lördag 17 januari 2009

Självkritik tack Af

Idag kan vi läsa om att var femte arbetslös inte söker de jobb de sagt att de har sökt. Det är ju förstås illa att vuxna människor ser en anledning till att ljuga för sin handläggare på Af, men vem blir förvånad?

Tyvärr har jag rätt lång erfarenhet av Af. Redan 1994 träffades vi första gången när jag valde att ta ett avgångsvederlag och lämna min illaluktande arbetsplats.
Vi har inte bott ihop sedan dess utan stött på varandra lite nu och då under åren.
Tyvärr verkar jag nu vara inne i en längre beroendeperiod och jag gör vad jag kan för att komma loss ur greppet.

De arbeten jag har haft och utbildningar jag har gått har jag fixat på egen hand. De arbetsanvisningar som har kommit till mig är lätt räknade. Och det trots att jag har min utbildning inom vården.

Nu behöver jag råd och faktiskt stöd av Af eftersom jag inte längre kan jobba inom vården vad det verkar. Eftersom jag snart fyller 51 så kan jag inte hoppa på utbildningar hur som helst bara för att de verkar rolig. Jag måste sätta mig ner och diskutera med någon som kan området. Vad, var och hur.

Tro inte att Af tar något initiativ trots mina påstötningar. Efter lång ömsesidig tystnad ringer jag och säger att nu är det skarpt läge, vad ska jag göra?
Ja, jag kan väl sätta upp dig på väntelista till jobbcoachning i Gävle, men den är lååång ska du veta, blir svaret.
Rehabilitering nämns inte trots att jag frågat efter det flera gånger.

Andra kan göra det enkelt för sig och skylla på regeringen. Det gör inte jag eftersom jag vet att nuvarande regering till den förra verkligen satsar på rehabilitering och att människor ska komma ut i arbete. Tyvärr så byttes inte personalen på Af ut samtidigt som den nya regeringen tillträdde. Den är van att lunka på, att skicka brev då och då för de arbetslösa har sitt bidrag att leva på så det brådskar inte.

Den enda gången Af blixtrar till, vaknar ur sin slummer och hugger som en kobra är när någon glömt att ringa kundtjänst eller glömt att komma på ett möte. Då händer allt på en gång. Larmklockor ringer och snabbare än tanken har brevet om avstängning från A-kassan rasslar ut. Underskrivet, frankerat och klart. Dagen efter det oförlåtliga är man ute i kylan. Avstängd. Utan ersättning.

Nu vill man skärpa kontrollerna. Folk får inte ljuga. Jobb ska sökas oavsett lämplighet.
Skärp kontrollerna av att de som har ett jobb, nämligen på Af sköter sitt jobb. Det tror jag är effektivare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar