tisdag 30 mars 2010

Krakow

Har kommit fram till Krakow efter en minst sagt aventyrlig resa. Eller livlig kanske passar battre. Ingen av de 45 eleverna var intresserade av att sova pa nattaget fran Lund till Berlin.
De sprang i korridoren, tjoade och skrek och vi vuxna fick inte heller en blund i ogonen. Jag slumrade ibland bara. Klockan sex var vi i Berlin och tillbringade tre timmar pa McDonalds innan vi satte oss pa ett inte helt ok tag till Krakow. Resan dit var lika lang som den mellan Lund och Berlin, men tog sex timmar sa lang tid. Vi var ganska slaka nar vi kom till Krakow 45 minuter sena.
Buss till hotellet och sen invaderade vi Kentucky Fried Chicken och at en god middag och drack en kall god ol.
Jag sov innan huvudet hade landat pa kudden.
Snart reser vi till saltgruvorna.

söndag 28 mars 2010

Resan med stort R


Idag bär det av. Yngste sonen och jag reser med Älvboda friskola till Polen och Tyskland för att besöka lägren Auschwitz, Birkenau och saltgruvan i Krakow.


Vi far sen vidare till Berlin och besöker Sachenhaus samt får en guidning i murens spår.
Förutom detta har vi fri tid och det finns flera intressanta mål att besöka. Hinner vi ska Micael och jag åka till Ravensbruck bla.

Älvboda friskola gör den här resan med sina nior för 10:de gången och rektor Johan Sennerfeldt har åkt med varje år. Det gör att det känns tryggt och proffsigt. Det inte Johan vet om historien vad gäller lägren och gruvan är nog inte värt att veta.

Micael har ända sedan äldsta brorsan reste för nio år sedan sett fram emot denna dag. Han är väl insatt i historien även han och verkar vara full av respekt inför vad han ska komma att möta. Han är nog den av våra fyra barn som tycker det är rätt bra att ha mamma med sig. Göran har rest med de andra tre. Mitt diskbråck satte P för min resa för två år sedan. Jag är inte helt ok nu heller och har laddat med värktabletter, men detta är sista chansen att få åka med.

Tyvärr kommer jag bara att kunna blogga om resan om jag springer på ett Internetcafé eller så. De platser vi kommer att bo på har nog inget trådlöst att erbjuda.

Vädret verkar bli helt ok men vi packar ändå ner tjocktröjor, mössor och vantar. Särskilt Auschwitz kan vara äckligt kallt har jag förstått.

Det ska bli en upplevelse av väldigt skiftande slag att göra denna resa och jag tror att jag på något vis kommer att vara en lite annorlunda människa när jag återvänder hem 6/4

lördag 27 mars 2010

Stig Dagerman, Älvkarlebysonen


En stor artikel i Svenska Dagbladet lyfter fram Stig Dagerman och hans storhet.
Som Älvkarlebybo slår det mig att trots att vi har ett Dagermansällskap, ett Dagermanrum och en hel dag till minne av vad Stig Dagerman stod för i sitt skrivande, nämligen värnandet av det fria ordet, så är nog Dagerman mer känd i Frankrike än vad han är i Älvkarleby.
Jag menar då inte att han var, utan vem eller vad han var. Jag undrar hur många i Älvkarleby som har läst honom eller som vet mer om honom än att han växte upp hos sina farföräldrar och sen tog livet av sig vid 31 års ålder.

När Jean Marie Gustave Le Clezio mottog Dagermanpriset 2008, bara två månader innan han återvände till Sverige för att ta emot Nobelpriset, satt jag på en av de främre bänkarna i Älvkarleby kyrka och lyssnade med lätt ståpäls på armarna nästan hela tiden. Han talade då om Dagerman med en värme och vördnad som verkligen berörde. Le Clezio beskrev honom som en otrolig inspirationskälla och berättade vad Dagerman har betytt för honom i hans skrivande.

Det är stort, mycket stort att den mannen som föddes i en utdragssoffa i en stuga vid Dalälvens kant i Älvkarleby har betytt så mycket för en fransman, uppvuxen i Sydafrika, att denne man så småningom fick motta Nobelpriset i litteratur. Förutom det ärevördiga Dagermanpriset förstås.

Jag önskar att Stig Dagermans böcker fanns i var mans bokhylla i Älvkarleby. Att alla våra skolbarn fick läsa dagsedlar, dikter och böcker av bygdens son. Att inte fransmän och amerikanare var mer förtrogna med vem och vad Stig Dagerman var än vad vi i Älvkarleby är.

