fredag 30 januari 2009

Kampen mot sexhandel med barn

Startade resan mot Stockholm redan vid fem i morse. Landade i Zinkensdamm lagom för en andra frukost.
ECPAT anordnade en konferens för alla som på något vis arbetar inom områden som kommer i kontakt med barn som riskerar att hamna i eller redan är offer för barnsexhandel, barnpornografi och/eller barnsexturism.
Ett fasansfullt område som det vore enklast att bara blunda för och säga "Det rör inte våra barn, Det händer inte här" Men det går inte att blunda.
Det är bara att inse att svenska barn fotograferas, svenska barn köps och säljs som sexslavar och svenska män OCH kvinnor reser utomlands för att köpa sex av barn.
Desto snabbare vi kan inse att det förhåller sig på detta vis desto snabbare kan vi möta problemen med effektiva motmedel.
Det är inte pedofiler som reser ut för att lura till sig nya barn. Eller de är inte i majoritet rättare sagt. De män vi ser på stränder och i barer raggandes på små flickor och pojkar är "tillfällesförövare" som kanske aldrig ens skulle tänka tanken hemma i vardagen.

Det finns en uppgift från en man som har skrivit en bok efter att ha blivit dömd för grovt barnpornografibrott, på att så många som en miljon svenskar tittar på barnporr. Är det bara hälften av dessa som gör det är det fortfarande oacceptabelt.

Barn är barn och måste skyddas från att på något vis utnyttjas i sexuella syften. De som främst kan skydda barnen är familjen runt barnet. Ändå är det många gånger någon i familjen som förgriper sig på barnet. Pappa, morfar eller farfar. Ibland också mamman. Dessa barn har ett slocknat ljus i sina ögon. Livet är ont, skräck och svek.

Vi måste gemensamt arbeta för att åter kunna tända ljusen i ögonen på världens barn.

tisdag 27 januari 2009

Svenskarna och Euron

Det är trevligt att läsa Harry Flams debattartikel om att Sverige skulle nu vinna på att gå över till euron Jag tillhörde Ja-sägarna och kampanjade intensivt för att övertyga människor om det bra med att säga Ja till Euron redan då.
Det var inte för mina enorma kunskaper i finans- och penningpolitik som ledde mig fram till ett Ja, det ska villigt erkännas. Hur många svenskar satt på de kunskaperna kan jag undra?
Nej, det var många olika skäl till våra Ja och våra Nej.

Ett skäl som jag fastnade för var just det som Flam avslutar sin artikel med nämligen ökad handel med övriga Euroländer. Han skriver att rapporten visar på en ökad handel med 12 %.

Ingen anledning att gråta över spilld mjölk. Gjort är gjort men jag hoppas innerligt att regeringen vågar gå snabbare fram med en anslutning till den monetära unionen.

Låt os få Euro i våra plånböcker!

måndag 26 januari 2009

Polishus II

Det gick bra idag. Åtminstone halvbra. Började med att kolla att mina tilltänkta lokaler faktiskt är lediga och de var de nästan.
Med nästan menar jag att de faktiskt nyligen hade skrivits ett nytt hyresavtal på dem men jag gissar att de hyresgästerna med glädje överlåter rummen till lagens långa arm.
Utredaren som ansvarar för att få ihop lokaliteterna för polisen i Norduppland tyckte att idén var mycket god och han skulle ta upp den med Näpo-chefen och ekonomichefen i morgon när de träffas i Tierp.

Jag kollar imorgon vad de kom överens om.

Haft ett långt samtal med dottern nu på kvällen. Vem kan uppfinna en maskin som man kan stoppa in en 14-åring i och få ut en mogen och klok 19-åring?

söndag 25 januari 2009

Äntligen snart måndag!

Vilken märklig helg! Jag har väl aldrig börjat längta efter en måndagmorgon redan på fredag kväll tidigare.
Men så har det varit denna helg. Ända sedan den kreativa kvällen med min man och en flaska vin har jag haft svårt att få något annat gjort. Jag måste också erkänna att jag är lite nervös för vad idén ska få för mottagande.
Jaja, snart vet vi.

För övrigt har inte mycket annat skett. Det har dykt upp någon som verkar antingen ha problem med att läsa eller så gillar personen inte mig helt enkelt. Så kan det ju vara. Ingen är älskad av alla och ska inte vara det heller. Har man inga fiender har man heller inga vänner.
Men jag kan ändå inte låta bli att sucka när jag läser rena dumheter. Denna "Nyvaknad" tycker det är intressant att inse att FP "förespråkar en stängning av polisstationen i Skutskär" Jag instämmer med HansErik som tycker att denne nyvakne person kan somna om igen :-)

Snart är det äntligen måndag!

lördag 24 januari 2009

Vad har hänt med vinet?

Är det inte märkligt att dagens vin verkar påverka människor på ett annorlunda sätt än för bara 10-15 år sedan. Jag menar, förr kunde jag sitta uppe till tidig morgon och dricka vin. Hyfsat pigg gick man i säng. För riktigt många år sedan, för sådär 20 år, då kunde man ju gå direkt till jobbet efter en festkväll!

