Hur kan ett fullmäktigesammanträde kännas som ett trist och vant äktenskap?

Jag visste det redan innan jag åkte iväg. Jag avskyr känslan av att det funkar utmärkt att skriva protokollet redan före sammanträdet. Jag avskyr att lägga ner tid och energi på något där jag på förhand vet att jag talar för döva öron och där jag vet svaren jag kommer att få.
Varför utsätter jag mig för något som jag uppenbarligen skulle må bättre av att strunta i?
Svaret är löjligt enkelt... Jag älskar det! Ja, jag älskar inte att må dåligt utan jag älskar att leva mitt i politiken. Att få reagera och agera på sådant jag vill förändra. Att sitta och bryta idéer och tankar med andra engagerade människor. Att försvara en liberal syn och ibland känna att min motståndare är en stor idiot samtidigt som jag inte skulle klara av om han inte fanns. Vem skulle jag då hetta på?
Vilken personlig läggning förenar oss politiker egentligen? Vad gör att vi "villigt" tar strid för sånt vi tror på och står upp medan okvädningsorden och spottloskorna viner runt våra öron? Varför nöter vi våra byxbakar på sammanträdesstolar medan våra kamrater nöter sina bakar på bänken vid sjön, hockeyläktaren eller biofotöljen?
Jag tror att vi har en dragning åt det masochistiska hållet :-)

Ikväll hade Älvkarlebypolitiken att ta ställning till om ett anbud gällande en ombyggnad av vår högstadieskola skulle antas eller förkastas. De pengar som ska lånas upp är 60 miljoner. I en kommun av vår storlek kan det likställas med ett lån på 60 miljarder på nationell nivå.
Som beslutsunderlag hade vi en A4 från tekniska där chefen föreslog oss besluta att anta just detta bud. På baksidan var alla fem anbuden redovisade med summa och prispoäng. En A4 visade produktionskalkylen.
Till kommunstyrelsen hade både arkitekt och produktionskonsult varit och föredragit ärendet. Dessa var inte närvarande vid fullmäktige. Vi som läser tidningen Arbetarbladet hade ändå turen att de tidigare publicerat ritningar på exteriören så vi hade lite koll.

Kommunalrådet säger i talarstolen att det inte var någon anledning att bli långrandig eftersom alla redan hade sett ritningarna!? Moderaten pratade om hur glad han var som hade sett dessa fantastiska ritningar och hur bra detta skulle bli. Jaha....så bra då. Då ska vi lita på det då? Eller?
Självklart gav han mig en känga och undrade hur jag hade mage att påstå att beslutet var odemokratiskt och totalt saknade transparens.
Den mannen har fört ner vår politiska nivå till sandlådestatus. Varje gång som jag säger något i talarstolen måste han rätta eller angripa mig. Det vore bättre om han angrep de styrande.
Han kommer dock att snubbla på sandlådekanten eftersom jag vet att rätt många börjar tröttna på hans fasoner.

Nåväl, efter mindre än en halvtimme hade fullmäktige i Älvkarleby kommun beslutat att låna upp 60 miljoner och därmed ökade varje kommuninvånares skuldbörda med 6,600 kronor. Fort gick det och kul var det. Men var det seriöst? Nej, det vill jag inte påstå men det var helt i linje hur varenda fråga hanteras i denna kommun.
Insändaren från Fp är redan postad och jag ber en stilla bön att Arbetarbladet låter fp få en bra framtoning i morgondagens blaska.
Medan jag förbereder mig för nattens sömn funderar jag på om jag borde gifta om mig? Ta med mig min liberalism till en annan kommun, ett annat kommunfullmäktige. Där det inte är så cementerat. Där olikheter uppskattas och den kreativa klassen välkomnas.
Finns drömprinsen någonstans? Eller är det alltid så att varje prins man kysser, tillslut förvandlas till en groda?