Det mal oroligt i min mage. Inte för att jag åt dåliga räkor i går utan för att i kväll ska Älvkarleby ha kommunfullmäktige.
Två eller kanske tre ärenden kommer att ställa stora krav på mig som talare. Ska jag få de andra med mig eller mot mig? Ibland är jag så starkt engagerad i en fråga att jag höjer rösten för att försäkra mig om att de andra hör. Följden brukar bli att de stänger öronen för att jag kommer dem för nära.
Filmen som Ungdomsnätverket i Tierp har gjort och som jag och ett stort antal vuxna har haft glädjen att få se,ska tydligen även visas i Älvkarleby. Ska de kunna väcka politikerna i Älvkarleby på samma vis som de väckte, inte bara politiker utan en stor del andra vuxna, publiken i Tierp?
Ett av besluten i kväll handlar om det som jag skrev i mitt förra inlägg. Nämligen ombyggnationen av bowlinghuset till kontor för Älvkarlebyhus. Filmen kommer att visas för sent. Gräsklipparna och snöslungorna kommer redan att stå där barn, ungdomar, vuxna, äldre borde ha sin plats när politikerna bänkar sig för filmvisning.
I går fick jag veta att flytten redan är påbörjad. Dvs INNAN det politiska beslutet är fattat. Hade detta skett i ett annat land hade vi fördömt det som diktatur.
Innan vi tar detta beslut ska vi diskutera hur barnkonventionen ska implementeras i de kommunala besluten. Intressant blir att se vilken reaktion jag får när jag hävdar att barnkonventionen inte följs i beslutet om bowlinghuset.
Ord, ord, ord,,,,utan någon vilja att omsätta orden i praktisk handling. Då dyker genast en ekonomisk aspekt upp och då har barnkonventioner och annat inte ett dugg att sätta emot de styrande i Älvkarleby.
Motionen från mig om Hälsans stig och hälsovecka som medel för att uppnå folkhälsomålen avslås med hänvisning till bristande ekonomi och andra resurser. Jag suckar djupt och inser att jag inte har ett dugg att göra i den här kommunen. Den är verkligen inte bra för min hälsa.
Vi inleder ikväll fullmäktige med en allmänpolitisk debatt. Mitt inledningsanförande kommer att låta så här;
Ni förstår inte varför jag inte pratar,
fast ni skar ut min tunga,,,
Ni förstår inte varför jag inte ler,
fast ni brände sönder mina läppar,,,
Ni förstår inte varför jag inte ser,
fast ni stack ut mina ögon,,,
Ni förstår inte varför jag inte lever,
fast ni tog mitt liv,,,
Ni vill inte se ert verk,
som ni har utfört så skickligt,
tillsammans - allihop!
Ni vill inte tro det ni ser,
ni kan inte fatta vad ni gjort,,,
Jag är ert gemensamma verk,
av tystnad, plågor och elakt prat,,,
Jag var inte en som ni,
Jag var bara Jag,,,
Idag är jag ingen!
En dikt som skrevs av en elev i en skola någonstans i Sverige.
onsdag 24 februari 2010
Ska Tierps unga lyckas väcka politikerna i Älvkarleby?
Etiketter:
Barnkonventionen,
bowlinghuset,
folkhälsomål,
Hälsans stig,
Ungdomsnätverket,
Älvkarleby kommun,
Älvkarlebyhus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Lycka till i kväll A-C.
SvaraRadera// Tomas Alm