Men nu minsann är man inte så pigg precis efter några glas och sängen ramlar man ner i strax efter midnatt.
Vad finns i vinet nu som inte fanns förut? Det skulle jag gärna vilja veta! Något skumt är det
Dagen har mest tillbringats i tv-soffan. Onödig dag känns det som

Maken och jag hade i alla fall riktigt trevligt igår kväll. Han kom med ett ruggigt bra förslag på hur vi kan lösa polisens problem med lokaler. Vi satt flera timmar och spånade runt det. Det är länge sedan jag har längtat så mycket efter måndag morgon redan på fredag kväll.
Då ska jag ringa polisens utredare och lägga fram förslaget. Jag kan aldrig tänka mig att han inte blir intresserad:

Åh vad jag gillar nya idéer och konkreta förslag på lösningar!

torsdag 22 januari 2009

Obama, Guantanamo och speedflunsa

Det var ett smart val för att visa att "change" inte bara var tomma ord. Obamas beslut att Guantanamolägret stängs visar att Bush tid är över och att han tar med sig sina egna märkliga beslut ut genom dörren. Att beordra att arméns instruktionsbok för soldater i fält ska följas vilket i praktiken innebär ett stopp för tortyr och de "bryska" förhörsmetoder som infördes under Bush tid som president är mycket bra och en tydlig signal. Det ger hopp om att USA framöver kommer att följa de konventioner som demokratiska länder anser nödvändiga att inte bara underteckna utan också att följa.

Heja Barack Obama...Vi är många som hoppas på dig

För att mer blicka över mina egna världsliga problem och förtretelser måste nämnas min "speedflunsa" Som speed dating typ.
Vaknade i natt och kände att något trist var på G. Varm och öm kropp kan tyda på två saker: Antingen har du haft härlig sex eller så är något skit typ influensa på väg att inta din kropp. Nummer ett visste jag inte var aktuellt så då var bara tvåan kvar.
Fan tänkte jag eftersom dagens agenda var rätt trevlig. Länshandikappråd i Uppsala först. Där skulle jag få chansen att ställa Upplands lokaltrafiks representant mot väggen och få reda på varför i jösse namn de har stängt av de automatiska högtalarutropen på bussarna.
Efter det skulle jag strosa på stan en stund innan jag tog mig upp till Akademiska sjukhuset där alliansgruppen i landstinget skulle få träffa socialministern, Göran Hägglund
Medan de andra hade ställt kloka och relevanta politiska sjukvårdsfrågor hade jag planerat att ta reda på hur han tänker på morgonen då han väljer skjorta och slips.
Inte för att de är fula utan för att jag blir så vansinnigt nyfiken på en man som är så förtjust i pastellfärger.
Så hade jag tänkt innan min kropp blev belägrad.

Mailar runt till alla inblandade, dock ej till Göran, att jag har flunsa och tyvärr inte kan närvara. Hasar runt i morgonrock fram till halv tre för det får man göra när man är sjuk.

Då ringer en partikamrat och frågar om han kan komma över med lite papper. Visst, svarar jag och kommer på att jag är sjuk och inte påklädd. Skyndar upp för trappan för att klä mig och upptäcker att jag inte har ont eller är varm.
Som genom handpåläggning har jag tillfrisknat innan det ens bröt ut! Om inte det är speedflunsa så vet inte jag.

onsdag 21 januari 2009

En globetrotter tycker till om Europaparlamentsvalet

Det är tråkigt att Maria Leissner hoppar av EU-valet. Eller Europaparlamentsvalet som det korrekt heter. Maria är en duktig politiker som har stor erfarenhet av att arbeta i globala miljöer. Hon hade tillsammans med Marit Paulsen kunnat plocka ner kostymherrarna i parlamentet på ett bra sätt.

Intressant blir nu att se hur valberedningen hanterar avhoppet. Maria var ungdomen bland de fyra första namnen med sina 53 år. En mandatperiod i EU är 5 år och Fp måste också se till sin återväxt. Att Marit eller Barbro Westerholm ska kandidera till nästa val är knappas troligt och det gör kanske inte heller Olle Schmidt som fyller 60 i år. Då har vi att välja in helt "gröna" parlamentariker och det är osmart.

Jag ser helst att Cecilia Wikström plockas upp till tredje plats. Hon kom femma i provvalet, men eftersom vi varvar våra listor hamnar hon sjua om provvalet i övrigt följs.

Med Marias avhopp blir hon femma och Barbro tar Marias plats. Jag har stor respekt för Barbro och hennes erfarenhet och kunnande men jag tror inte att en pensionärslista vad gäller de tre första namnen, kommer att attrahera den stora väljargruppen.

Cecilia kommer att ersätta Maria på ett mycket bra sätt och med Fredrik Malm, den evigt unge och stridbara, på fjärdeplats får vi en lista som toppas av erfarenhet, kunnande, förnyelse och föryngring.

Hör av dig Widman om du vill höra mer om vad jag tycker!!

Idag har jag varit en riktig globetrotter! Jag satte mig på Upptåget för att resa till Uppsala på förmiddagen. Först skulle jag på Länshandikappråd och efter det skulle allianspartierna i landstinget ha gemensam grupp och där träffa vår socialminister, Göran Hägglund.

På stationen i Uppsala träffade jag landstingsrådet Ismail Kamil (FP) som väntade på tåget till Stockholm. Jag kollade av att han verkligen skulle hinna tillbaka till kvällens möte. "Det är i morgon" sa Ismail.
Jag köpte en lunchsallad, en Expressen och satte mig på nästa Upptåg hem igen. I Expressen stod det om insatstiderna för ambulansen i alla kommuner. Dessa studerade jag för att åtminstone känna mig lite som en landstingspolitiker.

Ann-Cathrin...Den världsvana globetrottern, det är jag det

tisdag 20 januari 2009

Vita hus och polis hus

Det hann inte gå mer än ett dygn efter mitt inlägg om sanning, lögn och förbannad dikt innan media lyckades göra en riktig förbannad dikt av en ursprunglig sanning.

Polisen i Uppsala län ska spara ca 13 miljoner och då ligger ett förslag att 200 000 av dem ska sparas in på polishuset i Skutskär. Lokalerna är dåliga tycker Arbetsmiljöverket och de är för stora för den blygsamma aktivitet som råder där. Den är bla länets minst besökta station. Alltså gör man sig av med de stora, dyra och dåliga lokalerna. So far so good.
I morse kunde vi i Arbetarbladet läsa om att polishuset skulle stängas. Ett upprört kommunalråd som dessutom är ersättare i Polisstyrelsen tyckte att alla samhällsfunktioner tas från kommunen.
Sanningen -ähum, min sanning- är den att lokalerna byts ut till andra mindre och billigare och polisens verksamhet blir kvar som idag. Många kommuner har flyttat in den polisiära verksamheten i medborgarkontor eller poliskontor som ofta ryms inne i kommunhuset. Det går att hämta blanketter, anmäla brott, lämna in hittegods och sådant man gör på en polisstation. Poliserna kan äta, fika och kissa utan att behöva besöka en offentlig toalett eller Sibyllan men för övrigt vara ute och förebygga brott.
Stationen i Skutskär är idag endast öppen dagtid må-fre och övrig tid finns de i Tierp.
Radio Uppland skickar upp en reporter som intervjuar mannen på gatan och frågar hur det kommer bli när polisstationen stängs. Blir man förvånad när frågan väcker oro och besvaras med "bedrövligt"?
Arbetarbladet, Radio Uppland och kommunalrådet har genom sina reportage och uttalanden gjort om en sanning till lögn och förbannad dikt! Det är oseriöst och oansvarigt.

Ett annat hus som står i händelsernas centrum på ungefär samma sätt, är Vita huset. Där är det inte tal om att flytta ut, utan om att flytta in.
Barack Obama är nu installerad som USA's 44:de president.
Vi är många som hoppas att han ska kunna stå för den förändring som USA så innerligt behöver. Det ska bli mycket intressant att följa rapporteringen om hans arbete.

söndag 18 januari 2009

Sanning, lögn och förbannad dikt

Sanningsbegreppet har diskuterats flitigt på olika ställen idag. Kanske har Liza Marklund och hennes "Gömda" satt lite fart på intresset för frågan. Hur det än är med upptakten till diskussionerna har jag hängt på nätupplagan av det lokala Arbetarbladet.
Ledarskribenten Jenny Wennberg har idag en lista på saker hon inte gillar. Efter ett tag dyker Tobbe upp i kommentarerna. Han inleder med "Lilla Jenny!" och det får mig att gå i taket direkt. Han fortsätter med att ifrågasätta att Jenny hävdar att det inte finns absoluta sanningar. Beviset för att dessa existerar är att julafton är 24/12 och att 1+1=2.
Julafton är i Sverige 24/12, det är sant. Om du firar efter svensk sed. Tillhör du Jehovas vittne är inte julafton alls. I USA och en massa andra länder är julafton 25/12. 1+1 är 2 om du räknar enkel matematik, men vad säger att du gör det?
Sanningen ligger i varifrån du betraktar något. Du behöver inte ta många steg åt sidan för att horisonten ska förändras och du ser saken ur ett helt annat perspektiv.

En annan viktig debatt som pågår på Ab, är frågan om svenska kyrkan ska förändras i takt med samhället eller ej. En sosse har besvarat en artikel från den sverigedemokratiska Margareta Sandstedt. Självutnämnd som moralens väktare och kyrkans frälsare. Typ. Det handlar självklart om det vidriga övergrepp som kyrkan gör sig skyldig till genom att byta ut "äktenskap" mot "makar". Jag överdriver kanske lite men Sandstedt är en riktig hycklare när hon nu som ofta tidigare har påstått sig förhindra moraset i svenska kyrkan.
Som vanligt dyker det upp sympatisörer som hävdar att just det stycket i bibeln om att män inte ska ligga med män är en sanning som som ger alla svar. Då undrar jag förstås varför inte allt som står i bibeln ska tolkas lika bokstavligt.

Vi är så snabba att enögt dömma rätt eller fel. Alla sitter vi på den absoluta sanningen. För om det inte är så som jag ser det, hur skulle det kunna vara!?

Själv tränar jag mig i sidoförflyttningar. Några steg hit,hur ser jag på saken då? Några steg dit,blir det något annorlunda då? Det vore förmätet att påstå att jag kommit särskilt långt. Men jag ligger i träning.

lördag 17 januari 2009

Självkritik tack Af

Idag kan vi läsa om att var femte arbetslös inte söker de jobb de sagt att de har sökt. Det är ju förstås illa att vuxna människor ser en anledning till att ljuga för sin handläggare på Af, men vem blir förvånad?

Tyvärr har jag rätt lång erfarenhet av Af. Redan 1994 träffades vi första gången när jag valde att ta ett avgångsvederlag och lämna min illaluktande arbetsplats.
Vi har inte bott ihop sedan dess utan stött på varandra lite nu och då under åren.
Tyvärr verkar jag nu vara inne i en längre beroendeperiod och jag gör vad jag kan för att komma loss ur greppet.

De arbeten jag har haft och utbildningar jag har gått har jag fixat på egen hand. De arbetsanvisningar som har kommit till mig är lätt räknade. Och det trots att jag har min utbildning inom vården.

Nu behöver jag råd och faktiskt stöd av Af eftersom jag inte längre kan jobba inom vården vad det verkar. Eftersom jag snart fyller 51 så kan jag inte hoppa på utbildningar hur som helst bara för att de verkar rolig. Jag måste sätta mig ner och diskutera med någon som kan området. Vad, var och hur.

