fredag 11 mars 2011

Haiti

Inför landstigningen på Haiti kände jag mig inte särskilt bekväm. Ett land som drabbats av en fruktansvärd naturkatastrof hade väl annat att tänka på än turister från ett lyxkryssningsfartyg tyckte jag.
Jag har Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin som Facebookvän och hon skrev att "fyll plånboken och handla av Haitiborna, det är den bästa humanitära åtgärden du kan göra" Så det gjorde jag också.
Men Haiti blev en mycket jobbig upplevelse för mig och mina andra kamrater. Bedövande vackert från 14:de däck på fartyget

och otroligt välkomnande.



Nu ska alla veta att just Labadee är en ö som ägs av Royal Caribbean och därför inte är annat än en turistort.
Men ändå,, Efter att vi lagt oss i solstolarna tog jag mig en promenad runt i omgivningen. Den lokala konsten intresserade mig mycket och därför gick jag upp bland försäljarna. Direkt kände jag ett obehag då de nästan attackerade mig. Efter att ha hamnat in i en diskussion om priset vi kommit överens om för ett armband var 7eller 8 dollar och om jag inte skulle följa med för att titta på något som borde intressera mig enormt mycket, blev jag nästan kräkfärdig. Det var mycket obehagligt och jag höjde mina armar och sa med hög röst "Stopp, jag går härifrån nu" fast på engelska förstås :-)
Senare gick vi flera stycken till en annan strand och var då tvungna att passera ett stort antal försäljningsstånd. Vi gick med nedslagna blickar och kände oss djävligt obekväma.
Jag såg i ögonvrån flera saker som jag hade kunnat titta närmare på men det kändes inte möjligt.
Jag tror att vi svenskar inte är riktigt vana vid den här tuffare formen av försäljning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar