Valvinst i förskott

Det var en i många stycken intressant artikel som stod att läsa i dagens Arbetarblad. Att Lars Skytt skulle avgå var väl ingen överraskning direkt, men artikeln förvånade en del.
Att Socialdemokraterna i Älvkarleby inte ser det som möjligt att förlora valet framgår tydligt då Skytt talar om att hans uppgift efter valet kommer att vara som kommunfullmäktiges ordförande. Även Björn Karlsson meddelar att Skytt kommer att efterträda Irene Strid som ordförande.
Det är inte bara för att jag är oppositionspolitiker som jag reagerar på deras sätt att uttrycka sig, utan även som kommuninvånare och väljare blir jag väldigt uppgiven. I den här kommunen har väljarna ingen egen vilja, ingen betydelse i socialdemokraternas ögon. De gör som de blir tillsagda, något annat är inte möjligt.

Lars Skytt agerar inte särskilt schysst mot det föreslagna första namnet, Inga-Lil Tegelberg. OM (S) vinner valet kliver hon in som kommunalråd. Skytts kommentar till henne är – Hon har väl alla kvalifikationer. Ser inte det som något större problem Ett inte alltför hedersamt uttalande direkt utan det framgår tydligt vad Skytt tycker om sin tilltänkta efterträdare.

Det är inte heller särskilt klädsamt att beklaga sig i en stort uppslagen artikel om att man blir petad när detta har varit klart för alla under hela mandatperioden.

Det ska bli intressant att se vad detta får för resultat i valet. Jag har sett Lars som vår bästa valarbetare då han har gjort ett stort antal tavlor. Det jag och Folkpartiet har reagerat starkast över är den arroganta stil som Lars har. Det är flera gånger som de demokratiska spelreglerna helt har förbigåtts av socialdemokraterna med Lars goda minne.

Att Lars Skytt har haft ett nästan pinsamt tätt samarbete och kompisrelation med moderaterna har inte ökat mitt förtroende för honom direkt. Det gäller att skilja på sina roller och om man nu så till den milda grad uppskattar att gå på hockey, dricka whiskey och synas i olika sammanhang med sin politiska motståndare så ska nog åtminstone en av de båda fundera över om det inte är dags att lämna politiken och dricka whiskey på hockeyn enbart på kompisbasis.

Jag har uppskattat Lars vid de tillfällen han och jag har varit på tu man hand. Det vill säga när vi har kunnat diskutera politik utan att Lars har kännt sig tvungen att spela ett spel inför andra. Vi tycker rätt lika i många frågor har jag märkt, men det har Lars inte velat skylta med utåt, utan har fallit in i rollen som kraftfull motståndare till det som Larsson och Folkpartiet har fört fram.

Jag välkomnar Inga-Lil på första platsen på listan. Jag hoppas och tror att oavsett utgången av valet kommer en hel del att vara annorlunda än vad det är i dag.