Tro inte att Af tar något initiativ trots mina påstötningar. Efter lång ömsesidig tystnad ringer jag och säger att nu är det skarpt läge, vad ska jag göra?
Ja, jag kan väl sätta upp dig på väntelista till jobbcoachning i Gävle, men den är lååång ska du veta, blir svaret.
Rehabilitering nämns inte trots att jag frågat efter det flera gånger.

Andra kan göra det enkelt för sig och skylla på regeringen. Det gör inte jag eftersom jag vet att nuvarande regering till den förra verkligen satsar på rehabilitering och att människor ska komma ut i arbete. Tyvärr så byttes inte personalen på Af ut samtidigt som den nya regeringen tillträdde. Den är van att lunka på, att skicka brev då och då för de arbetslösa har sitt bidrag att leva på så det brådskar inte.

Den enda gången Af blixtrar till, vaknar ur sin slummer och hugger som en kobra är när någon glömt att ringa kundtjänst eller glömt att komma på ett möte. Då händer allt på en gång. Larmklockor ringer och snabbare än tanken har brevet om avstängning från A-kassan rasslar ut. Underskrivet, frankerat och klart. Dagen efter det oförlåtliga är man ute i kylan. Avstängd. Utan ersättning.

Nu vill man skärpa kontrollerna. Folk får inte ljuga. Jobb ska sökas oavsett lämplighet.
Skärp kontrollerna av att de som har ett jobb, nämligen på Af sköter sitt jobb. Det tror jag är effektivare.

fredag 16 januari 2009

Björklund vs Ohly om elitklasser

Igår möttes Lars Ohly (v) och Jan Björklund (fp) i Aktuelltstudion för att diskutera elitklasser. 10 skolor har fått tillstånd att införa klasser med spetsutbildningar.
Det har ju funnits spetsutbildningar inom musik och idrott i många år. Nu är det dags även för de elever med stora teoretiska kunskaper att få gå fortare fram och få utmaningar på sin egen nivå.

Genast dyker då oppositionen fram, anförda av vänsterledaren Ohly som tydligt visar att kommunisten i honom är lika livskraftig som före den så kallade avbönen.
Han tycker att detta är hemskt och det kommer bara leda till en sorteringsskola där resurserna kommer att slukas av dessa elitens barn på bekostnad av den stora majoriteten som följaktligen får minskade resurser. "Ni rustar ner skolan för alla för ni vill satsa på en utbildning för några få"
Han visar med ett sådant uttalande att han bara kör på i gamla spår. Det verkar som om Ohly varken har lyssnat eller förstått. De här klasserna kommer inte att kräva extra resurser. Det är klasser som är sammansatta efter kunskapsnivå och istället för att eleverna är utspridda i flera klasser sitter de i samma klassrum. De hade kostat lärarresurser då på samma vis som de kommer att göra nu. Antalet elever det handlar om är några få procent dessutom.

Skillnaden enligt Ohly på att satsa extra på idrott och musik och på teoretiska kunskaper är att kunskaperna på en hög nivå kommer att behövas för alla i framtiden. Inte bara några få.
Det förutsätter givetvis att alla har förmåga att skaffa sig dessa vilket alla inte har hur gärna vi än vill. Det visar också med all önskvärd tydlighet att i vänsterns samhälle ska alla vara lika. Ingen får sticka ut.

Det är tragiskt att jantelagen ska vara så förhärskande inom vänsterblocket. Kunskap är fult och ett hederligt arbete där du använder dina händer är vackert.

Jag är glad över att vara folkpartist och stolt över Jan Björklund. Det är den kraftfullaste utbildningsminister vi har haft på mycket länge. Det är vänstern som drar ner brallorna på sig själva genom att hävda sortering, militärisk mm. Det är sådant som du tar till när du inte har något vettigt att komma med.

torsdag 15 januari 2009

Byt inte blogg. Skaffa en till

Att blogga tycker jag är riktigt roligt. Ibland vill jag skriva fler än ett inlägg samma dag men det tror jag inte är så smart.
Därför gör jag som bankreklamen uppmanar oss. Jag byter inte blogg. Jag skaffar en till. Då har jag dessutom möjlighet att ha lite olika stuk på inläggen om jag skulle vilja det någon dag.

Bortsett från att pilla med en blogg till har min mesta kraft gått till att hålla mig vaken. Ögonlocken har verkligen påverkats av jordens dragningskraft. Till slut letade jag fram mitt ljusbad och satte mig framför det i 40 minuter.
Inbillning eller ej men nog 17 känner jag det lite lättare att hålla ögonen öppna.

Några reflektioner kring gårdagens möte har också hunnits med. De flesta jag pratat med är positiva till Inagårdens start i kommunen och det känns bra.

Kommunarkitekten har jag hunnit pratat med och han var positiv till det yttrande om översiktsplan som Folkpartiet har lämnat in. Det är alltid skönt att ha professionen på sin sida. Allrahelst i frågor som man inte hanterar dagligen.

Ett av dagens många samtal gav halv bekräftelse på det jag anat länge. Den är halv eftersom det aldrig kommer att gå att bevisa att jag inte får jobb i min kommun på grund av mitt politiska engagemang. Fel parti för att tala klarspråk. Dessutom är jag i total avsaknad av släktskap eller vänskapsband med de socialdemokrater och tjänstemän som är bra att vara släkt eller vän med. Åtminstone om du vill ha ett jobb och tycker att det är ok att få det på de grunderna.
Nu tycker ju inte jag att det är ok och därför blir jag så förbannad när jag dissas utan att ens få komma på intervju. Av 31 sökande har 5 intervjuats. Nu avbryts rekryteringen för att ingen av de intervjuade har varit lämpliga. Här gissar jag, men jag har svårt att se någon annan anledning. Den halva bekräftelsen stärker mig i min tro att "man" inte vill ha in mig i organisationen. "Man" vågar helt enkelt inte.
Jag säger fortfarande inte att jag borde fått jobbet, men jag är tillräckligt kvalificerad för att kallas på intervju.


