Åter till vardagen

Varför kommer vardagen över en så äckligt snabbt? När man som mest myser runt i filttofflor och hängiga brallor så slår den till rätt i fejset. PANG så är man tillbaka där man började.
Telefonen jag köpte till dottern, hon som inte klarar av ett abonemang, visade sig inte innehålla den spärr av samtal som den unge mannen i butiken kallade klockren. Än en gång har jag lyckats bli lurad in på bara skinnet av någon som kan teknik bättre än mig.
Dottern är ledsen och jag är lika ledsen jag. Nu återstår att försöka hitta ett sätt att kunna behålla de 3000 sms:en samtidigt som det inte ska vara möjligt att ringa för mer än 100 kronor. Enligt Tre är det inte möjligt men det skiter jag högaktligt i. Min dotter är inte unik vad gäller att vilja sms:a obegränsat men inte kunna kontrollera sitt telefonerande.
Detta har nu lett till att vi är döfiender och jag känner att jag inte vill eller orkar vara tonårsmorsa längre.

19-åringen kom hem skitfull från en Eckerö-kryssning. Han och polarna skulle handla drickat inför nyår. Eftersom han sa godnatt redan vid 20-tiden har jag inte mycket att säga. Bortsett från att mina ungar inte har min tillåtelse att dricka alkohol före 20-års ålder. Jag köper inte ut åt dem och accepterar inte deras drickande. Vad gör man som förälder om barnen kommer hem berusade efter en krogrunda när man inte tillåter supande i hemmet före 20? Lagen är minst sagt förvirrande.

Det är inte bara vardagen som tränger sig på. Min politiska tarm börjar göra sig påmind. Det börjar bli dags att tycka till i olika frågor. Problemet är att man ska anses hålla sig lugn i dessa dagar. Det är inte min grej. Får se hur länge jag pallar.