Min vän är nu borta

Anders somnade in lugnt och stilla 20:40 i dag. Hans bror var hos honom så han var inte ensam.
Ett stort tomrum kommer att uppstå efter den mannen och hela min familj sörjer honom.

Så plötsligt och så oväntat att det är omöjligt att ta in. En dikt som lite grann beskriver min overklighetskänsla är denna

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
och någonting alldeles
oväntat sker.
Världen förändrar sig
varje dag
men ibland blir den sig
aldrig densamma mer.
A Henrikson

Jag lägger till en dikt som jag fick precis nu av en vän

"Jag lyfter årans våta blad ur vattnet efter allra sista aftonrodden över sommarens lugna sjö. Ser hur årans sista vattendroppe tveksamt faller. Sista vattenlinjen tonas ut till ingenting. Sakta driver nu min ekstock in mot höstens kalla stenar. Ingen ser den väg jag färdats, ingen vet i morgon att jag rodde över sjön."
av Ivar Bengtsson

Sov gott Anders, du fattas oss redan