Jag har också hunnit prata med en S-kvinna i Kalix och fått lite tips om hur de gjorde för att få ner sina insamlade strumpbyxor till Etiopien. Det visade sig att de inte var i närheten av min mängd strumpor, men det var kul att få prata med Kalix.

Den löpande tiken, ja inte nu längre, är hemma igen. Sonen och flickvännen ska till Stockholm i helgen så då lämnar de Tess här. Jag är övertygad om att Tess inte vill vara här längre utan vill bo i huset där barnen klappar henne länge och där hon får gå på flera långa promenader varje dag. Vår gamla tik är deprimerad helt enkelt. Både hon och jag väntar på att sonen ska hämta henne igen. Tess förtjänar en bättre ålderdom än vad vår familj kan ge henne.

onsdag 14 januari 2009

Gärna ett behandlingshem, men inte här

Jag har precis kommit hem från mitt första möte där ortsbor varit inbjudna för att höra om planerna på att etablera ett behandlingshem. Jag visste inte riktigt vad som väntade men nog hade jag mina aningar allt.
Till viss del besannades de. Gärna ett behandlingshem för dessa individer, men inte här. Vi har ju flyttat ut från storstan för att få lugn och ro och så kommer detta!
Om det inte ger något positivt till orten ska vi säga nej. Vad händer med huspriserna? Ja ni känner igen tongångarna.

Människors oro och funderingar måste tas på allvar och man måste visa respekt för de känslor som en sådan här etablering väcker. Däremot får inte den typen av argument styra besluten. Ska man vänta på den ort som skriker Yes!!! Etablera er här, så lär man få vänta.
Inagården tar emot lätt förståndshandikappade med en eller flera diagnoser. De har funnits i Tärnsjö i elva år och har ett mycket gott rykte. Kön dit är lång och därför vill de öppna ett hem till.
Ikväll var alltså första mötet med ortsborna och jag tror inte det var det sista.
Själv kan jag bara se fördelar med deras önskan att komma till kommunen. Fler arbetstillfällen på en ort med hög arbetslöshet, ökad konsumtion i ortens butiker, ökade skatteintäkter är det jag kommer på just nu.
Men framförallt så ökar en orts förståelse för människor med sk avvikande beteende. Dessa människor blir en del av ett samhälle och det mjukar upp och ökar empatin. Den orten som lever med ett behandlingshem eller liknande i sin närhet tror jag blir mindre rädda för det nya, det avvikande och det samhället växer.

Nu väntar bygglovsförfarandet. Ramlar det på utan problem kan verksamheten köra igång i oktober. Jag är dock rädd för att det kommer till överklaganden och då fördröjs det. Det förhindras inte utan bara fördröjs och det leder bara till att människor hinner bygga upp en större rädsla. Rädsla är en värre känsla än tex ilska och kan plocka fram de riktigt dåliga sidorna hos en människa.

Ge Inagården,de som behöver deras vård,Älvkarleö och alla dess invånare en chans. Jag tror att många då kommer att upptäcka att de själva blev vinnare.

måndag 12 januari 2009

Tänk om jorden var en snöfylld glob

Hela denna dag har jag tillbringat framför datorn eller i telefonen. I norra Uppland blåser det halv storm vilket gör att varken Internet eller telefonledningen är någon smidig samarbetspartner idag. Det har gjort att tempot har varit minst sagt ojämnt.
Samtalen har uteslutande gått ut på att hitta en lösning på hur jag utan att ta ett personligt lån, ska kunna få ner alla mina insamlade nylonstrumpor till Etiopien.
Jag har talat med flyttfirmor för att tigga till mig flyttkartonger. Åkerier för att tigga transport ner till Arlanda. Flygbolag för att få ett pris samt fraktbolag som kan ombesörja själva frakten.

I somras påbörjade jag en insamling av strumpbyxor som ska gå ner till Fistulasjukhuset i Etiopien. Där opereras kvinnor som har fått sina underliv söndertrasade i samband med att de födde barn. Undernärda, ofta könsstympade, barn som föder barn går det ofta illa för. Om de dessutom ska föda sitt barn ute på landsbygden långt ifrån medicinsk hjälp är risken stor att det går mycket illa. Om tösen överlever så får hon ofta räkna med att leva resten av sitt liv med ett underliv som inte förmår att hålla kvar vare sig urin eller avföring. Ingen vill leva nära henne och hon förvisas till ett liv i isolation och fattigdom.
Räddningen heter Fistulasjukhuset och dit beger sig ca 1500 kvinnor per år. De som har haft turen att få höra talas om dr Hamlin och hennes personal.
Det är här strumpbyxorna kommer in. Benen klipps av och de används sen till att väva mattor av. Mattor som säljs på marknaden. Trosan används till att hålla bandagen på plats.
Jag har nu samlat in närmare 20 000 strumpbyxor och det är helt otroligt vilket gensvar jag har fått!

Kvinnor som jag har talat med har varit enormt tacksamma för att jag gör det här eftersom min insamling, till skillnad från att skramla bössa på torget, är så konkret och för att den så tydligt visar skillnaden på I och U-land.
Ett par trasiga strumpor i soppåsen vad är det för konstigt med det? Återanvända? Skämtar du!? Hur då? Väva mattor! Du är rolig du!

