Hjälm på

Jag visste nog redan från början att jag skulle vägra ge upp kampen för demokratin. Att jag skulle se bortom spottloskor och okvädningsord. Det är inte för att jag inte bryr mig eller har ett hjärta av sten som jag tog beslutet, utan det är för att det finaste och viktigaste jag vet är att ta strid för det jag anser vara fel och för de demokratiska och mänskliga rättigheterna.

Beskedet som jag hittills har lämnat vad det gäller om jag ska fortsätta som gruppledare och ta emot den ekonomiska ersättning som jag enligt en paragraf i kommunlagen har rätt till, eller hoppa av är nu givet.
Det som fick mig att i hjärtat känna vad som är rätt var mailet som journalisten på GävleDala fått från en politiker i Mora, och som han läste upp för mig.

En politiker i Morapartiet har samma sits som jag, han är arbetslös och har ett årsarvode för sitt uppdrag som vice ordförande i en nämnd. För hans del räckte det inte med att avsäga sig det uppdraget, hans a-kassa tvingade honom att avsäga sig alla politiska uppdrag!
Då kände jag direkt att nej, så fan jag accepterar det här! Ska det politiska uppdraget handla om vilka som har råd att engagera sig? Självklart inte!
Då tog jag beslutet att inte fega ur, att inte be om ursäkt för att jag har en familj att försörja och därmed tar emot de pengar som jag har rätt att ta emot.

Detta beslut kommer att åsamka mig mycket smärta eftersom jag vet att människor kommer att spy galla över mig och min förmåga att sko mig på deltidsbrandmännens, vårdbiträdenas och andra deltiders bekostnad. Jag kommer helt enkelt få äta skit.

Är det något fel på mig och min hjärna som med öppna ögon går rakt in i detta?
Kanske är det så men jag tror inte det. Jag drivs av en lust att förändra och förbättra vårt samhälle för så många jag kan. Det innebär att det politiska arbete som jag bedriver är mitt bästa verktyg och den bästa kanalen att uppnå förändringarna.
Jag kommer inte nu att slå mig till ro för att jag har fått en lösning för min del utan jag kommer att fortsätta med det arbete jag startade för ett år sedan för att förändra deltidsregeln. Den måste vässas bättre för att nå det mål den är avsedd för, nämligen att tvinga arbetsgivaren att ta ett ansvar för att personalen har en tillräckligt stor anställning så att de kan leva på sin lön. De ska inte kunna lita på att staten tar resterande lön via a-kassan.
De som nöjda arbetar 75% år ut och år in för att stolt tala om att de stämplar upp till heltid ska ta sitt ansvar och antingen nöja sig med 75% i lön eller förmå sin arbetsgivare att höja antalet timmar. Även om det innebär att de får göra resterande 25% på en annan avdelning.
Det är dessa grupper som regeringen ville komma åt med deltidsregeln. De ville rätt men det blev så fel och därför måste de backa och göra om.

Detta kommer jag att ta strid för men jag tänker inte svälta ihjäl under tiden bara för att jag inte ska stöta mig med "mannen på gatan". Jag tar därför hjälm på