Ett barn mindre hemma

I morse körde jag ner näst äldsta sonen till Örebro. Han börjar på samhälls- och beteendevetarprogrammet och ska gå där i tre år.
Vi klev upp redan klockan fyra för att vara i Örebro till 08:30 då de öppnade kåren för att ta emot de som behöver ett akutboende.
En andra frukost på Donken i Enköping var vår enda paus och efter lite strul inne i Örebro som dock telefonens GPS redde ut, så var vi framme 08:45.

Tim fick dela bostad med en som redan är student och när vi kom fram så visade det sig att det innebar att han får ligga på en madrass på golvet i den här killens lilla studentrum! Förhoppningsvis är det inte för längre tid än en vecka eller två.

Ner på stan igen och jag gick upp till Stortorget där alla valstugorna stod. Hej hej till FP-isterna och sen ett återhållsamt farväl till Tim som tog bussen tillbaka till universitetet och jag gick ner till folkpartiets kansli där jag fick en fika ihop med ombudsmannen Madeleine.

På vägen hem hämtade jag upp det sista valmaterialet på expen i Uppsala och sen rullade jag mot Älvkarleby.

Det känns tomt med bara två barn boendes hemma när de för inte så länge sen var fyra. Detta är dilemmat med att ungarna växer. Fast det är väl bara att suga i sig. Tim kommer att ha en jäkligt bra utbildning i bagaget!