Samtidigt som jag skriver om Etiopiska flickors situation pågår Guldbaggegalan.
Det är barnsligt att göra någon koppling och tro att den jämförelsen är möjlig att göra.
Vad jag menar är att det vore välgörande om vi kunde göra som jag skrev i ett tidigare inlägg, att vi ibland tog ett steg tillbaka och betraktade våra liv från ett annat perspektiv. Att vi inte tog allt så djävla självklart och att vi inte var så djävla gnälliga.
Tänk att få ta jordklotet som vore det en kula med tomte, snögubbe och massa snö i. Ni vet, de där som man skakar och ställer ner så att snön faller så fint ner.
Få skaka om jorden och ställa ner den igen och allt står där det stod före, men resurserna fördelas lite annorlunda än tidigare. Fascinerande tanke!

I morgon ska jag åka in till Folkpartiexpen och hämta mer strumpor. Jag känner en så stor värme till alla dessa människor som har burit dit nya och gamla strumpbyxor. Jag lovar..de kommer att komma ner till Etiopien.

lördag 10 januari 2009

Har den politiska vilden kommit för att stanna?

Ska landets alla politiska vildar bilda ett eget parti kanske? De börjar bli så många att det går att få ihop ett stort parti. Det finns ju rätt mycket som förenar dessa vildar. De anser ofta att de är de enda rätta bärarna av den idelogi som en gång fick dem att ansluta sig till ett visst parti. Det parti som gav dem en plats på en valsedel, kanske till och med backade upp deras personliga valkampanj ekonomiskt.
Alla försvarar sitt beslut att sitta kvar i den församling de är invalda i med att de har fått personkryss. Dessa kryss fick de faktiskt inte enbart för att de är så fantastiska människor utan för att de är, eller åtminstone var så fantastiska folkpartister, moderater eller sossar.
Nu senast kan vi läsa om en folkpartist som hävdar rätten att behålla sin fullmäktigeplats för att hon fått 8,86 % av kryssen. Samtliga andra partiers förstanamn -förutom sossarna- fick fler kryss än vad hon fick. Alla låg en bit över 10 %. Hon har dessutom tankar på att gå över till ett annat parti så den liberala kompassen måste hon ha tappat på vägen.
Då anser inte jag att man kan påstå att man har väljarnas förtroende längre. Då ska man avgå och ansluta till det parti man avser att kandidera för nästa val.

Vår fd gruppledare drog saken ännu längre. Han lämnade folkpartiet strax efter valet 2002 då han mycket förvånat upptäckte att han inte längre hade partiets förtroende utan valdes bort som gruppledare. Trots att han blev medlem i ett annat, kommunalt parti så ville han vara medlem i fp fast bara på läns- och riksnivå. Han nekades medlemskap. I fyra år satt han på fp-stol, kallade sig liberal och gjorde det oerhört svårt för oss att bedriva liberal politik då övriga tappade mycket förtroende för oss.

Om man inte längre kan stå bakom ett partis linje, blir osams med någon annan i partiet eller blir bortvald från en post tycker jag att det enda rätta är att också lämna sin plats. Väljarnas förtroende bygger på den man var i ett visst parti och de fåtal röster man knep enbart på personliga meriter räcker inte för att hävda "väljarnas förtroende"

En ren demokratifråga anser jag då vi riskerar att få fullmäktigeförsamlingar med ett antal vildar som sitter på en stol av rent egoistiska skäl. Det ger inte människor tilltro till de politiska systemen utan urholkar demokratin.

fredag 9 januari 2009

Ett sms går runt

”Dette starke ropet kommer från Mads Gilbert, den norske legen som hjelper till ved et sykehus i Gaza: De bombet det sentrale grönnsaksmarkedet i gaza by for to timer sidan. 80 skadde, 20 drept, alt kom hit till Shifa.Hades! Vi vasser i död, blod og amputater. Masser barn. Gravide kvinne. Jeg har aldri oppleve noe så fryktelig. Nå hörer vi tanks. Fortell videre, sens videre, rop det videre. Alt. Gör noe! Gör mer! Vi lever i historieboka nå, alle!”

Detta sms började gå världen runt 3 januari och jag fick det igår. Tankarna och känslorna far runt i mitt huvud, hjärta och kropp. Det är antagligen här det är tänkt att något klokt och insiktsfullt ska formuleras. Så många bloggar just nu om händelserna i Gaza och en del av dem anser sig veta exakt vad de tycker.
Det vet inte jag. Inte utifrån ett politiskt tänk menar jag. Däremot vet jag att jag som människa, världsmedborgare och mamma nästan förlamas av sorg. All denna förödelse. Allt dödande och all skräck som de instängda människorna utsätts för. Avsaknaden av vatten, mat och elektricitet. Det går inte att förstå fullt ut.

Vi svenskar sitter med våra vardagsproblem och fyller insändarsidorna med klagomål över indragna bussar, hundbajs och ludd i torktumlaren.
Jag vill inte förlöjliga svenskar men ibland önskar jag att vi kunde ställa oss lite vid sidan om och betrakta oss själva utifrån ett globalt perspektiv. Då tror jag att många av oss skulle må mycket bättre, kunna glädjas åt våra liv och se det goda runt om oss.

Israel har redan brutit mot den antagna FN-resolutionen anser arabländerna hör jag på radion. Israel och Hamas skyller på varandras ovilja. Allt medan människorna lider.

