Jag är inte i Almedalen

Vad är väl en vecka i Almedalen? Den kan ju vara dötråkig, trångt, varmt,,,och fullständigt underbar!
Visst jag erkänner det,, jag har verkligen givit avundsjukan ett ansikt då jag sitter hemma och snabbt scrollar ner över alla FB statusuppdateringar, bilder och inbjudningar till olika seminarier. Den ena mer intressant än den andra.
Jag hade gärna velat vara där just i år då det är valår, men det går inte att styra över allt och därför är jag hemma och följer veckan via alla de medier som står till buds. Kanske kommer jag att få ut mer av veckan än många som är på plats rent faktamässigt men definitivt inte socialt!

En sida som jag hoppas kan ge en del är Riksdagsrummet

Det finns en hel del bra bloggar att följa. Sådana som är på plats och de som inte är det.

Dilsa Demirbag-Sten har ett som vanligt klokt inlägg i ExpressenPolitiken har fövandlats till snabba utspel, Spotify-listor och skvallerpress. Hon skriver bla
Det ansvar och förtroende som det svenska folket har gett politikerna. I tider av ekonomisk kris, hög arbetslöshet, splittring i landet är politikernas munhuggande, handväskor eller val av schlagersånger föga förtroende- eller hoppingivande. Den frustration som växer i landet behöver en ny berättelse om ett framtida Sverige och hur det ska uppnås.

Striden om vem som är det bästa statsministeralternativet får väl anses som över vilket den egentligen var redan från början. Det har liksom aldrig hettat till rejält och Mona kom aldrig in i matchen ens.

Nog kan jag frossa i politik även från hemmaplan och jag kan välja att göra det när det passar mig!
På tal om det så undrar jag om jag ska gå ner till Göran och få mig en mjukglass innan jag går ner till stranden och badar en stund.