I artikeln jag bloggar om har Göran Greider tagit ut tre av hans favoriter. En av dem är också min, nämligen den här;
Varning för hunden!
Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.
Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.
Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars så köper de valar,
fruktar herr Åleby.
Något måste beslutas:
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant.
(5 november 1954)

Tokmoderaten: LITE MER RUSSIN TILL RUSSINEN

Tokmoderaten: LITE MER RUSSIN TILL RUSSINEN Ett underhållande och klokt inlägg. Klart läsvärt!

Tredje skattesänkningen för pensionärerna


I dag presenteras alliansregeringens tredje skattesänkning för pensionärerna under mandatperioden. På flera bloggar runt om i landet kan vi läsa om vad det innebär för landets pensionärer att Sverige styrs av en alliansregering och inte en rödgrön .pratregering
Kent Persson kommenterar Tomas Östros debattartikel i Svd på ett lysande sätt.
Att bara tala illa om motståndarnas politik vinner inga val och när Östros talar om skattepopulism så måste han väl ändå mena att skatten för löntagare ska höjas så att pensionärernas skatt blir på samma nivå som löntagarnas. Om det förhåller sig på det viset eller ej verkar det som att vi får fortsätta gissa om.
Medan de rödgröna pratar på så agerar regeringen och verkställer politik på område efter område. Låt oss fortsätta att ha det på det viset.

Bjästa har problem

Läser i Expressen om att skolchefen i Bjästa, Anders Fager, anser att den våldtagna flickan Linneas mamma agerade för starkt och för mycket och därmed förvärrade situationen för sin dotter.
Expressen tillhör inte den tidning som jag har högst förtroende för och vill därför höja ett varningens finger för att allt inte är rätt citerat.
Men om nu det är en korrekt artikel så är det ett fullständigt horribelt uttalande. Det skolan, enligt artikeln, verkar ha fokuserat på är att förbjuda ungdomarna att trakassera Linnea. Att plocka in elever efter en kastad kommentar, en gest eller blick är inte vad jag kallar att göra allt som står i ens makt att komma till rätta med ett problem, ett beteende som håller på att förgöra en skola och ett litet samhälle.
Vi talar om värdegrundsarbete och samtal i grupper om det som har hänt, varför det hände och hur ett samhälle kan se ut om inte den här sortens beteende kraftfullt stoppas. Då menar jag inte själva våldtäkten utan det som kom efter den. Allt prat och ryktesspridning och våldet mot Linnea på nätet.
Ungdomarna och även de vuxna i Bjästa har gått in i ett pöbelbeteende som vilken normal människa som helst som betraktar det utifrån kan se och förstå. Däremot är det nog mycket lätt att ryckas med i det om ingen tar tag och sätter stopp.

Det var skolans uppgift och där har de brustit å det grövsta. Skolchefen väljer dock att skylla på Linneas mamma. Om artikeln är korrekt anser jag att Fager och Kempe tillsammans ska ägna resten av sin tid åt att sitta på bänken och mata duvor. I skolan och i kyrkan har de inget mer att göra

torsdag 25 mars 2010

Kontorsstolar och semlor

Tog ett ovanligt tidigt tåg till jobbet i dag. Ja, tåget gick i vanligt tid men det är ovanligt att jag sitter på det. Jag vaknade och kände mig pigg så det fanns ingen anledning att ligga kvar i sängen och vänta på att klockan skulle ringa.
Det fins en hel del saker att ta tag i på jobbet så den enda nackdelen med att komma tidigare än vanligt är att jag nu får sitta på min vidriga kontorsstol en timme längre än jag brukar. Stolen får min rygg att protestera högljutt och därför har jag nu ringt runt till olika tänkbara ställen för att tigga till mig en vettig stol. Landstinget ligger bra till tycker jag. Rädda Barnen har tyvärr inga ekonomiska möjligheter att se till att kontoret har en vettig stol för personal med diskbråck.

Kan också meddela att idag fick förståndet besegra begäret. Semlan står kvar på konditoriet och jag bytte ut den mot ett piller mot urinvägsinfektion till kaffet i stället. Garanterat inte lika gott men bättre för min kropp.

onsdag 24 mars 2010

Dubbelt offer

Kvällens Uppdrag Granskning var en riktigt otäck historia.
Inte bara en, utan två unga flickor anmäler en kille för våldtäkt vid två olika tillfällen, och bägge anklagas sen av ett helt samhälle för att ljuga. Detta trots att pojken i ett förhör erkänner våldtäkt och beskriver den på samma sätt som flickan. Den ena tösen tvingas bort från sin familj och sina fåtal vänner som hon har kvar och när hon snart börjar på gymnasiet är inte längre kommunen intresserad av att betala för hennes skolgång.

Vi ser i programmet en rektor som inte verkar ha någon som helst förankring i dagens samhälle. Hennes tal om att hålla sig neutral, som även skolans ansvariga för elevfrågor envist upprepar, för tankarna till andra världskriget när vi svenskar fegt hukade i busken och hänvisade till att vi var neutrala allt medan tågen med vapen och fångar tuffade genom Sverige.
Rektor kände tydligen heller inte till att dagens ungdomar håller till på en gigantisk arena som kallas Internet, och för att hänga med måste inte bara föräldrar utan även skolans personal vara där ute också.

Kyrkans man har helt klart tagit ställning för den dömde pojken. På kvällen efter att han med prästens tillåtelse har fått dela ut rosor till sina gamla klasskompisar
så begår han ytterligare en våldtäkt som han döms för.
Prästen anser att det var starkt och fint av pojken att komma till kyrkan och jag anser att prästen och kyrkan har ett stort ansvar för det som senare hände i ett omklädningsrum nere vid stranden.
Vilken känsla har den pojken för vad som är rätt och fel i relationen med tjejer efter att få ett sådant stöd från kompisar, skolan, vuxna i samhället och på topp även från kyrkan. Trots att han har erkänt och dömts för en våldtäkt.

Vilket stöd har han fått från sin mamma som startar en grupp på Facebook där fruktansvärda ord skrivs om den våldtagna tösen? Inget alls vill jag påstå utan mamman har skadat sin son svårt genom sitt agerande.

De vuxna i Bjästa som uttalar sig tvärsäkert i frågan efter att ha hört rykten, vilket ansvar har de? Hur i hela friden ska dessa ungdomar lära sig något om värdegrund, moral, ansvarstagande för sina handlingar, sexuella relationer och hur man behandlar andra människor när ett samhälle befolkas av vuxna som uttalar sig som de i programmet?

Ett otroligt tankeväckande program som jag hoppas ska leda fram till något gott.
Tyvärr är inte Bjästa unikt,,det skrämmer mig

Valvinst i förskott

Det var en i många stycken intressant artikel som stod att läsa i dagens Arbetarblad. Att Lars Skytt skulle avgå var väl ingen överraskning direkt, men artikeln förvånade en del.
Att Socialdemokraterna i Älvkarleby inte ser det som möjligt att förlora valet framgår tydligt då Skytt talar om att hans uppgift efter valet kommer att vara som kommunfullmäktiges ordförande. Även Björn Karlsson meddelar att Skytt kommer att efterträda Irene Strid som ordförande.
Det är inte bara för att jag är oppositionspolitiker som jag reagerar på deras sätt att uttrycka sig, utan även som kommuninvånare och väljare blir jag väldigt uppgiven. I den här kommunen har väljarna ingen egen vilja, ingen betydelse i socialdemokraternas ögon. De gör som de blir tillsagda, något annat är inte möjligt.

Lars Skytt agerar inte särskilt schysst mot det föreslagna första namnet, Inga-Lil Tegelberg. OM (S) vinner valet kliver hon in som kommunalråd. Skytts kommentar till henne är – Hon har väl alla kvalifikationer. Ser inte det som något större problem Ett inte alltför hedersamt uttalande direkt utan det framgår tydligt vad Skytt tycker om sin tilltänkta efterträdare.

Det är inte heller särskilt klädsamt att beklaga sig i en stort uppslagen artikel om att man blir petad när detta har varit klart för alla under hela mandatperioden.

Det ska bli intressant att se vad detta får för resultat i valet. Jag har sett Lars som vår bästa valarbetare då han har gjort ett stort antal tavlor. Det jag och Folkpartiet har reagerat starkast över är den arroganta stil som Lars har. Det är flera gånger som de demokratiska spelreglerna helt har förbigåtts av socialdemokraterna med Lars goda minne.

Att Lars Skytt har haft ett nästan pinsamt tätt samarbete och kompisrelation med moderaterna har inte ökat mitt förtroende för honom direkt. Det gäller att skilja på sina roller och om man nu så till den milda grad uppskattar att gå på hockey, dricka whiskey och synas i olika sammanhang med sin politiska motståndare så ska nog åtminstone en av de båda fundera över om det inte är dags att lämna politiken och dricka whiskey på hockeyn enbart på kompisbasis.

Jag har uppskattat Lars vid de tillfällen han och jag har varit på tu man hand. Det vill säga när vi har kunnat diskutera politik utan att Lars har kännt sig tvungen att spela ett spel inför andra. Vi tycker rätt lika i många frågor har jag märkt, men det har Lars inte velat skylta med utåt, utan har fallit in i rollen som kraftfull motståndare till det som Larsson och Folkpartiet har fört fram.

Jag välkomnar Inga-Lil på första platsen på listan. Jag hoppas och tror att oavsett utgången av valet kommer en hel del att vara annorlunda än vad det är i dag.

torsdag 18 mars 2010

En bra dag


Vet inte om det beror på att pappa skulle ha fyllt 90 år idag eller för att jag inte åt någon groda i morse,, men ljuset syns klart och tydligt i tunneln. Det verkar bli en mycket bra dag idag.

tisdag 16 mars 2010

Monica Green, dagens groda

Monica Green måste väl ändå tilldelas dagens grodpris. Den enklaste förklaringen skulle kunna vara att Expressen helt enkelt har feltolkat henne på illvilliga grunder, men när man lyssnar på ljudklippet så hör man att det inte förhåller sig så.
Hon må sedan försöka att göra en bortförklarande pudel i sin blogg, men det håller inte för det hon har sagt, har hon sagt. Vuxna ska få ha sex med varandra utan att någon annan ska ha moraliska synpunkter på det. I slutet på ljudklippet hör man tydligt att hon börjar inse vad det är hon säger, något hon borde ha gjort innan hon öppnade munnen. När hon får frågan om inte en pappa då får ha sex med sin vuxna dotter blir hon ställd och svävar på målet och tycker att det förstås inte är så bra.

Nej Monica Green, det är inte så bra och du har gjort bort dig ytterligare en gån

Vad ska gälla i skolan?

I dag läser jag i Arbetarbladet om Vikingaskolan i Gävle som har skapat en trygg miljö för eleverna med bland annat sina tuffa ordningsregler. Regler som Skolinspektionen inte ser som enbart positiva utan menar att de kan strida mot skollagen.
Kommentarerna till de bägge artiklarna talar sitt tydliga språk om vad läsarna anser Majoriteten menar att om tuffa regler innebär en trygg miljö för eleverna där de ges en chans att tillgodogöra sig de kunskaper de är i skolan för att få,,Ja då är det tuffa regler som behövs.
Jag är helt inne på den linjen också och är helt övertygad om att ingen, vare sig rektor på Vikingaskolan, föräldrar eller andra, menar att de regler som läraren i filmen "Hets" införde är något som förespråkas.

Att ge våra ungar i skolan regler att hålla sig till och att låta avvikelser från reglerna få konsekvenser är inte att vara ond. Det är att visa eleverna respekt. Det är att lära ungarna respekt och det mår vi alla väldigt bra av.

måndag 15 mars 2010

Ät en groda

Jag borde ha börjat dagen med att äta en groda. Då hade den bara kunnat bli bättre :/

söndag 14 mars 2010

Stolta liberaler

Varför skulle de ideologier som har haft fel i hundra år, ha mera rätt om framtiden än liberaler, som har haft rätt i hundra år?
Den frågan ställde Jan Björklund i sitt inledningsanförande inför 950 folkpartister i helgen.Det kan anses som rätt kaxigt men faktum är att många partier med de stora klassiska politiska ideologierna som grund gör numera allt för att distansera sig från dessa ideologier. Därför ställde Jan frågan om varför inte Lars Ohly hälsade välkommen till ett kommunistiskt möte eller Mona Sahlin till ett socialistiskt.

Jag är glad över att vara liberal och jag är också stolt över att kalla mig det. Efter en fantastisk helg i Västerås tillsammans med 950 liberaler känns det bättre än någonsin. Jag tror att vi alla åkte hem peppade att dra igång en fantastisk valrörelse.
Cecilia Wigström avslutade den gemensamma delen med att tala om att vi hör ihop och det har verkligen den här helgen bevisat. Jag har träffat en massa Facebook och Twittervänner som jag inte har träffat förut IRL. Trots att mötet var det första så kändes det som om vi varit kompisar lång tid.
Jan Björklund hejar glatt och kollar av hur jag har det i Älvkarleby och Nyamko Sabuni gör det samma. Vid lunchen idag kom jag att sitta ihop med vår nya europaminister, Birgitta Ohlsson. Även Birgitta frågade hur det går för mig och de andra i Älvkarleby. Hon har verkligen koll på var jag är aktiv och när man kommer från en kommun med 9000 invånare och två mandat i fullmäktige så känns det så himla bra.
Hon hade så rätt Cecilia Wigström,, vi hör faktiskt ihop Facebookvänner, länsförbundskollegor och ministrar i en enda liberal vänkrets. Och vi är alla lika stolta över att vara just liberaler.