söndag 22 mars 2009

Födelsedagsfirande och fest

Det blev för svårt att blanda fest och Gaza i samma blogginlägg, så det får bli två i stället.
Medan jag befann mig i Uppsala så tog mina barn sig an uppgiften att sanera vårt hem. Det är nästan på den nivån just nu måste jag tillstå. Hundarna hårar och pappershögarna sväller till grotesk storlek. Tvätten svämmar över, tack och lov ren men ändå. Jag tror att jag skulle kunna sälja huset med allt innehåll, lämna över nyckeln och bara gå härifrån. Det enda jag tar med mig är alla saker från när ungarna var små. Märklig känsla men så är det just nu.

Nåväl, ungarna hade gjort ett otroligt bra jobb och det var en befrielse att få komma hem till ett hem som har gått från nivå fem till bara en trea.

Björn hade tråkigt och kände sig klart utmobbad av sina kamrater. Tanken på att tillbringa en lördag med mamma var inte särskilt tilltalande, så han ringde runt utan att få tag på en enda själ av kompisarna.
Det är i dessa kritiska lägen som Facebook kan fylla en så bra funktion. "Annica sitter hemma och dricker vin" Upplyste jag sonen som genast kastade sig på datorn och uppmanade henne att komma hit. Vilket hon också något senare gjorde.

Jag dukade fint med blommor, present och finkaffekopparna. Medan vi väntade hem födelsedagsbarnet från jobbet tog vi en drink och hade riktigt trevligt.
Vi pratade om en massa saker som faktiskt kan diskuteras när man umgås med någon man aldrig har snackat riktigt ordentligt med. Annica och jag läser varandras bloggar och är vänner på Facebook. Vi bor inte så långt från varandra, hejar men umgås inte.
Det gjorde vi nu.
Göran kom hem 22.30 och festen kunde då börja ordentligt. Vi hade riktigt trevligt och jag blev trist medveten om hur svårt det är att skratta utan att se helt grotesk ut, när halva ansiktet är förlamat. det är också svårt att blinka manuellt med ett mascaramålat öga. Tack och lov har jag en viss distans till mig själv och mitt utseende så jag kan skratta åt eländet.
Halv fyra insåg jag att det var dags att snacka med kudden.

Jag märker nu att jag inte är 20 år längre, att den sista drinken borde avstås och att halv fyra är några timmar för sent. Bakfull blir jag inte längre efter att jag slutade röka för 15 år sen, men kroppen vill ändå göra mig uppmärksam på vissa förändringar i sättet att klara av en fest.
Jag väljer dock att ge fan i att lyssna på den och försöker få den att inse att idag är inte människor gamla för att de har fyllt 50. Basta!

1 kommentar:

  1. Hej vännen!
    tack för att du följer min blogg såg det igår..jag skriver ju mest på den andra nu eftersom det är krångligt på blogspot att ta emot kommentarer..Men fy skriver jag igen va hemskt med ansiktsförlamning,,har du fått nåt svar om hur det kommer sej att du fick det och hur länge det kan sitta i?Jag vet ju att det bara kan komma min pappa hade det för jaa ca25år sedan..hans försvann men dom visste inte heller då varför! man tycker ju att utvecklingen borde gått framåt nu ialf på så många år men kanske inte då..Anledningen till att jag inte ringer dej istället o pratar är att jag är så jäkla hes har vart det i över en vecka nu så därför föredrar jag att skriva,,,såg att du ringt också...skriv gärna inne hos mej så jag får höra hur du mår? Typiskt att vi missade att Göran fyllde då!! hur ung blev han nu?hihi...
    Hälsa o gratta i efterskott ifrån oss..
    KRAMIZZZAR TILL ER ALLA!!! Lisa

    SvaraRadera