fredag 6 augusti 2010
Jag har blivit med en katt till
Nero är en 20 veckor gammal kattpojke. Pappa är Maine Coon och mamma är hälften Maine Coon och hälften norsk skogskatt.
Han flyttade hem till oss igår för han hade inte haft det så bra i den familj som först köpte honom. Hans mamma tyckte att när grabben nu har flyttat hemifrån, då har han inget här mer att göra! Frääääs
Neros gammelmatte och jag lärde känna varandra i Norrtälje för massa år sen och nu är vi vänner på Facebook. Så när hon la ut en fråga om att bli med katt nappade jag direkt. Jag har länge velat ha en Maine Coon så det här var verkligen en möjlighet. Maken hoppade inte högt av glädje direkt men han har ju redan sina två katter som inte bryr sig särskilt mycket om mig direkt.
Nej, den här katten ville JAG ha och vi visste nog båda att jag inte skulle vika mig. Annars brukar jag faktiskt ge med mig rätt ofta om det är något som känns helt galet för maken. Inte den här gången dock.
Nero, som då kallades Morris eller katten eller så, kom alltså hit och blev genast ett intressant objekt för våra två leonberger. Men de fattade att den här unge mannen inte var så lättflörtad så de vek undan när Nero fräste och försökte se stor ut.
Han tillbringade hela kvällen på min mage eller i min famn och när det var sovdags la han sig så självklart bredvid mig i sängen. Han visade tydligt att han gillade mig och mina smekande händer.
Klockan sex vaknar jag av att yngste sonen som hade tältat med kompisar en bit bort kom hem och ställde sig i duschen. Nero var borta ur sängen och jag började leta. Och leta. Och leta. Jag fräste som en katta åt bägge sönerna när de började sväva på målet om möjligen Nero hade kunnat smita ut när de gick ut och in under natten.
Paniken började pyra men förnuftet sa att förmodligen har han bara gömt sig någonstans.
Mycket riktigt,,efter en lång stund hittar maken Nero under en hög hylla i skafferiet. Jag visste att han kunde komma ut eftersom han hade kommit in men det var lite pill att få ut honom.
Nu stryker han runt våra ben och ber hundarna om lite hjälp med att tvätta pälsen. Något som Frasse mer än gärna hjälper till med. Dom där kommer att bli polare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar