Mångkulturellt nationaldagsfirande

Vad är ett svenskt nationaldagsfirande? Egentligen alltså. I Sandviken har tumultet brutit ut eftersom man där kommer att låta kurdisk och arabisk folkmusik ljuda över publiken i Stadsparken i hela 25 minuter.
Kommentarerna i Arbetarbladet är rekordmånga, och flera av dem skrivs i olika nyanser av brunt.
Självklart vill de inte kallas rasister utan det handlar om,,,Ja vad handlar det om?
"Vi" och "de" används ofta och folk är livrädda för att dessa 25 minuter innebär att invandrarna har tagit "vårt" land i från oss.
Så här ser jag det: Ett land firar sin nationaldag med landets folk. Inte enbart med de som är etniskt rena sen några generationer tillbaka. I Sverige bor det drygt 9 miljoner svenskar. Alla är inte födda i Sverige och alla har inte fått sitt medborgarskap ännu, och en del kommer inte att söka ett heller. Sverige har varit mångkulturellt i många år och då måste det också märkas i landets nationaldagsfirande annars firar vi bara med en del av befolkningen.

En kommentar kommer från Svenne Svensk.
Sommartider (Ej registrerad) skrev: "Varför är det ingen som protesterar mot att det ska framföras musik av Cornelis Vreeswijk? Han var ju född i Holland"

Svenne svarar; Kan det vara svenska våran Cornelis sjunger på? (handlar inte om var folk kommer ifrån)Ja visst är han född i Holland,men jämför inte honom som invandrare.Han har skapat så mycke fin musik.Går ej att jämföras med arabmusik. Är ju inte vacker att lyssna på.

Selektivt invandrartyckande så det stänker om det!
Jazz, blues och Cornelis är ok medan kurdisk och arabisk folkmusik går helt bort. Rör inte våra traditioner, våra visor och vårt allt annat svenskt.
Det är ju himla tur att vi fick hit potatisen från USA så att vi kan äta den färsk till sillen -den hade vi ju själva- och dricka brännvin gjord på potatis och bli så där härligt svenskt fulla som vi blir på våra helgdagar.
Norrmännen har i alla fall den goda smaken att berusa sig på champagne 17 maj.

25 minuter mångfald upprör Sandvikenborna så till den milda grad att de inte bryr sig om att de visar upp sin enfald. Inte nog med att de accepterar holländska visor och amerikansk blues,, de har inga som helst problem med att låta Mamma Mu och Kråkan lära sandvikenbarnen dansa!

Det är klart att det finns många nyanser av brunt i Sandviken och på andra orter runt om i Sverige, men tack och lov är det inte den färgen som de flesta svenskar beskriver landet i. Inte ens i Sandviken.

Några bloggare har kommenterat och jag kan rekommendera Bimbo Boys inlägg och Trollhares. Fler finns att läsa på Knuff