Jag är medlem i Rädda Barnen och uppmanar alla: Du kan stödja Rädda Barnen med 50 kr genom att skicka ett sms. Skicka ordet "KATASTROF" till 72 950

onsdag 7 januari 2009

Barnmogen skola, inte bara skolmogna barn

Det bloggas mycket om skolan i dessa dagar. Det är ett ämne som intresserar många och där det finns en mängd olika åsikter. Tidiga betyg, sena betyg eller inga betyg alls? Är skolans uppdrag inriktat på kunskap eller är det mer åt det sociala hållet?
Visst har skolan en stor uppgift att ge våra ungar trygghet och framtidstro, men är det i första hand pedagogernas uppgift? Nej, till det ska vi ha skolhälsovården och all personal som finns på skolan har gemensamt ansvar för att eleverna ska se fram emot att få kliva in i den vuxna världen.
Pedagogernas enda uppdrag är att förmedla kunskap på ett sätt att det ger alla elever i skolan de kunskaper som de har rätt att få. Sen ska de som sagt vara den goda förebild som alla vuxna på skolan ska vara.
En elev som lämnar skolan utan fullständiga betyg är inte en elev som har misslyckats. Det är skolan som har misslyckats i sitt uppdrag. Punkt.

Enligt Skolinspektionen brister 8 av 10 lågstadieskolor när det gäller att följa upp elevernas kunskapsutveckling. Ungefär hälften av högstadierna och gymnasierna visar på samma brister.
När jag började i barn- och utbildningsnämnden i Älvkarleby kommun 1997, talades det ofta om att vi måste satsa på tidiga insatser. Det var ofta jag en en sosse som förde fram dessa tankar. Jaja, sa nämnden och inget hände. Det föll alltid på att det inte fanns pengar just nu. Men nästa år så....

Som liberal politiker har jag ett antal gånger drivit på att mäta och följa upp och alltid bemötts med misstro. "Det kan skada barnen om de upptäcker att andra är bättre." "Fp vill ha en sorteringsskola" är ord som jag har mötts av.
2001 motionerade jag om att skolan skulle införa LUS, ett instrument att mäta hur det går för barnen med läsinlärning. Den avslogs med motiveringen att vi inte ska slå ut barnen och deras lust att lära. Idag LUSas alla ungar och alla är mycket nöjda.
Det har varit ett stort motstånd mot att flytta elever framåt eller bakåt i skolsystemet. Barnen ska inte skiljas från sina kamrater och de får dumstrut på sig om de får "gå om".
Ungar i skolan är inte blinda och döva. De VET vilka i klassen som inte hänger med även om den som inte kan läsa eller skriva gör allt för att dölja det. Bus och stök eller klassens clown är några sätt att dölja brister i kunnandet. Oro i klassrummet där ingen får en chans blir ofta följden.
Vem gynnas av att envist hålla kvar vid att födelseårtalet är det som avgör vilken klass du ska gå i? Vi måste sluta att lägga ansvaret på eleven och att tala om att "gå om". Det är återigen inte eleven utan skolan som har misslyckats. Skolan måste ta sitt ansvar och ge eleven möjlighet och rätt att få de kunskaper som måste ligga till grund för de följande skolåren.
Det är lika illa att hålla en duktig elev tillbaka. En uttråkad och understimulerad elev kan bli lika stökig som en som inte hänger med.

Släpp eleverna fria och låt oss skapa en barnmogen skola istället för bara skolmogna barn.

tisdag 6 januari 2009

Snart vardag

Visst är det skönt att vardagen rullar över Sverige i morgon igen!? Kanske lätt för mig, som inte går till ett arbete fem dagar i veckan att säga. Men ändå så stannar hela landet känns det som. Det som plågar mig mest är att inte tidningen ligger nytryckt och utdelad av ett flitigt tidningsbud, i min brevlåda varje morgon. Jag har ett behov av att få läsa tidningen varje morgon och gärna ihop med morgonkaffet.

Jag förstår mig inte på människor som inte har en morgontidning. Hur står man ut med att inte få läsa om allt från katter i träd till utvecklingen i Gaza? Insändarsidorna ger mig som kommunpolitiker en hyfsad uppfattning om vad folk funderar på just nu. Ledarsidan i just min morgonblaska brukar inte sällan få igång både puls och blodtryck på mig. Jag och ledarskribenterna har nämligen långt ifrån samma politiska uppfattning. Särskilt Lutti brukar trigga igång mig och vi har haft en hel del att säga om och till varandra.
Jag skulle gärna byta till den liberala Gefle Dagblad om den tidningen bara orkade skriva mer om Älvkarleby kommun än den gör. Arbetarbladet täcker händelser bra och då får jag stå ut med kommunistsnacket på ledarsidan.

Jag förstår mig inte heller på människor som tar in tidningen tillsammans med övrig post när de kommer hem från jobbet! En partikollega till mig gör så. Vi pratar ofta i telefonen och jag säger "såg du i Pravda idag att..." Nej, jag hann inte läsa tidningen i morse blir svaret nio gånger av tio. Obegripligt enligt mig!!

Enda fördelen med att det inte kommer någon tidning är att det blir mer tid för bokläsande. Jag har läst Jean-Marie Gustave Le Clézios "Afrikanen" en gång till under helgen. Le Clézio fick Nobelpriset i litteratur 2008 och han fick även ta emot Stig Dagerman-priset. Det delades ut i Älvkarleby kyrka 25/10 och jag var där.
Som sagt..en blogg är inte en historiebok utan en dagbok men det var så stort att sitta i en överfull kyrka och lyssna på Le Clézio. Känslan satt kvar länge och jag är jätteglad att få ha varit med.

