Vad var det jag sa!?

Jag gillar inte besserwissrar som så ofta de kan sätter näsan i vädret och konstaterar "Vad var det jag sa!?"
Samtidigt är jag extremtrött på att ofta vara 5-6 år före i ett tänk och bli närmast idiotförklarad för att jag resonerar sååå korkat! När sen de andra har kommit i kapp mig så är det ingen som minns att jag faktiskt för flera år sedan tog upp frågan.

I politiken är det lite enklare att visa på vad som faktiskt sas för flera år sedan, åtminstone om det finns inlämnat som en motion eller interpellation.
Då känner jag en otrolig lust att bara ställa mig upp och ropa "Vad var det JAG SA!!??"

På onsdag har vi kommunfullmäktige och det är samma dag som människor i Sverige kommer att klä sig i lila. Vi gör det för att visa att vi inte accepterar att barn och unga mobbas för sin sexuella läggning så att flera av dem faktiskt tar livet av sig. En del mobbas för att vara bög utan att överhuvudtaget vara det. Att vara kille och vilja umgås med tjejerna i klassen, rida eller vilja dansa balett innebär inte att man är bög.
I vårt samhälle är normen hetrosexualitet. Allt annat är avvikande och onormalt enligt många. Rädslan för att vara bög eller flata är så stor hos många unga att de hellre tar sitt liv än att riskera växa upp som gay. Som ung provar vi oss fram i sexualiteten och jag tror att de allra flesta har erfarenhet av bisexuella lekar.

27 oktober visar vi vårt stöd för våra barn och unga som inte ännu vet, eller redan har förstått var de står sexuellt. Vi visar genom att bära lila att det är helt ok att leva sitt liv som gay.

Vad har nu allt detta med en besserwisser att göra?
I maj 2003 skrev jag följande interpellation:

Interpellation till Barn- och utbildningsnämndens ordförande angående sex- och samlevnadsundervisningen på Rotskär
Att i tonåren komma till insikt med att man har en annan sexuell läggning är för många ungdomar oerhört traumatiskt.
I ett pressmeddelande från RFSL nyligen framgick det tydligt att en stor procent, 37% av tjejerna och 24% av killarna, av HBT-ungdomar – homo - bi och transsexuella - i åldern 16 - 24 år har gjort ett eller flera försök till självmord.
Dålig självkänsla, depressioner och självmordstankar är vanliga och kan ofta härledas direkt till omgivningens negativa reaktioner och känslan av att inte kunna vara öppen med sin läggning.

Skolan har stora möjligheter att hjälpa ungdomar att hitta rätt i sin sexualitet utan skuldkänslor och utan att bli offer för andra elevers och lärares trakasserier och okänslighet.
Insatser i skolan för att bekämpa den heterosexuella normen och homofobin samt att synliggöra HBT-ungdomar som en naturlig del i undervisningen är två exempel där kommunen ofta brister i sitt ansvar.
Samtal med ungdomar på Rotskärsskolan har visat att den sex- och samlevnadsundervisning som sker idag inte på något vis leder i den riktningen.

Folkpartiet Liberalerna vill mot bakgrund av detta veta om barn- och utbildningsnämnden har för avsikt att se över och förändra undervisningen så att dagens ungdomar på ett bättre sätt ges möjlighet att förstå och acceptera sin egen och andra människors sexuella läggning.

Tre år senare skrev jag den här:

Interpellation till Leif Strömberg, ordförande i barn- och utbildningsnämnden och Lars Skytt, kommunstyrelsens ordförande.
För ganska precis tre år sedan skrev jag en interpellation som handlade om skolans sex – och samlevnadsundervisning. Jag efterfrågade hur väl skolan klarade av att låta undervisningen omfatta HBT-personer, d v s homo - bisexuella och transpersoner.
Svaret var då att man nog kunde bli bättre och att du ansåg det bra att jag lyfte upp frågan.

I dagarna har RFSL lämnat en rapport som belyser kommunernas HBT-vänlighet. Älvkarleby hamnar på en till synes hedrande 39:de plats. Tyvärr så beror den höga placeringen inte på att vi i kommunen har vidtagit nödvändiga åtgärder för att uppmärksamma och förbättra situationen för kommuninvånare som tillhör den här gruppen. Tvärtom så får Älvkarleby klart underkänt, 1,0 som är den lägsta poängen, när det gäller kommunens verksamhet. Det har inte förekommit någon utbildning av vare sig politiker eller personal. Vi nämner inte heller diskriminering på grund av sexuell läggning i något av våra många plandokument.

Vi har fått poäng för att det i skolplanen talas om sexuell läggning och homofobi samt att någon HBT-person varit på skolan och själv givit information. Däremot talas det inte i skolplanen om könsidentitet eller om sexualundervisning/sex och samlevnad.

Det som ger kommunen den höga placeringen beror till allra störst del på att det bor rätt många personer som är medlemmar i RFSL samt att vi har ett stort antal par som har ingått partnerskap.
Med andra ord hamnar vi högt i rankingen på grund av att en stor del av kommunens invånare tillhör en grupp som kommunen har liten eller ingen förmåga att förstå deras situation eller kunskap om hur den kan förbättras.

• Jag vill därför få svar på hur du Leif Strömberg tänker agera för att ytterligare förbättra skolans roll när det gäller att öka förståelsen för den egna och andras könsidentitet samt att förbättra undervisningen när det gäller sex och samlevnad.
• Jag vill också veta hur du Lars Skytt tänker agera för att öka kunskapen om HBT-personers situation bland kommunens politiker och personal samt om du tänker förbättra kommunens dokument så att även begrepp som diskriminering på grund av sexuell läggning skrivs in.

Nu, sju år efter att jag skrev den första, ska jag skriva ytterligare en. Är inte det fruktansvärt onödigt arbete det här? Jag känner mig som en jobbig besserwisser.