Politikens pris

Min blogg har kommit i otakt med verkligheten. Igår skrev jag om Ohlys tal i Almedalen en dag försent och idag handlar den om Jan Björklunds också det dagen efter talet. Men det kan vi leva med eller hur?

Det händer mycket i den politiska världen i dessa dagar.
Solveig Ternströms svanhopp från Centerpartiet till de rödgröna utifrån någon personlig besvikelse över kärnkraftsbeslutet. Det är ju märkligt hur välregisserat det framstår att något hon har funderat på sen i februari släpps i media samma dag som Centern har sin dag i Almedalen. Personligen tror jag inte att förlusten för Centern kommer att vara så påtaglig men jag tycker att det är ytterligare ett bevis på politikens fulspel.

Jan Björklund höll ett mycket bra tal tycker jag och det hade en bra bredd även om skolfrågorna fick störst utrymme. Det har fått en del att anklaga FP för att vara ett enfrågeparti och det tycker jag är märkligt. Om ett partis ledare sitter som utbildningsminister är det inte särskilt konstigt att ett stort fokus ligger på just dessa frågor.

">



Dn skriver precis som Helena von Schantz om hur vissa skriverier och uttalanden om Folkpartiet i allmänhet och Jan Björklund i synnerhet kan liknas mobbing och förtal. Arbetarbladet har en som vanligt onyanserad ledare om Jan Björklund och kallar Folkpartiet för pensionärspartiet och kallar det hela för fjäsk. Oförmågan att förstå vad politik går ut på är tydlig hos ledarskribenten då hon tror att alla sätter fingret i luften i stället för att ledas av ideologi och idéer om hur samhället kan göras bättre för medborgarna.
Jag är stolt över att tillhöra ett parti som värnar om de äldre lika väl som de yngre, som har en tydlig politik i såväl miljöfrågor som i utrikespolitiska frågor. Ett parti som har kulturfrågor på sin agenda och som har en stark profil i europafrågor. Enfrågeparti,,,Jo tjena!

Sven-Otto Littorin har lämnat regeringen och politiken av rent personliga skäl och
Rasmus Jonlund skriver i sin blogg på ett klokt sätt om politikens villkor. Trots att jag inte befinner mig på ministernivå i min egen politiska gärning så har jag full förståelse för Littorins beslut utifrån vad jag själv har utsatts för. Både från media och medborgare. Politiken har ett högt pris och nu är inte Littorin beredd att betala mer och han har mina största sympatier för det.

Politik ska vara roligt att utöva och ta del av. Politiker har ett samhällsengagemang som drivkraft och det ska de respekteras för, inte bespottas