Snart är det vardag igen och jag får en tidning i brevlådan varje dag ända fram till 10 april. Då är det röd dag igen. Jag har placerat min blogg i Marmabloggkartan.se!

söndag 4 januari 2009

Kommunens ÖversiktsPlan...En kioskvältare?

Först trodde jag att det var för att jag började lida av politikabstinens. Ni vet, när man tar vad som helst för att stilla en hunger efter något. Jaja, har jag inget annat får jag väl pilla med svaret från fp vad gäller förslaget på ny ÖP för kommunen.
Vi hade tidigare bestämt oss för att ta ett annorlunda tag i frågan och har sneglat mycket på det fokus som Sollentunas fp-ister har på ÖP. Genusperspektivet ska genomsyra planen och människorna och deras behov ska bli synliga.
Men hur kokar man ner något som funkar i en kommun av Sollentunas storlek till vår nivå? Jag googlade på genusperspektiv i översiktsplaner och fick 682 träffar. Hmmm..682 träff. Finns det inte så mycket att säga om det? Hur som helst så hittade jag en hel del intressant och började läsa.
När jag nu skummar igenom det förslag på ÖP i vilken jag tidigare haft svårt att hitta saker att kritisera, så faller den ganska platt. Den är fortfarande jättebra vad det gäller visioner om utbyggnad av bostäder och parker, men hallå!! Var är människorna? Och VAR hittar jag en stavelse om genus?

Nu börjar jag känna mig stressad eftersom jag vet att svaret egentligen skulle ha varit inne redan 22 december. Vad jag har förstått går det att komma in senare än så men jag hade velat gräva djupare i detta. Sett exempel på ÖP från kommuner som har förstått värdet av att ha genusperspektiv med i samhällsplaneringen. Umeå är visst en sådan kommun och det finns några till.

Översiktsplan - en kioskvältare? Ja ta mig fan...Om man förändrar sitt fokus kan något som vid första ögonkastet ser riktigt kommunalgrått ut, bli nästan som en bal på slottet :-) Jag kommer att återkomma i ämnet.

lördag 3 januari 2009

Nytt år - nya tag

Så har då det nya året så sakta smugit igång. Trots en för mig lugn nyårsafton, så har jag varit seg och mest hållit mig på soffan. På Facebook kan jag följa mina vänners olika aktiviteter. Det är både gym, långpromenader och skridskoåkning på deras agendor. Kul för dem. Jag blir trött bara av att läsa deras statusuppdateringar.

Däremot så får jag allt svårare att respektera mina politiska kamraters helgledigt, och har börjat skicka uppfodrande mail om remissvaret på kommunens översiktsplan och om behovet av att svara på en idiotisk insändare i Arbetarbladet. Responsen är inte överväldigande precis. Det är bara att inse: Jag har ett beroende av politik. Men det kommer jag inte att söka hjälp mot :-)

Jag bläddrar runt lite på nätet och stöter på min fantastiska vän från Solna. Hon har också en blogg ser jag. Hon bloggar mest om landstingspolitik och har i maj skrivit ett riktigt bra inlägg om sprutbyte. Anna skriver i princip det jag hade kunnat sagt i den här frågan, så jag låter henne göra jobbet. Jag länkar till det här.
Landstinget enligt Anna: Sprutbyten? - Ja tack

När en motion från en moderat i landstinget i Uppsala skulle besvaras från varje kommun i länet, var jag den enda som ville att motionen skulle avslås. Den handlade nämligen om att landstinget skulle säga nej till sprut byte.
När motionen kom upp i landstingsfullmäktige fegade man ur och gav ett riktigt icke-svar. Man ville vänta tills någon av kommunerna kom in med en önskan om att få gå in i ett försök.
Jag gissar att diskussionerna kommer att fortsätta i både Stockholm och Uppsala.

Det känns faktiskt riktigt spännande att få formulera vårt svar angående översiktsplanen. Med inspiration från fp-isterna i Sollentuna kommer vi att fokusera mycket på de sk mjuka frågorna. Genusperspektivet syns i väldigt få ÖP, så också i vår. Det görs en miljö-och ekonomisk konsekvensbeskrivning men ingen beskrivning av de sociala och kulturella konsekvenserna. Jag gissar att från somligt håll kommer man att fnysa åt vårt svar. "De där fp-isterna fattar inte mycket. Vilket förvirrat svar" kommer det att heta. Då får vi göra som vi brukar. Nämligen som tjänaren i Nationalteaterns "Kåldolmar och kalsipper" Vi bugar så djupt att de inte ser att vi skrattar åt dem.

Medan jag sitter och skriver står radion på. Barnaministeriet sänder en berättelse av berättelsen de sände för ca ett år sedan. Den handlar om Marcus som under hela sin uppväxt blir mobbad och trakasserad av sina skolkamrater. Marcus omkom i en villabrand i maj. Alla i familjen klarade sig utom Marcus. Han blev 14 år.
Jag hörde det förra programmet också och berördes då starkt av att de vuxna inte kunde komma till rätta med det som skedde. Varken skolans personal eller de föräldrar vars barn plågade en kamrat så svårt kunde hjälpa till.
I maj började huset att brinna. Elden började utanför Marcus sovrumsfönster. Enligt förundersökningen kan det ha varit en grill där den glödande kolen kan ha blåst iväg och på så vis antänt huset. Ingen vet.

Marcus är inte ensam om att växa upp i ett helvete. Han är inte ensam om att förstå att vi vuxna inte klarar av att låta alla barn få växa upp utan att tvingas att tidigt lära sig vad ondska är. Jag tänker på dig Marcus.