut över barnet på något vis.

Låt personalen på förskolan få arbeta vidare med barnen utan att behöva fundera på om avgiften är betald eller inte. Låt sen personal från socialförvaltningen ta hand om föräldrarna. ” Vi ser att ni har ett problem. Vad kan vi hjälpa er med?” Många gånger kan hotet om Soc vara större än kronofogden.

Vi sviker barnen och vi bryter mot barnkonventionen om att sätta barnets bästa i främsta rummet i 80% av Sveriges kommuner. Och mina partikollegor har inga som helst problem med det. Jag skäms!