Har den politiska vilden kommit för att stanna?

Ska landets alla politiska vildar bilda ett eget parti kanske? De börjar bli så många att det går att få ihop ett stort parti. Det finns ju rätt mycket som förenar dessa vildar. De anser ofta att de är de enda rätta bärarna av den idelogi som en gång fick dem att ansluta sig till ett visst parti. Det parti som gav dem en plats på en valsedel, kanske till och med backade upp deras personliga valkampanj ekonomiskt.
Alla försvarar sitt beslut att sitta kvar i den församling de är invalda i med att de har fått personkryss. Dessa kryss fick de faktiskt inte enbart för att de är så fantastiska människor utan för att de är, eller åtminstone var så fantastiska folkpartister, moderater eller sossar.
Nu senast kan vi läsa om en folkpartist som hävdar rätten att behålla sin fullmäktigeplats för att hon fått 8,86 % av kryssen. Samtliga andra partiers förstanamn -förutom sossarna- fick fler kryss än vad hon fick. Alla låg en bit över 10 %. Hon har dessutom tankar på att gå över till ett annat parti så den liberala kompassen måste hon ha tappat på vägen.
Då anser inte jag att man kan påstå att man har väljarnas förtroende längre. Då ska man avgå och ansluta till det parti man avser att kandidera för nästa val.

Vår fd gruppledare drog saken ännu längre. Han lämnade folkpartiet strax efter valet 2002 då han mycket förvånat upptäckte att han inte längre hade partiets förtroende utan valdes bort som gruppledare. Trots att han blev medlem i ett annat, kommunalt parti så ville han vara medlem i fp fast bara på läns- och riksnivå. Han nekades medlemskap. I fyra år satt han på fp-stol, kallade sig liberal och gjorde det oerhört svårt för oss att bedriva liberal politik då övriga tappade mycket förtroende för oss.

Om man inte längre kan stå bakom ett partis linje, blir osams med någon annan i partiet eller blir bortvald från en post tycker jag att det enda rätta är att också lämna sin plats. Väljarnas förtroende bygger på den man var i ett visst parti och de fåtal röster man knep enbart på personliga meriter räcker inte för att hävda "väljarnas förtroende"

En ren demokratifråga anser jag då vi riskerar att få fullmäktigeförsamlingar med ett antal vildar som sitter på en stol av rent egoistiska skäl. Det ger inte människor tilltro till de politiska systemen utan urholkar demokratin.