Ett telefonsamtal gav mig en sådan rejäl käftsmäll att det kommer ta ett tag att komma på fötter igen.
Inte ett samtal som var otrevligt i ord direkt, utan i underton och anspelningar och framförallt fullständigt omöjligt att bemöta. Under resten av mitt liv kommer jag att få bära med mig dessa förtäckta anklagelser vare sig jag vill det eller inte.
De ord som har sagts till mig om min och min familjs stora betydelse har i nästa hus bytts ut mot något helt annat. Till människor som inte känner mig och som därför inte haft anledning att betvivla det som har sagts till dem, har jag framställts som något helt annat än det som har sagts till mig. Helt utan min vetskap har detta prat pågått och aldrig med en antydan om att det jag fick höra inte var riktigt sant, utan snarare tvärtom, det har sagts mig med eftertryck.
- Det ska du veta Ann-Cathrin, att jag verkligen uppskattar det du och din familj gör. Ni betyder mycket för mig.
Det var bara skitprat. Tomt skitprat. Eller så fick jag ta skit för något annat men det gör egentligen ingen skillnad. Sveket är enormt. Jag ger upp. Jag väljer att inte lita på någon längre och hur kul är det?
tisdag 11 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar