fredag 7 mars 2014

Kommunikationens sköna konst

Att kommunicera är verkligen inte lätt. Det är inte bara vad du säger som har betydelse, utan även hur du säger det. Jag har otaliga gånger fått förklara mig en gång till. Det händer ofta att jag blir sittandes med hakan långt ner på bröstet helt förundrad över att folk verkar ha hört mig säga något helt annat än det jag själv hörde mig säga.
Vems är ansvaret för att samtalet leder till att bägge parter skiljs med samma syn på vad som har sagts? Själv tycker jag att jag under åren har lärt mig att jag ofta missförstås och därmed verkligen försöker att vara tydlig, men ofta är det helt förgjort. Som om folk vill att det jag säger ska vara elakt, dumt och korkat. Inte helt sällan har någon utomstående hört mig säga samma sak som jag tycker att jag sa, medan den som känner mig har hör något annat.

Ett lysande exempel är senaste sammanträdet med Kollektivtrafiknämnden. Efter att ha hört flera av ledamöterna nästan krampaktigt försöka hitta möjliga rabatter och undantag för den och den gruppen så begärde jag ordet. Jag sa att vi alla riskerar att fastna i rabatträsket istället för att vara stolta och glada över det mycket bra beslut om nytt biljett och zonsystem som vi har tagit. Jag kritiserade alla partier och betonade alla särskilt. Flera sa efteråt att mitt inlägg varit bra och uppfriskande.
Senare kom en debattartikel i UNT där ledamöter från S, V och MP bla skriver "Tillråga på allt riktade just Folkpartiets representant i nämnden ett hårt inlägg mot oss rödgröna om hur fel det är med rabatter för olika grupper!" Sånt agerande gör mig både förbannad, ledsen och förvånad.

Att män och kvinnor har olika sätt att kommunicera på är känt sen mycket lång tid.
För många år sedan satt jag och diskuterade just detta med några kvinnor och män. Den ena mannen berättade att de sedan en tid tillbaka hade problem med möss på deras vind. Just den här morgonen hade hustrun sagt när de åt frukost " Leif, hör du mössen på vinden?" Han visste, efter ett långt äktenskap, att frun egentligen sa "Leif, nu får du ta mig fan göra något åt mössen på vinden!" Men det var morgonkaffe han drack och han skulle iväg på ett möte så han svarade "Ja" Ett korrekt svar på en rakt ställd fråga, men det var inte det frun hade menat. Leif gick till mötet med lite dåligt samvete och förmodligen var frun inte helt glad åt sin slöa make den dagen.

Vem har ansvaret för att de inte var helt nöjda med samtalets utfall? Varför talar vi inte klarspråk utan lindar in saker i ord som vi sen förväntar oss att lyssnaren ska tolka på ett korrekt sätt?
I det här fallet visste ju Leif vad frun sa, men orkade inte bry sig just då. Kunde han inte ha sagt "Jag hör och jag lovar att ta hand om det när jag kommer hem"

Ja, vad säger frun egentligen? För mig är det glasklart. Både frun och mannen har rätt. Jag tycker det var tur för dem båda att hon inte sa "Har de ägg så köp sex" Det hade kunnat bli riktigt rörigt ;-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar