Kampen mot sexhandel med barn

Startade resan mot Stockholm redan vid fem i morse. Landade i Zinkensdamm lagom för en andra frukost.
ECPAT anordnade en konferens för alla som på något vis arbetar inom områden som kommer i kontakt med barn som riskerar att hamna i eller redan är offer för barnsexhandel, barnpornografi och/eller barnsexturism.
Ett fasansfullt område som det vore enklast att bara blunda för och säga "Det rör inte våra barn, Det händer inte här" Men det går inte att blunda.
Det är bara att inse att svenska barn fotograferas, svenska barn köps och säljs som sexslavar och svenska män OCH kvinnor reser utomlands för att köpa sex av barn.
Desto snabbare vi kan inse att det förhåller sig på detta vis desto snabbare kan vi möta problemen med effektiva motmedel.
Det är inte pedofiler som reser ut för att lura till sig nya barn. Eller de är inte i majoritet rättare sagt. De män vi ser på stränder och i barer raggandes på små flickor och pojkar är "tillfällesförövare" som kanske aldrig ens skulle tänka tanken hemma i vardagen.

Det finns en uppgift från en man som har skrivit en bok efter att ha blivit dömd för grovt barnpornografibrott, på att så många som en miljon svenskar tittar på barnporr. Är det bara hälften av dessa som gör det är det fortfarande oacceptabelt.

Barn är barn och måste skyddas från att på något vis utnyttjas i sexuella syften. De som främst kan skydda barnen är familjen runt barnet. Ändå är det många gånger någon i familjen som förgriper sig på barnet. Pappa, morfar eller farfar. Ibland också mamman. Dessa barn har ett slocknat ljus i sina ögon. Livet är ont, skräck och svek.

Vi måste gemensamt arbeta för att åter kunna tända ljusen i ögonen på världens barn.